Teraivävare

	Teraivävare; Status i världen: Starkt hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Vävare; Ploceidae
Släkte	Ploceus
Art	Teraivävare; P. megarhynchus
Vetenskapligt namn
	§ Ploceus megarhynchus
Auktor	Hume, 1869
Synonymer
	Himalayavävare

Teraivävare^[2] (Ploceus megarhynchus) är en hotad asiatisk fågel i familjen vävare inom ordningen tättingar.^[3]

Kännetecken

Teraivävaren är en relativt stor vävare, 17 centimeter lång, med gul övergump, huvud och undersida med mörka örontäckare. Mantel, rygg och skapularer är kraftigt streckade. Honan är dovare i färgerna, framför allt på krona och nacke. Hona och hane utanför häckningstid av bayavävare är mindre med kortare, smalare näbb och saknar mörk bröstteckning.^[1]

Utbredning och systematik

Teraivävare är endemisk för terai på norra Indiska halvön. Den delas in i två underarter med följande utbredning:^[3]

Ploceus megarhynchus megarhynchus – förekommer vid foten av södra Himalaya (Delhi och Uttar Pradesh till allra västligaste Nepal)
Ploceus megarhynchussalimalii – förekommer i låg bergsterräng i nordöstra Indien (östra Nepal till Assam)

Ekologi

Teraivävaren återfinns i gräsmarker med spridda träd, framför allt i säsongsmässigt översvämmade områden, men även i risfält. Den ses upp till 1300 meter över havet. Fågeln livnär sig huvudsakligen av frön, bland annat hampa och ris. Den intar också insekter. Den födosöker i gräs och risfält bredvid bayavävare (Ploceus philippinus) och bengalvävare (Ploceus benghalensis).^[4]

Fågeln häckar maj till augusti i Indien, i maj i Nepal. Den har ett polygynt häckningssystem, med upp till fyra honor på varje hane. Den häckar kolonivis, ibland i närhetetn av andra vävararter. Boet är bolliknande utan ingångstunnel men ofta med ett litet tak över entrén. Det placeras mellan nio och 20 meter över mark i ett träd, stött av en gren (inte hängande från en gren). Vissa kolonier förekommer i samma träd som svart drongo (Dicrurus macrocercus) som hjälper teraivävaren att försvara bona mot rovfåglar och kråkfåglar. Fågeln lägger två till fyra vita ägg som enbart ruvas av honan i 14-15 dagar.^[4]

Status och hot

Teraivävaren har alltid förekommit väldigt lokalt och försvinnandet av ett stort antal kolonier de senaste decennierna indikerar att den minskar. Den globala populationen är för närvarande satt till färre än 1000 vuxna individer. IUCN kategoriserar arten som starkt hotad.^[1]

Namn

Det vetenskapliga artnamnet megarhynchus betyder "stornäbbad", av grekiskans μεγαλη (megalē) "stor" eller lång" och ῥυγχος (rhunkhos) "näbb".^[5] Fågeln har på svenska även kallats himalayavävare.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2021 Ploceus megarhynchus . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.
^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
^ [a b] Craig, A. (2017). Finn's Weaver (Ploceus megarhynchus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad https://www.hbw.com/node/61006 29 december 2017).
^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

Wikispecies har information om Ploceus megarhynchus.
Artförteckning
Wikimedia Commons har media som rör Ploceus megarhynchus.
Bilder & media
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2021 Ploceus megarhynchus . Från: IUCN 2021. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-2. Läst 11 december 2022.

[SOF-2] Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01

[hbw-4] [a b] Craig, A. (2017). Finn's Weaver (Ploceus megarhynchus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad https://www.hbw.com/node/61006 29 december 2017).

[5] Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]