Hoppa till innehållet

Piteå stad

Denna artikel handlar om den tidigare kommunen Piteå stad. För orten se Piteå, för dagens kommun, se Piteå kommun.
Piteå stad
Före detta kommun
Rådhustorget
Kommunens vapen.
Kommunens vapen.
LandSverige
LandskapNorrbotten
LänNorrbottens län
Kommun, nuPiteå kommun
CentralortPiteå
Inrättad12 maj 1621
Upphörd31 december 1970
Uppgått iPiteå kommun
Befolkning, areal
Folkmängd7 402 ()[1]
Areal46,54 kvadratkilometer ()[1]
- därav land43,4 kvadratkilometer[1]
- därav vatten3,14 kvadratkilometer[1]
Bef.täthet170,55 inv./km² (land)
Läge

Kommunen i länet.
Koordinater65°19′06″N 21°29′02″Ö / 65.318330555556°N 21.483780555556°Ö / 65.318330555556; 21.483780555556
UtsträckningSCB:s kartsök
Domkretstillhörighet
TingslagPiteå och Älvsby tingslag (–)
DomkretsPiteå rådhusrätts domkrets (–)
Koder och länkar
Kommunkod2581
Redigera Wikidata

Piteå stad var en stad och kommun i Norrbottens län. Centralort var Piteå och kommunkod 1952-1970 var 2581.

Administrativ historik

[redigera | redigera wikitext]

Piteå fick stadsprivilegier den 12 maj 1621 vid Öjeby kyrka i Öjebyn men flyttades till sin nuvarande plats 1667 efter en brand året innan.[2] Den 1 januari 1863 inrättades Piteå stad som stadskommun när 1862 års kommunalförordningar trädde i kraft. Kommunreformen 1952 påverkade inte indelningarna i området, då varken Västerbottens eller Norrbottens län berördes av reformen.[3]

Stadens territorium ändrades flera gånger (årtal avser den 1 januari det året om inget annat anges):

Den 1 januari 1971 infördes enhetlig kommuntyp och Piteå stad ombildades därmed till Piteå kommun.[10]

Judiciell tillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Piteå stad hade egen jurisdiktion med magistrat och rådhusrätt fram till den 1 januari 1943 (enligt beslut den 30 juni 1942), då den lades under Piteå domsaga och Piteå och Älvsby tingslag.[7]

Kyrklig tillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

I kyrkligt hänseende hörde staden till Piteå stadsförsamling, utbruten 1686 ur Piteå landsförsamling.[11]

För registrerade fornfynd med mera så återfinns staden inom ett område definierat av sockenkod 0189[12] som motsvarar den omfattning staden hade kring 1950.

Blasonering: I fält av silver ett rött avhugget renhuvud med beväring av guld, därest dylik skall komma till användning.[13]

Detta vapen fastställdes av Kungl. Maj:t den 25 januari 1946. Vapnet förs idag av den nuvarande Piteå kommun. Se artikeln om Piteå kommunvapen för mer information.

Vy från kyrkan över kyrkbron över Piteå centrum år 1906.

Piteå stad omfattade den 1 januari 1952 en areal av 52,68 km², varav 45,15 km² land.[3] Efter nymätningar och arealberäkningar färdiga den 1 januari 1954 omfattade staden den 1 januari 1961 en areal av 46,54 km², varav 43,40 km² land.[14]

Tätorter i staden 1960

[redigera | redigera wikitext]

I Piteå stad fanns del av tätorten Piteåa, som hade 7 111 invånare i staden den 1 november 1960. Tätortsgraden i staden var då 96,1 procent.[15]

Befolkningsutveckling

[redigera | redigera wikitext]
Befolkningsutvecklingen i Piteå stad 1805–1970[16]
ÅrFolkmängd
1805
  
