Partiledarval i Sverige
Följande lista på partiledarval i Sverige sammanfattar partiledarval hos de svenska riksdagspartierna sedan 1974 års regeringsform.
Socialdemokraterna
[redigera | redigera wikitext]Socialdemokraterna väljer sin partiledare på partiets kongress. Partiledarval på kongressen hålls varje år före ett riksdagsval, det vill säga vart fjärde år.[1] Enligt stadgarna från 2021 består kongressen av 349 ombud som är fördelade efter medlemsantal från de 26 partidistrikten. Partiet använder sig av en valberedning som samlar in nomineringar från distrikten. Det har inte förekommit några motkandidater på en partikongress.[2] Socialdemokraterna är det enda riksdagspartiet som inte haft ett partiledarval med två offentliga kandidater samtidigt.
Carlsson och Löfven valdes till partiordförande av partistyrelsen och valen bekräftades sedan av en partikongressen året därpå. Persson, Sahlin och Juholt valdes vid extrainsatta partikongresser.
| År | Kandidater | Anmärkning | Ref. | |
|---|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Övriga kandidater | |||
| 1975 | Olof Palme | Inga andra kandidater. | ||
| 1978 | ||||
| 1981 | ||||
| 1984 | ||||
| 1986 | Ingvar Carlsson | Carlsson valdes till partiledare av partistyrelsen ett par dagar efter att Olof Palme mördats. | ||
| 1987 | Valet av Carlsson bekräftades på partikongressen. | |||
| 1990 | ||||
| 1993 | ||||
| 1996 | Göran Persson | Mona Sahlin | Sahlin drog tillbaka sin kandidatur efter den s.k. Tobleroneaffären. Därefter nominerades och kandiderade Göran Persson. Han valdes på en extrainsatt partikongress. |
|
| 1997 | Inga andra kandidater. | |||
| 2001 | ||||
| 2005 | ||||
| 2007 | Mona Sahlin | Extrainsatt partikongress. | ||
| 2009 | ||||
| 2011 | Håkan Juholt | Extrainsatt partikongress. | ||
| 2012 | Stefan Löfven | Löfven valdes av en enig partistyrelse till partiledare. | ||
| 2013 | Valet av Löfven bekräftades på partikongressen. | |||
| 2017 | ||||
| 2021 | Magdalena Andersson | Jan Emanuel Johansson | ||
Centerpartiet
[redigera | redigera wikitext]Centerpartiet väljer partiledare på sin partistämma som hålls udda år (t.o.m. 2005 hölls stämman varje år). Stämman består av 524 ombud fördelade mellan partiets kommunkretsar, distrikt, ungdomsförbund, kvinnoförbund, studentförbund samt partistyrelse.[3] Partiet använder sig av en valberedning. Det har inte förekommit tunga motkandidater till valberedningens förslag på en partistämma även om processerna sedan 2011 har varit öppna med flera kandidater.
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
|---|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1971 | Thorbjörn Fälldin | Inga andra kandidater. | ||
| 1972 | ||||
| 1973 | ||||
| 1974 | ||||
| 1975 | ||||
| 1976 | ||||
| 1977 | ||||
| 1978 | ||||
| 1979 | ||||
| 1980 | ||||
| 1981 | ||||
| 1982 | ||||
| 1983 | ||||
| 1984 | ||||
| 1985 | Fälldin omvaldes av partistämman i juni. | |||
| 1985 | Karin Söder | Söder blev tillförordnad partiledare i december efter att Fälldin avgått med omedelbar verkan. | ||
| 1986 | Söder valdes till ordinarie partiledare på partistämman. | |||
| 1987 | Olof Johansson | |||
| 1988 | ||||
| 1989 | ||||
| 1990 | ||||
| 1991 | ||||
| 1992 | ||||
| 1993 | ||||
| 1994 | ||||
| 1995 | ||||
| 1996 | Mikael Börjesson[4] | Omröstningen slutade med 187 röster för Johansson mot 3 för Börjesson. | ||
| 1997 | Inga andra kandidater. | |||
| 1998 | Lennart Daléus | |||
| 1999 | ||||
| 2000 | ||||
| 2001 (extra) |
Maud Olofsson | Lena Ek | Olofsson valdes på en extrastämma i mars. Ek var aldrig en officiell kandidat, även om valet i praktiken stod mellan Ek och Olofsson. | |
| 2002 | Inga andra kandidater. | |||
| 2003 | ||||
| 2004 | ||||
| 2005 | ||||
| 2007 | ||||
| 2009 | ||||
| 2011 | Annie Lööf | Anna-Karin Hatt Anders W. Jonsson |
Hatt och Jonsson drog sig ur valet till förmån för Lööf inför partistämman. | |
| 2013 | Inga andra kandidater. | |||
| 2015 | ||||
| 2017 | ||||
| 2019 | ||||
| 2021 | ||||
| 2023 (extra) |
Muharrem Demirok | Daniel Bäckström Elisabeth Thand Ringqvist |
Alireza Akhondi Emma Wiesner Helena Lindahl |
Demirok valdes på en extrastämma i februari. De övriga kandidaterna drog sig ur valet till förmån för Demirok inför stämman. Se även: Centerpartiets partiledarval 2023 |
| 2023 | Inga andra kandidater. | |||
Kristdemokraternas riksting första och tredje året mellan två ordinarie riksdagsval. Ombuden på rikstinget består av partistyrelsen, representanter från partidistrikten (i förhållande till antalet medlemmar), kvinnoförbundet, ungdomsförbundet samt seniorförbundet.[5] Partiet använder sig av en valberedning som samlar in nomineringar. Rikstinget har hittills endast avgjort ett partiledarval vid ett tillfälle, valet 2012 mellan Göran Hägglund och Mats Odell. 2015 var det senaste partiledarvalet där flera kandidater deltog och var en process som beskrevs som semi-öppen.
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
|---|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1973 | Alf Svensson | Inga andra kandidater. | ||
| 1975 | ||||
| 1977 | ||||
| 1979 | ||||
| 1981 | ||||
| 1983 | ||||
| 1985 | ||||
| 1987 | ||||
| 1989 | ||||
| 1991 | ||||
| 1993 | ||||
| 1995 | ||||
| 1997 | ||||
| 1999 | ||||
| 2001 | ||||
| 2003 | ||||
| 2004 (extra) |
Göran Hägglund | Mats Odell och Maria Larsson erhöll nomineringar men kandiderade aldrig officiellt. | ||
| 2005 | ||||
| 2007 | ||||
| 2009 | ||||
| 2011 | ||||
| 2012 (extra) |
Mats Odell | Marcus Birro | Se även: Kristdemokraternas partiledarval 2012 Odell utmanade Hägglund, men förlorade på rikstinget med 31% av rösterna. Birro kandiderade endast under en dag. | |
| 2013 | Inga andra kandidater. | |||
| 2015 (extra) |
Ebba Busch | Jakob Forssmed | Penilla Gunther Acko Ankarberg |
Se även: Kristdemokraternas partiledarval 2015 Busch Thor blev vald av en enig valberedning och riksting efter att samtliga kandidater hoppat av. |
| 2015 | Inga andra kandidater. | |||
| 2017 | ||||
| 2019 | ||||
| 2021 | ||||
| 2023 | ||||
Liberalerna (tidigare Folkpartiet)
[redigera | redigera wikitext]Liberalerna väljer partiledare vartannat år på partiets landsmöte. Landsmötet består av 183 ombud utsedda av partiets länsförbund (i förhållande till antalet medlemmar), ungdomsförbundet, studentförbundet, kvinnoförbundet. Partiet använder sig av en valberedning som lägger fram ett förslag inför landsmötet. Sedan 2019 är det praxis att partiet använder sig av medlemsomröstningar, eller primärval, för att utse en partiledare även om metoden inte är inskriven i partiets stadgar.[6] Ett förslag om stadgeändring lades fram av partistyrelsen 2021 men föll på landsmötet.[7]
Hittills har bara landsmötet röstat mellan flera partiledarkandidater vid ett tillfälle, 1995. Tillskillnad från flera andra partier har Liberalerna haft öppna processer med flera kandidater vid upprepande tillfällen, 1983, 1995 och 2019. Jan Björklund är den enda sittande partiledaren som har blivit utmanad om posten när Birgitta Ohlsson öppet kandiderade 2017.[8]
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
|---|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1975 | Per Ahlmark | Inga andra kandidater. | ||
| 1977 | ||||
| 1978 | Ola Ullsten | Extra insatt landsmöte efter att Ahlmark hade lämnade alla sina politiska uppdrag. | ||
| 1979 | ||||
| 1981 | ||||
| 1983 | Bengt Westerberg | Björn Molin | Birgit Friggebo Ingemar Eliasson |
Öppen konkurrens mellan fyra kandidater: Eliasson, Friggebo, Mohlin och Westerberg.
Vid landsmötet återstod endast en kandidat.[8] |
| 1985 | Inga andra kandidater. | |||
| 1987 | ||||
| 1989 | ||||
| 1991 | ||||
| 1993 | ||||
| 1995 | Maria Leissner | Anne Wibble | Bo Könberg | Se även: Folkpartiets partiledarval 1995 Landsmötet valde Maria Leissner i en andra röstningsomgång mot Anne Wibble. Valberedningens kandidat Bo Könberg slogs ut i den första röstningsomgången. |
| 1997 | Lars Leijonborg | Inga andra kandidater. | ||
| 1999 | ||||
| 2001 | ||||
| 2003 | ||||
| 2005 | ||||
| 2007 | Jan Björklund | |||
| 2009 | ||||
| 2011 | ||||
| 2013 | ||||
| 2015 | Birgitta Ohlsson erhöll nomineringar, men avböjde kandidatur. | |||
| 2017 | Birgitta Ohlsson | Se även: Liberalernas partiledarval 2017 Ohlsson utmanade Björklund men drog sig ur före landsmötet. | ||
| 2019 (extra) |
Nyamko Sabuni | Erik Ullenhag | Johan Pehrson | Se även: Liberalernas partiledarval 2019 19 av 21 länsförbund genomförde medlemsomröstningar i vilka Sabuni vann flest. Ullenhag och Pehrson drog sig ur före landsmötet. |
| 2019 | Inga andra kandidater. | |||
| 2021 | ||||
| 2022 | Johan Pehrson | Pehrson tog över som tillförordnad partiledare efter att Sabuni avgick från uppdraget våren 2022. | ||
| 2022 (extra) |
Valet av Johan Pehrson bekräftades av ett extrainsatt landsmöte. | |||
| 2023 | ||||
Miljöpartiet väljer sina språkrör vid partiets kongress. Kongressen hålls sedan 2019 vartannat år (tidigare varje år) och består av totalt 265 ombud. 250 ombud utses av partidistrikten efter medlemsantal och 15 av partiets sidoorganisationer efter medlemsantal (Grön Ungdom, Gröna Seniorer och Gröna studenter). Partiet använder sig av en valberedning.[9] Det finns inga krav för att få kandidera till språkrör för partiet.[10] Vid kongressen använder sig partiet av alternativröstning, instant-runoff voting (IRV).[11]
Partiet har en tradition av öppna processer med flera kandidater och kongressen har vid flera tillfällen röstat om språkrörsposten.
