Pentarhizidium orientale
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2014-06) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Pentarhizidium orientale | |
.jpg) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Rike | Plantae |
| Stam | Kärlväxter Tracheophyta |
| Klass | Polypodiopsida |
| Ordning | Polypodiales |
| Familj | Onocleaceae |
| Släkte | Pentarhizidium |
| Art | Pentarhizidium orientale |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pentarhizidium orientale | |
| Auktor | (Hook.) Hayata |
| Synonymer | |
|
Struthiopteris orientalis Hook. Struthiopteris cavaleriana Christ Pterinodes orientalis (Hook.) Kuntze Pteretis orientalis (Hook.) Ching Pteretis japonica (Hayata) Ching Pentarhizidium japonicum Hayata Onoclea orientalis (Hook.) Hook. Nephrodium regulare Bak. Matteuccia orientalis f. monstra Ching & K. H. Shing Matteuccia orientalis (Hook.) Trev. Matteuccia japonica (Hayata) C. Chr. Matteuccia cavaleriana (Christ) C. Chr. Dryopteris peregrina C. Chr. | |
Pentarhizidium orientale[1] är en pärlbräkenväxtart som först beskrevs av William Jackson Hooker, och fick sitt nu gällande namn av Bunzo Hayata. Pentarhizidium orientale ingår i släktet Pentarhizidium och familjen Onocleaceae.[2][3] Inga underarter finns listade.[2]
Källor[redigera | redigera wikitext]
- ^ Hayata, 1928 In: Bot. Mag. (Tokyo) 42: 345
- ^ [a b] Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (26 juni 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/details/species/id/16554210. Läst 26 maj 2014.
- ^ ”World Ferns: Checklist of Ferns and Lycophytes of the World”. Arkiverad från originalet den 12 maj 2014. https://web.archive.org/web/20140512223922/http://worldplants.webarchiv.kit.edu/ferns/. Läst 24 juni 2014.