Hoppa till innehållet

Pia Johansson

Från Wikipedia
För illustratören med samma namn, se Pia Johansson (illustratör). För juristen, se Pia Johansson (jurist).
Pia Johansson
Pia Johansson under inspelningen av Extra! Extra! 2008.
FöddPia Ann-Kristin Johansson
16 november 1960 (64 år)
Umeå stadsförsamling, Västerbottens län
NationalitetSverige Svensk
Alma materTeaterhögskolan i Stockholm (1989)
Yrke/uppdragskådespelare, underhållare, komiker, föreläsare och moderator
År som aktiv1987–
Känd förParlamentet, På minuten
UtmärkelserExpressens teaterpris 2008, Stora retorikpriset 2011, Litteris et Artibus 2021
Pia Johansson som konferencierSergels torg under Stockholms Kulturfestival 2013.

Pia Ann-Kristin Johansson, född 16 november 1960 i Umeå stadsförsamling, Västerbottens län,[1] är en svensk skådespelare, komiker, radio- och TV-underhållare, föreläsare och moderator.

Pia Johansson föddes i Umeå men flyttade till Stockholm som 16-åring. Modern var operationssköterska och fadern tungdykare men också alkoholist vilket påverkade familjen. I Stockholm blev hon barnflicka i Ålsten. Samtidigt gick hon på Jurij Ledermans Teaterverkstad och läste Stanislavskij och Brecht.[2]

Efter det blev det folkhögskola i Burträsk och Skara Skolscen samt en fri teatergrupp i Lund. Det följdes av tre och ett halvt år på Teaterhögskolan i Stockholm med examen 1985. Som avslutning på utbildningen fick studenterna praktisera som statister i Ingmar Bergmans uppsättning av Kung Lear. Efter studierna engagerades hon vid Stockholms Stadsteaters fasta ensemble. Under åren har hon medverkat i en rad teater- och filmproduktioner.[2]

Johansson har även varit gäst i ett flertal tv- och radioprogram, däribland Så ska det låta och radions Sommar.[3] Hon var tillsammans med Emma Vetter hemlig gäst vid 2007 års upplaga av Orphei Drängars Caprice. Hon har också varit en av de återkommande medverkande i radioprogrammet På minuten och TV-programmet Parlamentet; hon medverkade i Parlamentet för första gången den 24 februari 2002.[4]

Pia Johansson föreläser även regelbundet om kreativitet, retorik och kroppsspråk.

Under 2011 var hon programledare för Barn till varje pris? i SVT.[5] I maj 2013 var hon gäst i SVT-programmet Sverige och i april 2015 var hon huvudgästen i Stjärnor hos Babben.

I augusti 2013 sade Pia Johansson upp sig från Stadsteatern i Stockholm och började frilansa. Samma år tog hon över som kommentator för matlagningsprogrammet Halv åtta hos mig i TV4 efter Helge Skoog. Våren 2014 var hon programledare för Här är ditt kylskåp som sändes på TV8.[3]

Pia Johansson har gått mycket i olika terapier vilket har lärt henne att meditera och tycka om sig själv.[6] Hon har också utbildat sig till intuitionsbaserad terapeut och började sin praktik 2014.[7]

Sedan 90-talet är Pia Johansson praktiserande katolik. "Det kändes som att katolicismen var mer hardcore än svenska kyrkan. Sakramenten, bikten, det kändes rätt för mig."[8]

Johansson tävlade i dansprogrammet Let's Dance 2016 som sänds på TV4 och slutade på en sjunde plats. Under 2022 var hon tävlande i Kanal 5:s program Alla mot alla med Filip och Fredrik tillsammans med Mark Levengood.

Utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Den 12 oktober 2021 delade kung Carl XVI Gustaf ut medaljen Litteris et Artibus i guld av 8:e storleken (GMleta) till Pia Johansson vid en ceremoni i Lovisa Ulrikas matsalKungliga slottet. Medaljen instiftades 1853 och utdelas för framstående konstnärliga insatser inom främst musik, scenisk framställning och litteratur.[9]

Filmografi (i urval)

