Hoppa till innehållet

Pipipi

Från Wikipedia
Pipipi
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljMohuor
Mohouidae
SläkteMohoua
ArtPipipi
M. novaeseelandiae
Vetenskapligt namn
§ Mohoua novaeseelandiae
Auktor(Gmelin, 1789)
Synonymer
Antipodkrypare
Finschia novaeseelandiae

Pipipi[2] (Mohoua novaeseelandiae) är en fågel i familjen mohuor inom ordningen tättingar.[3] Den förekommer, liksom övriga arter i familjen, enbart i Nya Zeeland. Fågeln minskar i antal, men beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

[redigera | redigera wikitext]

Pipipin är en liten brunaktig tätting. Ovansidan är brun med askgrått på ansikte och hals. Undersidan är ljust gräddbrun, ljusare än hos införda järnsparven. Den är större och har mer kontrast mellan grått ansikte och ljusare undersida än grå sångsmyg. Kontaktlätena är hårda och tjattrande, medan sången är kanariefågellik.[4]

Arterna i släktet Mohoua, med pipipin längst ner.

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Fågeln förekommer i Nya Zeeland, i skogar på South Island och Stewart Island.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

De tre arterna i familjen mohuor har placerats i ett antal olika familjen inom åren, alltifrån australiska familjer som marksmygar, blåsmygar och taggnäbbar till gråfåglar, visslare (fåglar), mesar, timalior och Sylviidae.[5] DNA-studier visar dock att de tillsammans med de australiska sittellorna utgör en mycket gammal utvecklingslinje som utgör en basal grupp bland kråkfåglar med släktingar, med familjer som gyllingar, vangor, vireor och törnskator.[6][7] De har därför lyfts ut till en egen familj, Mohouidae.

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Pipipin hittas i alla möjliga skogstyper, där den rör sig i snabbt förflyttande konstant tjattrande flockar i trädtaket, utanför häckningstid ofta tillsammans med grå sångsmyg och gråryggig glasögonfågel. Arten är den huvudsakliga värden för boparasiten långstjärtad koel.[4]

Trots det begränsade utbredningsområdet och det faktum att den minskar i antal anses beståndet vara livskraftigt av internationella naturvårdsunionen IUCN. [1]

På svenska har arten även kallats antipodkrypare.

  1. ^ [a b] Birdlife International 2011 Mohoua novaeseelandiae Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.2 www.iucnredlist.org. Läst 1 september 2015.
  2. ^ BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2014) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 6.9 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-02-01
  4. ^ [a b] Boles, W. (2020). Pipipi (Mohoua novaeseelandiae), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.pipipi1.01
  5. ^ Boles, W.E. (2007), Pachycephalidae (Whistlers), in “Handbook of the Birds of the World, volume 12, Picathartes to Tits and Chickadees”, (del Hoyo, J., A. Elliott, and D. Christie, eds.), Lynx Edicions, Barcelona, pp. 375-437.
  6. ^ Aggerbeck, M., J. Fjeldså, L. Christidis, P.-H. Fabre, K.A. Jønsson (2014), Resolving deep lineage divergences in core corvoid passerine birds supports a proto-Papuan island origin, Mol. Phylogenet. Evol. 70, 272-285.
  7. ^ Moyle, R.G., C.H. Oliveros, M.J. Andersen, P.A. Hosner, B.W. Benz, J.D. Manthey, S.L. Travers, R.M. Brown, and B.C. Faircloth (2016), Tectonic collision and uplift of Wallacea triggered the global songbird radiation, Nature Comm. 7, 12709.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]