Hoppa till innehållet

Per Jacobsson (nationalekonom)

Från Wikipedia
Per Jacobsson
Per Jacobsson, 1962.
Född5 februari 1894[1][2][3]
Tanums församling[1], Sverige
Död5 maj 1963[1][2][3] (69 år)
London[1]
BegravdBrookwood Cemetery
Medborgare iSverige
Utbildad vidUppsala universitet
SysselsättningNationalekonom, politiker, affärsman
Befattning
Verkställande direktör för Internationella valutafonden (1956–1963)
SläktingarCarl August Jacobsson (syskon)
Redigera Wikidata

Per Jacobsson, född 5 februari 1894 i Tanums socken, död 5 maj 1963, var en svensk nationalekonom med en rad internationella uppdrag, bland annat vid Nationernas förbund, Bank for International Settlements och som chef för Internationella valutafonden. Han var kommendör av svenska Nordstjärneorden (KNO), men innehade även belgiska, italienska och nederländska statsordnar, samt var hedersdoktor vid universiteten i Dublin, Gettysburg, Basel, Uppsala och vid Columbia University i New York.[4][5][6]

Per Jacobsson tog examina i juridik och nationalekonomi vid Uppsala universitet.[7] Han anställdes som amanuens vid Statens krigsberedskapskommission 1917, men övergick 1919 till en tjänst som lärare i skogsekonomi och skogsstatistik vid Skogshögsskolan.

År 1920 tillträdde han en tjänst inom ekonomi- och finanssektionen vid sekretariatet för Nationernas förbund i Genève där han deltog som expert vid de finansiella rekonstruktionsarbetena i Österrike, Ungern, Bulgarien, Portugal och Danzig.[8] Han blev 1928 kanslichef hos Rikskommissionen för ekonomisk försvarsberedskap, men övergick 1930 till näringslivet där han helt kort verkade som finansexpert inom Kreugerkoncernens finansbolag Kreuger & Toll, ett uppdrag han valde att lämna redan följande år.[9]

Från 1931 blev han istället chef för den ekonomiska och penningpolitiska avdelningen vid den nybildade Bank for International Settlements i Basel.[9] Han stannade på BIS, centralbankernas bank, till 1956 då han utsågs till chef för Internationella valutafonden (engelska: International Monetary Fund) i Washington, D.C. Valutafonden förblev hans uppdragsgivare till dess att han avled 1963. Han verkade också för inrättandet av Baselcentret för ekonomisk och finansiell forskning (engelska: Basel Centre for Economic and Financial Research) 1952 och var därefter dess föreståndare fram till sin död.[4]

Per Jacobsson var gift med Violet Mary Nye. Deras dotter Moyra blev konstnär. Hon gifte sig 1955 med Roger Bannister, mannen som sprang den första drömmilen.[10]

Publikationer

[redigera | redigera wikitext]
International monetary problems, 1964
  • "PM om ekonomisk fredsberedskap" (1918)[4]
  • "Memorandum on public finance" Nationernas förbund, Genève. (Redaktör)[11]
  • "Armaments yearbook – General and statistical information" Nationernas förbund, Genève. (Redaktör för den budgetära delen)[12]
  • "Death of a Diplomat" (Peter Oldfield, pseudonym för Per Jacobsson och Vernon Bartlett, 1928.)[13]
  • "The Alchemy Murder" (Peter Oldfield, pseudonym för Per Jacobsson och Vernon Bartlett, 1929.)[14]
  • "Youngplanen och internationella banken" Bankföreningen (1930)[8]
  • "Monetary improvements in Europe and problems of return to convertability" (1950)[8]
  • "Some Monetary Problems – International and National" (1958)[15]
  • Skandinaviska Bankens kvartalsskrift. (Medarbetare 1946-1956)
  • "Annual Report". Bank for International Settlements, Basel. (Ansvarig för årsrapporten 1931-1956) [16]
  1. ^ [a b c d] Per Jacobsson, Svenskt biografiskt lexikon, Svenskt Biografiskt Lexikon-ID: 12021, läs online.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6dz4p57, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Munzinger Personen, Munzinger person-ID: 00000004123, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Paul Harnesk, red (1962). Vem är vem? - Stor-Stockholm 1962. Stockholm: Bokförlaget Vem är det. sid. 635. Libris 53509. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0659.html 
  5. ^ Vem är vem?. 1962. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0659.html. ”Utm: KNO, KBKrO, KItRFO, KNedONO.” 
  6. ^ Vem är vem?. 1962. https://runeberg.org/vemarvem/sthlm62/0659.html. ”Jur kand 17, jur lic Upps 19, jur hedrdr Dublins univ 38, Gettysburg Coll Pa USA 46, Upps 53, Columbia univ 58, dr rer politic Basels univ 49, Hon Foreign Member of the Politic Econ Club London 52, LAmer Philos Soc 57.” 
  7. ^ ”Per Jacobsson biography” (på engelska). The Per Jacobsson Foundation. http://www.perjacobsson.org/bio.htm. Läst 18 mars 2015. 
  8. ^ [a b c] Svensk uppslagsbok: Band 24. Malmö: Baltiska förlaget. 1930-1937. sid. 939. Libris 1335380. Arkiverad från originalet den 2 april 2015. https://web.archive.org/web/20150402201318/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_14/0939_0940-0094.jpg. Läst 18 mars 2015  Arkiverad 2 april 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  9. ^ [a b] Yago, Kazuhiko (2012) (på engelska). The Financial History of the Bank for International Settlements. Hoboken: Taylor and Francis. sid. 42. Libris 14620489. ISBN 9781135098360 
  10. ^ Deedes, W F (6 maj 2004). ”How the hero of the four-minute mile ran on to scale even greater heights” (på engelska). www.telegraph.co.uk. https://www.telegraph.co.uk/news/uknews/1461075/How-the-hero-of-the-four-minute-mile-ran-on-to-scale-even-greater-heights.html. Läst 19 augusti 2022. 
  11. ^ Per Jacobsson, red (1922-1926) (på engelska). Memorandum on public finance. Genève: League of Nations. Libris 12194584 
  12. ^ van Ginneken, Anique H. M. (2006) (på engelska). Historical Dictionary of the League of Nations. Scarecrow Press. sid. 231. Libris 15535452 
  13. ^ Oldfield, Peter; Per Jacobsson, Vernon Bartlett (1928) (på engelska). Death of a Diplomat. London. Libris 2549309 
  14. ^ Oldfield, Peter; Per Jacobsson, Vernon Bartlett (1929) (på engelska). The Alchemy Murder. London. Libris 2549308 
  15. ^ Jucker-Fleetwood, Erin E. (November 1966). ”The Per Jacobsson Literary Inheritance” (på engelska). Kyklos (Basel: Wiley-Blackwell) Volume 19 (Issue 4): sid. 724–731. doi:10.1111/j.1467-6435.1966.tb00851.x. http://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/j.1467-6435.1966.tb00851.x/abstract. Läst 18 mars 2015. 
  16. ^ Per Jacobsson, red (1942) (på engelska). Twelfth Annual Report. Basel: Bank for International Settlements. Libris 8264135 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Företrädare:
Ivar Rooth
Chef för Internationella valutafonden
1956–1963
Efterträdare:
Pierre-Paul Schweitzer