Persisk ekorre
| Persisk ekorre Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Underordning | Ekorrartade gnagare Sciuromorpha |
| Familj | Ekorrar Sciuridae |
| Släkte | Trädekorrar Sciurus |
| Art | Persisk ekorre S. anomalus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Sciurus anomalus | |
| Auktor | Gmelin, 1778 |
| Utbredning | |
 | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Persisk ekorre (Sciurus anomalus) är en art i släktet trädekorrar. Wilson & Reeder (2005) listar tre underarter.[2]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Persisk ekorre har en sommar- och en vinterpäls. Ovansidan är på sommaren rödgrå till svartgrå och under vintern mörkare. Undersidan är ljusgrå till vitaktig med röda och gula skuggor. Kroppslängden ligger mellan 19 och 25 cm och därtill kommer en 12 till 16 cm yvig svans. Vikten ligger mellan 250 och 410 gram, honor är i genomsnitt obetydlig större. Till skillnad från den röda ekorren har persisk ekorre ganska sällan tofsar på öronen.[3]
Arten har fyra helt utbildade tår vid framfötterna och en rudimentär tumme, antalet tår vid bakfötterna är fem.[3]
Utbredning och habitat
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer huvudsakligen i västra Asien i två från varandra skilda populationer. Utbredningsområdet för den första sträcker sig från norra Israel längs kustlinjerna av östra Medelhavet och södra Svarta havet till Kaukasus. Den andra populationen sträcker sig i en bredare strimma från centrala Turkiet över norra Irak till västra Iran. Små isolerade populationer finns dessutom i Jordanien, Turkiets europeiska del och på grekiska öar.[1]
Habitatet utgörs av blandskog upp till 2 000 meter över havet.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Persisk ekorre är aktiv på dagen, främst på morgonen och kort före skymningen. Individerna lever utanför parningstiden ensam och de markerar sitt revir med urin och avföring. Fortplantningssättet är inte utrett men det antas att persisk ekorre liknar den vanliga ekorren i denna aspekt.[4]
Liksom vanlig ekorre äter arten frön från kottar av barrträd, andra frön och frukter. Under tider med matbrist ingår även fågelägg, ryggradslösa djur, bark och blommor i födan. Däremot äter persisk ekorre inga svampar eller bär.[4]
Naturliga fiender är kungsörn (Aquila chrysaetos) och berguv (Bubo bubo). Troligen jagas ekorren av rovdjur som kan klättra i träd.[4]
Hot
[redigera | redigera wikitext]Persisk ekorre hotas främst av skogsavverkningar och faller ibland offer för sportjägare. Beståndet minskar men arten listas trots allt som livskraftig (least concern).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Sciurus anomalus på IUCN:s rödlista, auktor: Yigit, N., Kryštufek, B., Sozen, M., Bukhnikashvili, A. & Shenbrot, G. 2016, läst 24 oktober 2022.
- ^ Wilson & Reeder, red (2005). ”Sciurus anomalus” (på engelska). Mammal Species of the World. Baltimore: Johns Hopkins University Press. ISBN 0-8018-8221-4
- ^ [a b] Albayrak, I. & Arslan, A. Contribution to the Taxonomical and Biological Characteristics of Sciurus anomalus in Turkey Arkiverad 12 maj 2015 hämtat från the Wayback Machine., 2005
- ^ [a b c] E. Nakanishi (28 november 2013). ”Caucasian squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.ummz.umich.edu/accounts/Sciurus_anomalus/. Läst 8 juli 2014.
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Persisk ekorre.
|