Hoppa till innehållet

Poète maudit

Från Wikipedia
De fördömda poeterna Paul Verlaine (längst till vänster) och Arthur Rimbaud (andra till vänster) på en målning från 1872 av Henri Fantin-Latour.
För essäsamlingen av Verlaine, se De fördömda poeterna.

Poète maudit (på svenska ungefär fördömd poet) är en litterär term som myntades av Paul Verlaine i en essäsamling med samma namn. Termen syftar på poeter, företrädesvis under slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet, som sågs som utstötta av samhället likväl av sig själva.[1] För många, däribland Verlaine, framstod Charles Baudelaire som den sanne, hjältelike fördömde poeten.[2]

Karakteristika

[redigera | redigera wikitext]

En fördömd poet skulle enligt Verlaine vara obskyr och svårförståelig, till den grad att de var likgiltiga inför samhället. Deras storhet skulle bara framstå inför de riktigt kulturellt bevandrade; för alla andra skulle den vara omärkbar – och därav deras fördömelse.[2]

Från detta följde även att den fördömda poeten skulle lida för sin genialitet. Det förklarade i sin tur alkoholism, hustru- och barnmisshandel o.s.v. På så vis blev inte bara fördömelsen social utan likaväl moralisk och andlig.

Exempel på poètes maudits

[redigera | redigera wikitext]