Hoppa till innehållet

Peroryctinae

Från Wikipedia
Peroryctinae
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
OrdningGrävlingpungdjur
Peramelemorphia
FamiljPunggrävlingar
Peramelidae
UnderfamiljPeroryctinae
Vetenskapligt namn
§ Peroryctinae
AuktorGroves & Flannery 1990
Släkten
Se text
Hitta fler artiklar om djur med

Peroryctinae är en underfamilj i familjen punggrävlingar med cirka 12 arter fördelade på fyra släkten.

De flesta arterna förekommer på Nya Guinea samt på mindre öar i samma region, bland annat på Bismarckarkipelagen och Moluckerna. En art lever dessutom på Kap Yorkhalvön vid Australiens norra udde.[1]

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Dessa punggrävlingar har ett typiskt utseende som kännetecknar hela familjen, till exempel en långdragen spetsig nos, långa bakre extremiteter och klor vid framfötterna för att gräva i marken. Angående storleken finns däremot stora variationer. Medlemmar i släktet muspunggrävlingar har bara en kroppslängd mellan 15 och 18 centimeter (utan svans) medan arter i släktet Peroryctes når 55 centimeters längd och en vikt upp till 5 kilogram.

Jämförd med underfamiljen Peramelinae är skallen inte lika avplattad.[1]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

I motsats till arter i underfamiljen Peramelinae vistas dessa punggrävlingar främst i tropiska regnskogar upp till 4 500 meter över havet. Individerna lever utanför parningstiden ensamma och är ofta aggressiva mot artfränder av samma kön. De är aktiva på natten och vilar på dagen i lövansamlingar, håligheter i träd eller andra gömställen.

Arterna är allätare som livnär sig av bland annat frukter, insekter och deras larver samt mindre ryggradsdjur. Vissa arter är specialiserade på insekter.[1]

Det är nästan ingenting känt om deras fortplantningssätt. Det antas att parningen och födseln sker liksom hos underfamiljen Peramelinae.

Djurgruppens systematiska position är delvis omstridd. De är närmare släkt med arterna i underfamiljen Peramelinae än med andra medlemmar i ordningen grävlingpungdjur (kaninpunggrävlingar, svinfotad punggrävling). Ibland får djurgruppen familjstatus, Peroryctidae.

  • Taggpunggrävlingar (Echymipera) har en hård päls som påminner om taggar.
  • Muspunggrävlingar (Microperoryctes) tillhör de minsta medlemmarna i ordningen grävlingpungdjur.
  • Släkte Peroryctes med två till fyra arter, lever på Nya Guinea, är påfallande stora.
  • Indonesisk punggrävling (Rhynchomeles prattorum) är endemisk för ön Seram som tillhör Moluckerna. Arten iakttogs 1920 för sista gången och den är kanske utdöd.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia. med följande källor:
  1. ^ [a b c] ”Peroryctinae” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. 29 december 2002. http://animaldiversity.org/accounts/Peroryctinae/. Läst 4 april 2017.