Passiv matrisadressering

Passiv matrisadressering är ett adresseringsschema som praktiseras i bildskärmar, åtminstone i framtida skärmar. Antalet kontakter i en n×m matris uppgår till (n + m) stycken. Detta är mycket färre än vad som krävs i direkt adressering. Signalerna särskiljs i en rad- eller selektspänning samt en kolumnspänning eller videosignal. Adresseringen sker etappvis rad-för-rad. Samtliga m pixlar i varje kolum adresseras samtidigt, och selektsignalen bestämmer aktuell rad som adresseras. När en rad väljs, drivs den med en spänning V_sel, medan övriga rader drivs med V_unsel. Varje individuell kolumn påläggs en spänning för varje m pixel. En tänd pixel påläggs spänningen V_on, medan en släckt påläggs V_off.

Potentialen över en vald pixel på rad i och kolumn j ges av

$V_{ij}=V_{sel}-V_{on|off}$

samt

$V_{ij}=V_{unsel}-V_{on|off}$

för de ovalda raderna. Figuren nedanför illustrerar en 3×3-displaymatris.

sketch figure finished

Medan aktiv matrisadressering kan utföras med hjälp av s.k. tunnfilmstransistor (TFT) krävs en form av bistabilitet för att enheterna i den passiva matrisen ska kunna ha bestående tillstånd. Sådan bistabilitet härrör företrädesvis från materialets ferroelektriska eller ferromagnetiska egenskaper.