899
1810
  
634
1820
  
967
1830
  
1 216
1840
  
1 172
1850
  
1 405
1860
  
1 554
1870
  
1 800
1880
  
2 337
1890
  
2 691
1900
  
2 655
1910
  
2 632
1920
  
3 043
1930
  
3 102
1935
  
3 405
1940
  
4 259
1945
  
4 895
1950
  
5 568
1955
  
6 466
1960
  
7 402
1965
  
8 470
1970
  
9 439
Anm: För åren 1805-1945: befolkning enligt folkräkning 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år.
1950 avser befolkning enligt folkräkning den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari 1952.
1955 avser den kyrkobokförda befolkningen den 31 december enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år.
1960-1965 avser befolkning enligt folkräkning den 1 november enligt den administrativa indelningen den 1 januari följande år.
1970 avser befolkningen den 1 november 1970 i det område som staden omfattade när den blev del av Piteå kommun 1 januari 1971.

Vid folkräkningen den 31 december 1950 var kommunens befolknings huvudnäring uppdelad på följande sätt:[17]

Av den förvärvsarbetande befolkningen jobbade 8,2 procent i träindustrin, 5,6 procent i pappers- och grafiska industrin, 18,1 procent med varuhandel och 11,2 procent med hälso- och sjukvård samt personlig hygien. 13,0 procent av förvärvsarbetarna arbetade i en annan kommun.[17]

Mandatfördelning i valen 1919–1966

[redigera | redigera wikitext]
ValårVSÖVRCFRFPLPKDMGrafisk presentation, mandat och valdeltagandeTOT%Könsfördelning (M/K)
19192478
2478
2166,3
20
19202379
2379
2138,0
19
19221389
1389
2148,5
20
19269327
9327
2148,2
21
19309129
9129
2165,6
21
19341929
1929
2165,5
21
193811019
11019
2158,7
20
194211316
11316
2161,8
183
194631125
31125
2171,1
183
195011343
11343
2180,0
183
195412135
2135
3081,1
26
1958121125
2125
3083,4
26
1962120144
2044
3083,0
27
19665287424
528744
5086,1
46
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Rådhusrätten i Piteå

[redigera | redigera wikitext]

Piteå stad hade egen jurisdiktion med rådhusrätt, som lydde under Svea hovrätt fram till 1936 och sedan under Hovrätten för Övre Norrland. Rådhusrätten upphörde den 1 januari 1943 då Piteå stad lades under landsrätt i Piteå domsaga och Piteå och Älvsby tingslag.[18]

Borgmästare

[redigera | redigera wikitext]
se även Lista över borgmästare i Piteå
Ämbetstid Namn
13 november 1789-4 mars 1808 Anders Ottonius
24 juli 1829–6 maj 1843 Carl Erik Stenberg
1885-1917 Arvid Bergdahl
1917-1920 David Markström (tillförordnad)
1920-1941 David Markström
1942 Vakant[19]
kommunalborgmästare
Ämbetstid Namn
1948-1958 Bengt Åhrström

^a Tätorten Piteå var delad mellan Piteå stad (7 111 inv.) och Piteå landskommun (1 070 inv.)

