Guldsiska (Carduelis tristis) är en nordamerikanskfågel som tillhör familjenfinkar. Den är flyttfågel med en utbredning från södra Kanada till North Carolina i sydöstra USA under häckningssäsongen, och från strax söder om Kanadas sydgräns till Mexiko under vintern. Guldsiskan är den enda arten i sin underfamilj som genomgår två ruggningar om året. Den uppvisar könsdimorfism i färgningen: hanen är livfullt gul på sommaren och olivfärgad under vintermånaderna, medan honan har en blekt gulbrun färgton som bara blir något ljusare under sommaren.
Guldsiskan är fröätare och anpassad för att äta från fröställningar. Den har en konisknäbb för att plocka frön och rörliga fötter som vigt kan gripa fast i fröställningarna när den äter. Häckningssäsongen är kopplad till födotillgångens höjdpunkt och börjar i slutet av juli, vilket är relativt sent på året för en fink. Arten är i allmänhet monogam och häckar en gång per år. ► Läs mer
Mandarinand (Aix galericulata) är en populär parkfågel på grund av sin färgstarka och speciella fjäderdräkt. Förrymda individer, och ibland förvildade populationer, förekommer i både Europa och Nordamerika men ursprungligen härrör den ifrån Östasien.
Mandarinanden fördes tidigare, tillsammans med ett antal andra änder med förkärlek till att häcka i träd, till en grupp som kallades trädänder. Senare studier har visat att dessa arter inte alls var närbesläktade utan att deras liknande ekologi berodde på konvergent evolution.
Mandarinanden är 41–49 centimeter lång och har ett vingspann på 71 centimeter. Flykten är rätlinjig och snabb. Den föredrar små vatten med träd längs stranden, och den placerar sitt bo i trädhålor. Mandarinanden söker helst föda på land.
Är du en ornitolog, en fågelskådare eller bara allmänt intresserad? Känner du för att göra Wikipedia till den främsta källan för information om fåglar? Då kan du gå med i Wikipedia:Projekt fåglar. Vi behöver din hjälp! Här är några arbetsuppgifter:
