Pedro Antonio de Alarcón

Pedro Antonio de Alarcón
	Pedro Antonio de Alarcón
Född	Pedro Antonio Joaquín Melitón de Alarcón y Ariza; 10 mars 1833; Guadix, Spanien
Död	19 juli 1891 (58 år); Madrid
Begravd	San Justo-kyrkogården
Andra namn	Pedro Antonio de Alarcón och Pedro A. de Alarcón
Medborgare i	Spanien
Utbildad vid	Universitetet i Granada
Sysselsättning	Poet, politiker, dramatiker, journalist, författare, diplomat
Befattning
	Ledamot av Spaniens kongress; Ledamot av Spaniens senat; Ambassadör
Politiskt parti
	Liberal Union
Partner	Enriqueta Lozano
Namnteckning
	Redigera Wikidata

Pedro Antonio de Alarcón, född 10 mars 1833 i Guadix, Granada, död 19 juli 1891, var en spansk författare och politiker.

Biografi

Alarcón studerade teologi och juridik, men vände sig snart till litteraturen och journalistiken. Han gick från början sina egna vägar, läste Walter Scott och läste franska romantiker och realister som Victor Hugo, Balzac med flera. Hans förstlingsverk är naivt romantiska som El final de Nora, men hållna i en humoristisk ton. Mest bekant blev den realistiska romanen El sombrero de tres picos (svensk översättning Mauritz Boheman, Den trekantiga hatten, 1900), tillkommen under intryck av George Sands bilder ur lantlivet. Alarcón var även verksam som krigskorrespondent och politiker.

Alarcon utgav som teologie student anonymt tidskriften ”El eco del occidente”, som blev en samlingspunkt för Andalusiens unga talanger. Hab startade 1854 i Granada den revolutionära tidningen ”La redencion” och redigerade någon tid därefter i Madrid den satirisk-demokratiska tidningen ”Látigo”. Hans kritiska uppsatser, noveller och dikter blev omtyckta. 1859 deltog han i marokkanska fälttåget, som han skildrade i Diario de un testigo de la guerra de Africa (3 bd, 1859; 2:dra uppl. 1880). Han besökte därefter Italien (De Madrid a Napoles) och Frankrike (1864) och valdes vid sin återkomst av staden Cadix till medlem av cortes.^[6]

Alarcon deltog i revolutionen 1868 och verkade därefter för den legitima monarkiens återställande under Alfons XII, varför denne utnämnde honom till statsråd. 1877 valdes Alarcon in som ledamot av Spanska akademien.^[6]

Alarcon avled 1891 nära Madrid. Hans dikter, samlade i Poesias serias y humoristicas (1870), utmärker sig för värme och naturlighet. Den skämtsamma, lätt satiriska, men på samma gång känslofulla tonen återfinns även i hans övriga arbeten. Hans prosaberättelser ger en lika trogen som brokig bild av det spanska samhället (Amores y amorios, Historietas nacionales med flera novellsamlingar och romaner). Hans valda arbeten, Obras escogidas, utgavs 1874 i 16 band.^[6]

Bibliografi

Cuentos amatorios.
El final de Norma: novela (1855).
Descubrimiento y paso del cabo de Buena Esperanza (1857).
Diario de un testigo de la Guerra de África (1859).
De Madrid a Nápoles (1860).
Dos ángeles caídos y otros escritos olvidados.
El amigo de la muerte: cuento fantástico (1852).
El año en Spitzberg.
El capitán Veneno: novela.
El clavo.
El coro de Angeles (1858).
La Alpujarra (1873)
El sombrero de tres picos: novela corta (1874).
El escándalo (1875)
El extranjero.
El niño de la Bola (1880).
Historietas nacionales.
Juicios literarios y artísticos.
La Alpujarra: sesenta leguas a caballo precedidas de seis en diligencia.
La Comendadora.
La mujer alta: cuento de miedo.
La pródiga
Lo que se oye desde una silla del Prado.
Los ojos negros.
Los seis velos.
Moros y cristianos.
Narraciones inverosímiles.
Obras literarias de Pedro Antonio de Alarcón. Volumen 2
Obras literarias de Pedro Antonio de Alarcón. Volumen 1
Obras literarias de Pedro Antonio de Alarcón. Volumen 3
Poesías serias y humorísticas
Soy, tengo y quiero.
Viajes por España.
Últimos escritos.

Källor

^ unknown value, Аларкон, Педро Антонио, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon, band I 1890, ”род. 10 марта 1833 г. в Гвадиксе”.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d e f g] Paul de Roux, Nouveau Dictionnaire des œuvres de tous les temps et tous les pays, andra utgåvan, vol. 1, Éditions Robert Laffont, 1994, s. 39, ISBN 978-2-221-06888-5.^{[källa från Wikidata]}
^ Instituto Cervantes, läs online, läst: 18 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c] [1] i Nordisk familjebok (första upplagans supplement, 1896)

Svensk uppslagsbok. Malmö 1932

[9b06893b4fcb6327424bcccc3a3b2ef3b7455319-1] unknown value, Аларкон, Педро Антонио, Brockhaus och Efrons encyklopediska lexikon, band I 1890, ”род. 10 марта 1833 г. в Гвадиксе”.^{[källa från Wikidata]}

[2e6b2df088dd3e9454674ca2ea41b0bb8eb5573f-2] [a b] Краткая литературная энциклопедия, Stora ryska encyklopedin, 1962, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[ec61d3679e9d4f204b347bfabff4f07103de9042-3] [a b c d e f g] Paul de Roux, Nouveau Dictionnaire des œuvres de tous les temps et tous les pays, andra utgåvan, vol. 1, Éditions Robert Laffont, 1994, s. 39, ISBN 978-2-221-06888-5.^{[källa från Wikidata]}

[9eca3f0c234ac3878f5eb8c4aaf0c89761521833-4] Instituto Cervantes, läs online, läst: 18 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[17719537c93d3b75709dc5a408afd9a5d3cd7899-5] Charles Dudley Warner (red.), Library of the World's Best Literature, 1897, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[nfb-6] [a b c] [1] i Nordisk familjebok (första upplagans supplement, 1896)

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]