Sexbranschen

Sexbranschen (Sexindustrin)
Red light district-syftning i den brittiska satirtidningen Judge (1901). Betydelse – företagande med sexuellt relaterade tjänster eller varor (sexarbete) Syfte – underhållning, upphetsning, upplysning Exempel – pornografi, prostitution, sexklubb, sexleksaker

Sexbranschen eller sexindustrin är summan av kommersiella verksamheter som producerar tjänster eller varor med direkt koppling till människans sexualitet (ibland benämnt som sexarbete). Detta inkluderar verksamheter som prostitution och sexklubbar, liksom virtuell prostitution som telefonsexförsäljning och webbkameramodellande och diverse medieuttryck av typen pornografi. I det sistnämnda ingår produktion och försäljning av sexuellt fokuserade herrtidningar, porrtidningar och pornografisk film.

Även försäljning av sexleksaker, produktion av sexuella fetischer och BDSM-verktyg kan räknas in i branschen. Preventivmedelstillverkning och yrkesmässig sexualupplysning ses ofta separat, och de här verksamheterna har inte direkt koppling till sexuell njutning.

Verksamheter och ord

Erotica kan spridas på olika sätt, och det finns TV-kanaler med erotiska uttryck som huvudsakligt tema. En övergångszon är erotisk konst och sexualupplysning, åtminstone i den mån den tillhandahåller försörjning för de inblandade. Annars är det gemensamma temat att branschen riktar in sig på tjänster och varor som ger underhållning med sexuellt fokus och att den konkret syftar till sexuell tillfredsställelse.

Sexbranschen är en mångskiftande grupp av verksamheter, och liksom sexualiteten betyder olika saker för olika människor finns både inslag som ofta anses positiva och inslag som ofta anses problematiska. I många länder är företeelser som prostitution och pornografi reglerade eller förbjudna i lag. I dessa länder kan produktion av sexuella tjänster eller relaterade varor utgöra en lukrativ verksamhet för den organiserade brottsligheten. Brottsliga beteenden och ojämlika arbetsvillkor är vanliga i och kring bland annat prostitution, där framför allt kvinnor är sexarbetare, män kan arbeta som hallickar och prostitution ofta ses som ett utnyttjande av fattigdom och utsatthet. 2012 beräknades globalt drygt 40 miljoner människor arbeta som prostituerade, och 80 procent av dem var kvinnor. Sexarbetare som arbetar med eskortservice anses ha större inflytande över sin arbetsmiljö.

Begreppet sexarbete har lanserats som en mindre stigmatiserad benämning för prostitution och andra sexuellt relaterade aktiviteter. Från åtminstone delar av kvinnorörelsen ses dock begreppet som en försköning av prostitutionen och en omotiverad normalisering av en bransch där människohandel och drogmissbruk är ofta diskuterade problem. Kvinnojoursorganisationen Unizon vill hellre se ord som sexindustri, sexhandel och sexköp. Även ord som sexsäljare används ibland, som alternativ till sexarbetare.

Sektorer och historik

Det finns ofta kopplingar mellan olika former av sexarbete, och personer som ägnat sig åt deltagande i produktion av pornografi kan också ha erfarenhet av fysisk prostitution eller striptease. Webbkameramodellande av typen Onlyfans är en vanlig sidosyssla för många olika typer av (sex)arbetare, inklusive folk som arbetar inom pornografi.

Kvinnlig prostituerad i Tyskland. Man och kvinna under inspelning av pornografisk film.

Fysiskt intimt sexarbete och klubbar

Historiskt har prostitution varit den mest välbekanta delen av sexbranschen, och i traditionella västerländska samhällen med patriarkala värderingar har gatuprostitution och bordeller varit vanliga i åtminstone större städer. Ibland centreras denna verksamhet kring särskilda prostitutionstråk, som De Wallen i Amsterdam, Reeperbahn i Hamburg eller Rosenlund och Malmskillnadsgatan i Göteborg respektive Stockholm. Andra Långgatan har varit centrum för Göteborgs erotiska butiker och porrklubbar, och att delar av verksamheten fortfarande finns kvar anses ibland ha sinkat gentrifieringen av gatan.

I samband med Vietnamkriget växte sexbranschen i Bangkok och Pattaya, med sexklubbar, bordeller och omfattande gatuprostitution. Ibland nämns Gambia som en turistdestination där europeiska kvinnor köper sexuella tjänster.

Även andra typer av klubbar har koppling till sexbranschen. Utvecklingen av BDSM- och swinger-rörelserna har lett till behov av samlingsställen för att kunna utöva sina intressen tillsammans med andra.

Som en nisch inom det fysiskt intima sexarbetet finns sexsamariter och surrogatpartner, där det förstnämnda handlar om försäljning av sexuella tjänster specifikt mot funktionshindrade. Det sistnämnda är dock en funktion som mer handlar om att hjälp en klient – funktionshindrad eller ej – hantera sin egen sexualitet. Där tjänsten finns tillgänglig kan den införskaffas via remittering från en psykoterapeut.

Film och virtuella tjänster

I USA har en stor del av produktionen av pornografisk film förlagts till San Fernando Valley, en sorts motsvarighet till den allmänna filmbranschens "Hollywood". Även Las Vegas, med sin koppling till spelbranschen, och San Francisco, med sin höga HBTQ-profil, kopplas ofta till delar av USA:s sexindustri. I delar av Nevada är prostitutionen legaliserad.

Från 1980-talet blev telefonsex mer allmänt förekommande i många industrialiserade länder. I Internetåldern har den till stor del kommit att ersättas av webbkameramodellande, bland annat via Onlyfans och andra webbportaler som samlar olika entreprenörer inom den nischen. Både telefonsex och webbkameramodellande kan omges av olika arbetsvillkor, med eller utan arbetsrelaterade problem.

Butiker och leksaker

Inriktningen hos sexbutiker – tidigare mest kända som porrbutiker – har under årens lopp till stor del ändrat karaktär, inte minst sedan millennieskiftet. Tidigare var försäljning av pornografiska tidningar och filmer i form av videokassetter eller DVD-boxar en stor del av omsättningen. Numera har Internet i många länder tagit över den största delen av den distributionen av erotica, vilket liknar minskningen i betydelse av försäljningen av tidningar, VHS och DVD i andra underhållningsgenrer.

Istället har försäljningen av sexleksaker expanderat, delvis hjälpt av senare års ökade uppmärksamhet kring kvinnlig sexualitet och tekniska innovationer som Womanizer och Satisfyer (luft- och ljudtrycksvibratorer). Internationellt växte tillverkning och försäljning av sexleksaker fram till 2016 till en årlig omsättning på cirka 15 miljarder US-dollar. Den siffran har beräknats växa till över 50 miljarder US-dollar, fram till 2026.

Massage, preventivmedel och upplysning

Bland de mer perifera delarna av sexbranschen finns personer som sysslar med sexrelaterad själslig eller kroppslig terapi, eller olika sorters utbildning. Massageinstitut är på grund av branschbestämmelser förbjudna att tillhandahållna uppenbart sexuella tjänster, men engelskans begrepp "happy ending" syftar på tillfällen där detta ändå skett. Yoni- och lingammassage är två typer av tantramassage, och massagens sexuella kopplingar har debatterats i ljuset av Sveriges sexköpslag.

Ett antal olika yrken sysslar med information och upplysning relaterat till sex och sexualitet. Förutom lärare, som kan undervisa i ämnet från gång till annan, finns även sexologer, sexualupplysare och poddmakare som specialiserat sig på innehåll kring sexualitet, liksom även tillverkare av preventivmedel. I Sverige ägnar sig RFSU både åt upplysning och preventivmedelstillverkning. Pornografi och andra delar av sexbranschen har på senare år tilldragit sig stort intresse från forskare inom kulturella eller medicinska discipliner, och den ökade spridningen av internetpornografi, webbkameramodellande och "sexualiseringen" av samhället har lett till många studier omkring hälsa, arbetsvillkor, innehåll och påverkan på relationer. Se även forskning om pornografi.

Sexualiserade tjänster

I många länder har andra delar av underhållnings- eller tjänstesektorn fått tydligt sexualiserade inslag. Detta gäller exempelvis matinrättningar eller kommersiella samlingslokaler där personalen kan vara klädda på ett sexualiserat sätt eller även utföra tjänster med sexuella kopplingar. I USA finns snabbmatskedjan Hooters, där serveringspersonalen består av unga och lättklädda kvinnor som valts ut för sitt utseende.

I Japan finns host- och hostess-klubbar, med "värdar" respektive "värdinnor" som håller kunden sällskap. Inga fysiska tjänster tillhandahålls dock av den här personalen. I Japan finns även maid cafés, snabbmatsställen där den kvinnliga personalen är klädd som tjänstefolk. Sexualisering har även påverkat eller varit del av kläder eller underhållning på nattklubbar, varietéer (se gogodans och cancan), hotell och inom flygvärdinneyrket.

Reglering och laglighet

Dålig reglering

Stora delar av sexbranschen är många länder helt eller delvis oreglerad, på grund av moralsystem och tabun kring att sälja sexuella tjänster. Handel med samlag eller motsvarande ("prostitution") är ofta förbjuden, liksom saluförande av pornografiskt material. Orsakerna till den begränsande lagstiftningen sägs ofta vara ett traditionell syn på offentligt sex som omoral och tabu. Inom stora delar av feminismen anses att sexarbete per definition gör sexsäljaren – oftast en kvinna – utsatt för marknadskrav och kapitalismens negativa effekter.

Därutöver anses i regel minderåriga vara olämpliga konsumenter av sexuellt material, på grund av deras ofta bristfälliga kunskaper i sexualitetens olika perspektiv. Detta problem försvåras ofta av bristande sexualundervisning och tabu eller ovana att prata om sexuella ämnen inom familjen.

Assymetrisk lagstiftning

Den bristande regleringen gör stora delar av sexbranschen till en mer eller mindre otrygg näringsgren, med entreprenörer som kan utnyttja den bristande insynen i branschen till att kringgå normala arbetsvillkor. Inom fysisk prostitution kan kunderna utnyttja verksamhetens dolda karaktär, med risker för övergrepp mot sexarbetaren. I länder som anammat den svenska modellen kring prostitution har man försökt stärka sexarbetarens makt i samband med arbetet/transaktionen, genom att kriminalisera sexköpet men inte sexförsäljningen. Denna asymmetriska lagstiftning har dock fått kritik för att negligera en sexarbetares behov av normaliserad arbetsmiljö. Problem med otrygga arbetsvillkor inom branschen försvåras av att skyddsåtgärder i arbetet i många länder jämställs med koppleri och utnyttjande, även när åtgärderna är i sexarbetarens eget intresse.

Globaliserad ekonomi

Lagarna runt sexarbete kan se ut olika i olika länder, men i en globaliserad ekonomi sätter regler kring stora betalningsförmedlare ofta gränserna för vad som är möjligt att arbeta med, publicera eller ta betalt för. De överlägset största internationella betalningsförmedlarna Visa och Mastercard beskrivs ofta som ett duopol, och de kontrollerar i början av 2020-talet 90 procent av betalningsförmedlandet utanför Kina. För nätbutiker är det praktiskt med ett par dominerande betalningslösningar som nästan alla kunder har tillgång till, i tron att två ger fler valmöjligheter än en. Båda företagen är baserade i USA, och båda två lyder under USA:s lagar som exempelvis har förbud mot prostitution men tillåter pornografi och liknande sexuella uttryck som inte är obscena. Företag som via duopolets makt behöver förhålla sig till USA:s regler kring obscenitet inkluderar brittiska Onlyfans och kanadensiska Manyvids. Politiska påtryckningsgrupper i USA ser ofta människohandel och prostitution som ett och samma.

Betalningsförmedlarna har också på senare år blivit alltmer medvetna om risken att de ska ses som medhjälpare till brott av typen människohandel och barnpornografi. Visa och Mastercard har sedan 2020 stoppat betalningar till Pornhub, en plattform som uppmärksammats för dess problem att tillräckligt snabbt rensa plattformen från olagligt material. Mängden motsvarande olagligheter är dock mångfalt större på stora sociala medier-plattformar som Facebook och Instagram; dessa har strikta regler mot all typ av nakenhet, något som i praktiken likställs med obscent material.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 16 augusti 2021.