Hoppa till innehållet

Pierre Riel de Beurnonville

Från Wikipedia
Pierre Riel de Beurnonville
Född10 maj 1752[1][2][3]
Champignol-lez-Mondeville, Frankrike
Död23 april 1821[4][1][3] (68 år)
Paris
BegravdPère-Lachaise[4] och Grave of Riel de Beurnonville
Medborgare iFrankrike
SysselsättningDiplomat, statsperson[5], militär, politiker, militär befälhavare[5]
Befattning
Ambassadör
Ledamot av Sénat conservateur
Fransk pär
Frankrikes krigsminister
Grand Master of the Grand Orient de France
MakaFelicite-Louise-Julie-Constance de Durfort
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Riddare av Mikaelsorden
Namn ingraverat på Triumfbågen
Riddare av Helgeandsorden
Marskalk av Frankrike[4]
Kommendör av Sankt Ludvigsorden
Storkors av Réunionorden
Redigera Wikidata

Pierre Riel de Beurnonville, född 10 maj 1752 och död 23 april 1823, var en fransk greve och senare markis, samt militär.

Efter krigstjänst i kolonierna ankom de Beurnonville till Frankrike strax före revolutionen, till vilken han genast anslöt sig. I början av revolutionskrigen utmärkte Beurnonville sig mycket, blev 1792 generallöjtnant och 1793 krigsminister. Charles François Dumouriez invigde Beurnonville i sina planer, men Beurnonville yppade dem för konventet och sändes då att övervaka förrädaren, men utlämnades av honom till österrikarna. 1795 blev han utväxlad och spelade därefter ingen större roll som militär, men användes av Napoleon I som diplomat. Rikligt belönad övergick dock Beurnonville till Ludvig XVIII och höll fast vid honom under de hundra dagarna, blev marskalk av Frankrike 1816 och markis 1817.

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: LH//2327/66, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6b002wd, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] François-Marie Marchant de Beaumont, Manuel et itinéraire du curieux dans le cimetière du Père la Chaise, 1828, s. 155.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: mzk2017937631, läst: 17 december 2022.[källa från Wikidata]