Perceptionspsykologi

Perceptionspsykologi, är studierna av perception (varseblivning) ur funktionell snarare än fysiologisk synvinkel.^[1] Den funktionella synvinkeln innebär att man studerar samband mellan företeelser i omgivningen och på vilket sätt de varseblivs. Inom perceptionspsykologin krävs det att de perceptuella funktionerna alltid studeras indirekt, utifrån hur en individ agerar, då den perceptuella funktionen sitter i intrycken från våra sinnen^[2].

Perceptionspsykologins utveckling

George Berkeley

Länge utgick perceptionspsykologin från att det som finns tillgängligt för våra sinnen endast utgör mångtydiga och meningslösa ledtrådar vilket gjorde att man enbart studerade sinnesintryck och upplevelser. Som följd kom perceptionspsykologin att gälla illusioner och andra marginella företeelser^[1].

Andra världskriget

Man började under andra världskriget intressera sig för praktiska perceptuella förmågor, James Gibson visade bland annat att det rikt konstruerade och föränderliga optiska mönstret vid våra ögon är närmast obegränsat rikt på användbar och pålitlig information: rörelseperspektiv och djupseende. Dessa insikter gjorde att man inte längre kunde utgå från enkla, yttre förutsättningar. Våra sinnen innehåller mer avancerad och direkt användbar information för de förmågor man är intresserad av, en central del i perceptionspsykologi blir därför studier av tillgänglig information för att upptäcka nya perceptuella förmågor.

Olika typer av perception

Visuell perception
Auditiv perception
Haptisk perception
Kognitiv perception
Olfaktorisk perception
Subliminal perception

Färgseendets fysiologi

Finns olika teorier om färgperception, alltså vår upplevelse av det vi kallar färg ^[3].

Young-helmholtz trichromatic theory^[4]

Också känd som trikromatiska teorin och är en teori om trikromatiskt färgseende - på det sätt det visuella systemet ger upphov till den fenomenologiska upplevelse av färg.

År 1802 antog Young (grundaren av teorin) förekomsten av tre typer av "cone"-fotoreceptorer i ögat, var och en var känslig för ett visst intervall av ljus.
Teorin utvecklades 1850 av Hermann von Helmholtz: de tre typerna av fotoreceptorer kunde klassificeras som kortpreferenser (violetta), mellanpreferenser (gröna) och långpreferenser (röda). De relativa styrkorna hos signalerna som detekteras av de tre typerna av "cones" tolkas av hjärnan som en synlig färg. Till exempel använder gult ljus olika proportioner av rött och grönt, men endast lite blått, så alla nyanser beror på en blandning av alla tre "cones".
Färgens intensitet ändras utan att ändra deras nyanser, eftersom intensiteten beror på frekvensen av utmatning i hjärnan.

Perceptionsprocesser^[5]

Från intryck till mening

Sinnesreceptorer tar emot stimulus
Receptorerna gör om informationen till nervimpulser
Egenskaper hos varje stimulus analyseras av särskilda detektorer och översätts till neutrala representationer
De neutrala representationerna jämförs med tidigare information/kunskap
Igenkänning eller tolkning sker i en matchningsprocess

Varseblivning/Perception

"Från intryck till mening" handlar om hur vi registrerar information vi ges av omgivningen som är av intresse för oss.
Den andra delen av processen handlar om hur vi tolkar och ger mening till den information vi tagit emot

De sex uppmärksamhetslagarna

Uppmärksamheten är en begränsad resurs
Uppmärksamheten är selektiv
Medvetande kräver inte uppmärksamhet
Uppmärksamhet kräver inte medvetande
Allt man gör kräver uppmärksamhet, även om vissa uppgifter är mer eller mindre krävande
Allt man gör har en optimal nivå av uppmärksamhet

Källor

^ [a b] ”perceptionspsykologi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/perceptionspsykologi. Läst 23 november 2019.
^ ”Slå upp perceptuell funktion på Psykologiguiden i Natur & Kulturs Psykologilexikon”. www.psykologiguiden.se. https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=perceptuell+funktion. Läst 23 november 2019.
^ ”färgperception - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgperception. Läst 23 november 2019.
^ ”Young–Helmholtz theory” (på engelska). Wikipedia. 2019-10-28. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Young%E2%80%93Helmholtz_theory&oldid=923358530. Läst 23 november 2019.
^ Örjavik, Kajsa (11 november 2019). ”Department of Information Technology, Uppsala University, Sweden”. www.it.uu.se. https://www.it.uu.se/. Läst 23 november 2019.

[:0-1] [a b] ”perceptionspsykologi - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/perceptionspsykologi. Läst 23 november 2019.

[2] ”Slå upp perceptuell funktion på Psykologiguiden i Natur & Kulturs Psykologilexikon”. www.psykologiguiden.se. https://www.psykologiguiden.se/psykologilexikon/?Lookup=perceptuell+funktion. Läst 23 november 2019.

[3] ”färgperception - Uppslagsverk - NE.se”. www.ne.se. https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/f%C3%A4rgperception. Läst 23 november 2019.

[4] ”Young–Helmholtz theory” (på engelska). Wikipedia. 2019-10-28. https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Young%E2%80%93Helmholtz_theory&oldid=923358530. Läst 23 november 2019.

[5] Örjavik, Kajsa (11 november 2019). ”Department of Information Technology, Uppsala University, Sweden”. www.it.uu.se. https://www.it.uu.se/. Läst 23 november 2019.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Perceptionspsykologi