Hoppa till innehållet

Per Olov Blom

Från Wikipedia

Per Olov Blom, född 23 september 1939 i Eskilstuna, är en svensk politiker (Centerpartiet).

Blom, som är son till ingenjör Lars-Olof Blom och Ingegärd Hansson, avlade studentexamen 1958, genomgick stationsskrivarutbildning vid Statens Järnvägar 1960–1962 och blev filosofie kandidat 1980. Han var anställd vid Statens Järnvägar 1960–1971, utredningsassistent i Borås kommun 1971–1979 och landstingsråd från 1980. Han var styrelseledamot i Handikappinstitutet 1983–1995, andre vice ordförande i Västsvenska planeringsnämnden 1983–1995, ledamot av Centerpartiets kommunala sektion från 1986, vice ordförande i Landstingsförbundets socialberedning 1986–1991, ordförande 1992–1995, ordförande i Arbetslivsfonden i Älvsborgs län 1991–1995, styrelseledamot i Landstingsförbundet från 1992, var styrelseledamot och tillhörde arbetsutskottet i Västsvenska kommunalförbundet för landstingsangelägenheter från 1996, ledamot av sammanläggningsdelegationen i Västra Götaland från 1997, ersättare i regionstyrelsen från 1997 samt var ledamot av och tillhörde arbetsutskottet i hälso- och sjukvårdskommittén från 1998.[1]

Blom invaldes 1970 som ledamot av kommunfullmäktige i Borås kommun som representant för Centerpartiet.[2] Efter att ha varit ordförande i brandstyrelsen[3] utsågs han till att vid årsskiftet 1972/1973 efterträda partikollegan Artur Hemborg som ordförande i byggnadsnämnden.[4] Blom var en stridbar kommunalpolitiker och gjorde sig känd bland annat som ledare för de folkliga protesterna mot den så kallade stadsparksleden, en påbörjad men aldrig färdigställd trafikled genom stadsparken i Borås.[5]

  • En gammal järnvägshistoria - Kinds Härads järnväg (1970)
  • Busstrafiken vid Östergötlands smalspåriga järnvägar (tillsammans med Per-Olof Olofsson, 2012)
  1. ^ Blom, Per Olov i Vem är det 2001
  2. ^ Borås Tidning 1971-04-10, del 1, sid. 5.
  3. ^ Borås Tidning 1971-09-08, del 1, sid. 6.
  4. ^ Borås Tidning 1972-12-22, del 1, sid. 8.
  5. ^ Göteborgs-Tidningen 1972-11-22, del 1, sid 5.