Perdita octomaculata

	Perdita octomaculata
	Perdita octomaculata, hona.
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Leddjur; Arthropoda
Understam	Sexfotingar; Hexapoda
Klass	Egentliga insekter; Insecta
Ordning	Steklar; Hymenoptera
Överfamilj	Bin; Apoidea
Familj	Grävbin; Andrenidae
Släkte	Perdita
Undersläkte	Perdita sensu stricto
Art	Perdita octomaculata
Vetenskapligt namn
	§ Perdita octomaculata
Auktor	(Say, 1824)
Synonymer
	Panurgus octomaculatus Say, 1824
	Perdita octomaculata, hona, sidovy.
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Perdita octomaculata är en biart som först beskrevs av Thomas Say 1824.^[1]^[3] Den ingår i släktet Perdita och familjen grävbin.^[3] Arten förekommer i östra Nordamerika^[4].

Taxonomi

ITIS anger följande underarter^[3]:

Perdita octomaculata octomaculata (Say, 1824)
Perdita octomaculata terminata Cockerell, 1922

Beskrivning

Perdita octomaculata är ett litet bi, honan är omkring 7 mm lång, hanen omkring 6 mm. Huvud och mellankropp är gröna med en olivgrön ton på större delen av mellankroppen, och med en tunn, kort, vit behåring. Ansiktet har omfattande gula markeringar; även käkarna är gula med rödbruna spetsar, och antennerna svartbruna på ovansidan, tegelfärgade under. Vingbaserna är gulaktiga och vingarna halvgenomskinliga med bruna till orangebruna ribbor. Bakkroppen är brunsvart, något ljusare hos hanen.^[1]

Hanen har överläppen (labrum) och munskölden (clypeus) gula, dock med ett par små, mörka fläckar på munsköldens sidor, samt gula käkar med rödbruna spetsar. På bakkroppen har tergiterna^[a] nummer 1 till 5 gula fläckar på sidorna.^[1]

Honan har överläpp och munsköld nästan svarta, den senare dock med en gul längsstrimma och ett par små, gula fläckar på sidorna. På bakkroppen har tergiterna nummer 1 till 4 gula fläckar på sidorna.^[1]

Underarten Perdita octomaculata terminata är mycket lik nominatunderarten (P. o. octomaculata), men honans ljusa markeringar på ansikte, mellankropp och bakkropp är beige i stället för gula. Hanen skiljer sig endast från nominatunderarten genom att han ofta har en gul markering ovanför munskölden.^[5]

Bildgalleri

Hane, ryggsida. Tergiternas gula sidomarkeringar tydligt synliga.
Hona, ansikte med gula markeringar.

Utbredning

Perdita octomaculata förekommer i östra Nordamerika från New Brunswick i sydöstra Kanada till Georgia i sydöstra USA, samt västerut till Minnesota och Mississippi^[4].

Ekologi

Arterna i släktet livnär sig av xerofila växter som växter i öknar och andra torra biotoper^[1]. Just denna art är polylektisk, den flyger till blommande växter från många familjer, som korgblommiga växter, ljungväxter och kransblommiga växter^[2]. Arten flyger mellan juli och oktober^[1]

Anmärkningar

^ Tergiter är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

Källor

^ [a b c d e f g] Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 17,1 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 210, 236–237. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201024231236/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Andrenidae.pdf. Läst 15 december 2018.
^ [a b] ”Perdita octomaculata Say, 1824” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Perdita+octomaculata&flags=subgenus:. Läst 16 december 2018.
^ [a b c] ”Perdita octomaculata Say, 1824” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=716258#null. Läst 17 december 2018.
^ [a b] Beatriz Moisset, John S. Ascher, H. Go (4 mars 2014). ”Species Perdita octomaculata - Eight-spotted Perdita” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/78938. Läst 16 december 2018.
^ P. H. Timberlake (1960) (på engelska) (PDF, 49,5 Mb). A Revisional Study of the Bees of the Genus Perdita F. Smith, with Special Reference to the Fauna of the Pacific Coast (Hymenoptera, Apoidea) Part IV. University of California Press Berkeley and Los Angeles. sid. 113–116. https://www.zportman.com/uploads/8/3/5/4/83540892/timberlake-1960-octomaculata-group.pdf. Läst 16 december 2018.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Perdita octomaculata.
Bilder & media

[5] Tergiter är segmenten på bakkroppens ovansida. Honan har 6 sådana, hanen 7. De numreras med början framifrån. Motsvarande segment på bakkroppens undersida kallas sterniter.

[MITCH-1] [a b c d e f g] Theodore, Mitchell (1960). ”Arkiverade kopian” (PDF, 17,1 MB). Technical bulletin (North Carolina Agricultural Experiment Station) (141): sid. 210, 236–237. Arkiverad från originalet den 24 oktober 2020. https://web.archive.org/web/20201024231236/https://projects.ncsu.edu/cals/entomology/museum/downloads/Andrenidae.pdf. Läst 15 december 2018.

[DL-2] [a b] ”Perdita octomaculata Say, 1824” (på engelska). Discover Life. https://www.discoverlife.org/mp/20q?search=Perdita+octomaculata&flags=subgenus:. Läst 16 december 2018.

[ITIS-3] [a b c] ”Perdita octomaculata Say, 1824” (på engelska). ITIS. https://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=716258#null. Läst 17 december 2018.

[BG-4] [a b] Beatriz Moisset, John S. Ascher, H. Go (4 mars 2014). ”Species Perdita octomaculata - Eight-spotted Perdita” (på engelska). BugGuide. Iowa State University - Department of Entomology. https://bugguide.net/node/view/78938. Läst 16 december 2018.

[TIM-6] P. H. Timberlake (1960) (på engelska) (PDF, 49,5 Mb). A Revisional Study of the Bees of the Genus Perdita F. Smith, with Special Reference to the Fauna of the Pacific Coast (Hymenoptera, Apoidea) Part IV. University of California Press Berkeley and Los Angeles. sid. 113–116. https://www.zportman.com/uploads/8/3/5/4/83540892/timberlake-1960-octomaculata-group.pdf. Läst 16 december 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[a]

[5]