[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Roll Produktion Regi Teater
1987 Sarah Yates Chang Eng
Göran Tunström
Henric Holmberg Stockholms stadsteater
1991 Stålar (Loot)
Joe Orton
Peter Dalle Intiman[10]
1995 Det är väl ingenting att bråka om!
Iwa Boman
Stockholms stadsteater
1995 Sheila Birling Det är från polisen (An Inspector Calls)
J.B. Priestley
Benny Fredriksson Stockholms stadsteater
Klara Rika barn leka bäst
Carin Mannheimer
Lena Söderblom Stockholms stadsteater
1998 Sköterska Linje lusta (A Streetcar Named Desire)
Tennessee Williams
Rickard Günther Stockholms stadsteater
2005 Fru Peachum Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Bertolt Brecht och Kurt Weill
Lars Rudolfsson Stockholms stadsteater
2006 Skådespelartruppen, Liv En midsommarnattsdröm (A Midsummer Night's Dream)
William Shakespeare
Alexander Mørk-Eidem Stockholms stadsteater
2008 Medverkande Allt vi aldrig fick göra
Pia Johansson och Katrin Sundberg
Rival[11]
2010 Desirée Armfeldt Sommarnattens leende (A Little Night Music)
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Tobias Theorell Stockholms stadsteater
Petra von Kant Petra von Kants bittra tårar (Die bitteren Tränen der Petra von Kant)
Rainer Werner Fassbinder
Hugo Hansén Stockholms stadsteater
2012 Berättaren Peter Pan och Wendy (Peter Pan and Wendy)
J.M. Barrie i ny version av Anders Duus
Pia Johansson Stockholms stadsteater
2015 Madge Hardwick Top Hat
Irving Berlin, Dwight Taylor och Allan Scott
Sissela Kyle
Hans Marklund
Malmö Opera
2019 Golde Spelman på taket (Fiddler on the Roof)
Jerry Bock, Sheldon Harnick och Joseph Stein
Ronny Danielsson Kulturhuset Stadsteatern/
Dansens hus
2020 Medverkande Det stora teaterkalaset
Calle Norlén
Sissela Kyle Kulturhuset Stadsteatern
2022 Martha Brewster Arsenik och gamla spetsar (Arsenic and Old Lace)
Joseph Kesselring
Philip Zandén Uppsala stadsteater
2023 Violet 9 to 5
Patricia Resnick och Dolly Parton
Farnaz Arbabi Uppsala stadsteater

Regi (ej komplett)

[redigera | redigera wikitext]
År Produktion Upphovsmän Teater
2012 Peter Pan och Wendy
Peter Pan and Wendy
J.M. Barrie i ny version av Anders Duus Stockholms stadsteater
2013 Sound of Mark
Mark Levengood Kulturhuset Stadsteatern
2014 Den lycklige prinsen
The happy prince
Oscar Wilde
Översättning Lotta Harding
Kulturhuset Stadsteatern

Ljudboksuppläsningar (urval)

[redigera | redigera wikitext]

Utmärkelser och priser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges befolkning 2000: Johansson, Pia Ann-Kristin (1960-11-16) Försäkringskassan, uttag avseende 20001231 (2014)
  2. ^ [a b] Lisa Bergman (15 augusti 2008). ”Pia Johansson, dialektekvilibrist”. Fokus. http://www.fokus.se/2008/08/pia-johansson-dialektekvilibrist/. Läst 18 april 2015. 
  3. ^ [a b] ”Stjärnor hos Babben”. Stjärnor hos Babben. SVT Play. Arkiverad från originalet den 19 april 2015. https://web.archive.org/web/20150419022028/http://www.svtplay.se/video/2816900/stjarnor-hos-babben/stjarnor-hos-babben-sasong-2-avsnitt-8. Läst 18 april 2015. 
  4. ^ Robert Gustafsson i Parlamentet, TV4, 26 februari 2002. "I helgen fick tv-tittarna möta ett nytt ansikte i Parlamentet. I söndags debuterade skådespelerskan Pia Johansson i programmet."
  5. ^ Eyal Sharon Krafft/TT Spektra (16 november 2011). ”"Jag har funnit kärlek och glädje i livet"”. UNT. http://www.unt.se/leva/jag-har-funnit-karlek-och-gladje-i-livet-1533609.aspx. Läst 18 april 2015. 
  6. ^ ”Pia Johansson hittade Manjo i drömmen”. Grannliv. Granngården. Arkiverad från originalet den 22 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160822085614/http://grannliv.granngarden.se/personligt/pia-johansson/. Läst 18 april 2015. 
  7. ^ ”Pia Johansson bytte karriär efter 30 år”. TV4 Play. TV4. Arkiverad från originalet den 21 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150221021708/http://www.tv4.se/vardagspuls/klipp/pia-johansson-bytte-karri%C3%A4r-efter-30-%C3%A5r-3066673. Läst 18 april 2015. 
  8. ^ ”Pia Johansson gästar Sverige!”. SVT Play. SVT. http://www.svt.se/sverige/pia-johansson-gastar-sverige. Läst 18 april 2015. 
  9. ^ ”Kungen delade ut medaljer”. Kungahuset. 12 oktober 2021. https://www.kungahuset.se/arkiv/nyheter/2021-10-12-kungen-delade-ut-medaljer. Läst 25 december 2022. 
  10. ^ Lars Linder (28 september 1991). ”Fars utan galenskap”. Dagens Nyheter: s. 26. https://arkivet.dn.se/tidning/1991-09-28/264/26. Läst 11 maj 2024. 
  11. ^ Jane Magnusson (9 mars 2008). ”Roligt musikalmedley i svajig show”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/kultur/roligt-musikalmedley-i-svajig-show/. Läst 13 september 2024. 
  12. ^ Pristagare Retorikpriset Arkiverad 19 mars 2014 hämtat från the Wayback Machine. Läst 19 mars 2014.
  13. ^ Riksmarskalkämbetet (28 januari 2021). ”Medaljförläningar 28 januari 2021”. Pressmeddelande.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]