  1. ^ [a b c d e f] Folkräkningen, den 1 november 1960, I : Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m. m., SCB, 1961, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ Städernas kommunalförvaltningar i Sveriges statskalender 1925
  3. ^ [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1952-05-19. sid. 6* & 122. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6T09ZkyrB?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_1.pdf. Läst 9 oktober 2014  Arkiverad 29 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  4. ^ [a b] (PDF) Folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1939. Statistiska centralbyrån. sid. 38 & 42. http://www.scb.se/H/SOS%201911-/Befolkningsstatistik/Folkm%c3%a4ngden%20inom%20administrativa%20omr%c3%a5den%20(SOS)%201910-1961/Folkm%c3%a4ngden-inom-administrativa-omr%c3%a5den-1939.pdf. Läst 15 augusti 2017 
  5. ^ (PDF) Folkräkningen den 31 december 1940, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1942. sid. 105. Arkiverad från originalet den 9 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6TCcNWXzt?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1940_1.pdf. Läst 15 augusti 2017  Arkiverad 1 november 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ (PDF) Folkmängden inom administrativa områden den 31 december 1940. Statistiska centralbyrån. sid. 37 & 41. http://www.scb.se/H/SOS%201911-/Befolkningsstatistik/Folkm%c3%a4ngden%20inom%20administrativa%20omr%c3%a5den%20(SOS)%201910-1961/Folkm%c3%a4ngden-inom-administrativa-omr%c3%a5den-1940.pdf. Läst 15 augusti 2017 
  7. ^ [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1945, I, Areal och folkmängd inom särskilda förvaltningsområden m.m., Befolkningsagglomerationer. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1947. sid. 97 & 146. Arkiverad från originalet den 25 oktober 2014. https://www.webcitation.org/6TamDOErk?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1945_1.pdf. Läst 25 oktober 2014  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ [a b] ”Byske socken. Alfabetiska registret - R” (DJVU). Lantmäterimyndigheternas arkiv. Lantmäteriet. sid. 8. https://etjanster.lantmateriet.se/historiskakartor/s/show.html?archive=REG&showmap=true&searchType=v&nbOfImages=12&sd_base=lm24&sd_ktun=0005hl20&mdat=20170113094548155055. Läst 15 augusti 2017. 
  9. ^ (PDF) Folk- och bostadsräkningen 1970, Del 1. Befolkning i kommuner och församlingar m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1972. sid. 69. Arkiverad från originalet den 6 juli 2015. https://www.webcitation.org/6ZpNsyqr4?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folk_o_bostadsrakningen_1970_1.pdf. Läst 6 juli 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  10. ^ Per Andersson: Sveriges kommunindelning 1863-1993, Draking, Mjölby 1993, ISBN 91-87784-05-X, s. 98-99
  11. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  12. ^ Fornminnesregistret, Riksantikvarieämbetet: Piteå stad Fornminnen i socknen erhålls på kartan genom att skriva in sockennamn (utan "socken") i "Ange geografiskt område"
  13. ^ ”Svenska Heraldiska Föreningens vapendatabas”. Arkiverad från originalet den 18 oktober 2012. https://web.archive.org/web/20121018011750/http://databas.heraldik.se/index.php. Läst 3 februari 2011. 
  14. ^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, I, Folkmängd inom kommuner och församlingar efter kön, ålder, civilstånd m.m.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1965-09-30. sid. 61. Arkiverad från originalet den 15 juli 2015. https://www.webcitation.org/6a1zkRbkC?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_01.pdf. Läst 26 december 2014  Arkiverad 14 oktober 2013 hämtat från the Wayback Machine.
  15. ^ (PDF) Folkräkningen den 1 november 1960, II, Folkmängd inom tätorter efter kön, ålder och civilstånd.. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1961-10-31. sid. 33. Arkiverad från originalet den 29 juni 2015. https://www.webcitation.org/6ZeEB9Ija?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1960_02.pdf. Läst 30 juni 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  16. ^ ”Historisk statistik efter serie”. Statistiska centralbyrån. Arkiverad från originalet den 30 december 2017. https://web.archive.org/web/20171230122632/http://www.scb.se/sv_/hitta-statistik/historisk-statistik/digitaliserat---statistik-efter-serie/. Läst 29 april 2017. 
  17. ^ [a b] (PDF) Folkräkningen den 31 december 1950, IV, Totala räkningen: folkmängden efter yrke i kommuner, församlingar och tätorter. Stockholm: Statistiska centralbyrån. 1954-10-08. sid. 190-191. Arkiverad från originalet den 30 juni 2015. https://www.webcitation.org/6Zfas4HUP?url=http://www.scb.se/Grupp/Hitta_statistik/Historisk_statistik/_Dokument/SOS/Folkrakningen_1950_4.pdf. Läst 30 juni 2015  Arkiverad 24 september 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  18. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Piteå tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  19. ^ Städernas styrelser i Sveriges statskalender 1942