Kvinnligt språkrör
[redigera | redigera wikitext]| Kvinnligt språkrör | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
| Valt språkrör | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1984 | Ragnhild Pohanka | Inga andra kandidater. | ||
| 1985 | ||||
| 1986 | Eva Goës | |||
| 1987 | Åsa Domeij | Jill Lindgren | ||
| 1988 | Fiona Björling | Inga andra kandidater. | ||
| 1989 | ||||
| 1990 | Margareta Gisselberg | |||
| 1991 | Inget kvinnligt språkrör. | |||
| 1992 | Marianne Samuelsson | Eva Goës | Ewa Larsson | |
| 1993 | Inga andra kandidater. | |||
| 1994 | ||||
| 1995 | ||||
| 1996 | ||||
| 1997 | ||||
| 1998 | ||||
| 1999 | Lotta Nilsson Hedström | Yvonne Ruwaida | Kerstin Staver | [12] |
| 2000 | Inga andra kandidater. | |||
| 2001 | ||||
| 2002 | Maria Wetterstrand | Åsa Domeij | På kongressen diskuterades det om partiet skulle ha ett eller två språkrör. Domeij kandiderade endast på premissen att få vara ensamt språkrör. | |
| 2003 | Inga andra kandidater. | |||
| 2004 | ||||
| 2005 | ||||
| 2006 | ||||
| 2007 | ||||
| 2008 | ||||
| 2009 | ||||
| 2010 | ||||
| 2011 | Åsa Romson | Mikaela Valtersson | Gunvor G. Ericson Bodil Ceballos Tina Ehn Annika Lillemets Akko Karlsson |
Romson vann över Valtersson med siffrorna 200 mot 59 röster. |
| 2012 | Inga andra kandidater. | |||
| 2013 | ||||
| 2014 | ||||
| 2015 | ||||
| 2016 | Isabella Lövin | Jenny Wenhammar | Åsa Romson | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2016 Valberedningen valde att nominera Lövin - istället för Romson, |
| 2017 | Inga andra kandidater. | |||
| 2018 | ||||
| 2019 | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2019 | |||
| 2021 (extra) |
Märta Stenevi | Rebecka Le Moine | Elin Söderberg Annika Hirvonen Janine Alm Ericson Åsa Lindhagen Karolina Skog Pernilla Stålhammar |
Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2021 |
| 2021 | Inga andra kandidater. | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2021 | ||
| 2023 | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2023 | |||
| 2024 (extra) |
Amanda Lind | Janine Alm Ericson | Annika Hirvonen | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2024 Vid kongressen var valberedningens förslag - Amanda Lind den enda kvarstående kandidaten. |
Manligt språkrör
[redigera | redigera wikitext]| Manligt språkrör | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
| Valt språkrör | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1984 | Per Gahrton | Inga andra kandidater. | ||
| 1985 | Birger Schlaug | |||
| 1986 | ||||
| 1987 | ||||
| 1988 | Anders Nordin | |||
| 1989 | ||||
| 1990 | Jan Axelsson | |||
| 1991 | ||||
| 1992 | Birger Schlaug | Jan Axelsson | Schlaug fick valberedningen och kongressens stöd att överta posten från Axelsson. | |
| 1993 | Inga andra kandidater. | |||
| 1994 | ||||
| 1995 | ||||
| 1996 | ||||
| 1997 | ||||
| 1998 | ||||
| 1999 | ||||
| 2000 | Matz Hammarström | |||
| 2001 | ||||
| 2002 | Peter Eriksson | Carl Schlyter | Claes Roxbergh | Roxbergh kandiderade endast på premissen att få vara ensamt språkrör. |
| 2003 | Inga andra kandidater. | |||
| 2004 | ||||
| 2005 | ||||
| 2006 | Linus Waltersson | Morgan Holmström | [13] | |
| 2007 | Inga andra kandidater. | |||
| 2008 | ||||
| 2009 | ||||
| 2010 | ||||
| 2011 | Gustav Fridolin | Joakim Pihlstrand-Trulp | Jack Ljunggren Torbjörn Grannholm |
Fridolin fick 95% av rösterna. |
| 2012 | Inga andra kandidater. | |||
| 2013 | ||||
| 2014 | ||||
| 2015 | ||||
| 2016 | Jesper Sandström | Raul Clark Jack Ljunggren |
Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2016 | |
| 2017 | Inga andra kandidater. | |||
| 2018 | ||||
| 2019 | Per Bolund | Magnus P Wåhlin | Niclas Malmberg Per-Inge Lidén |
Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2019 |
| 2021 | Inga andra kandidater. | Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2021 | ||
| 2023 | Daniel Helldén | Magnus P Wåhlin | William Ulrici Carl Ståhle Henrik Blind Pär Holmgren Linus Lakso Nils Seye Larsen Martin Marmgren Torbjörn Nilsson Lennart Tonell Mattias Walving-Lundgren Henrik Ölvebo |
Se även: Miljöpartiets språkrörsval 2023 |
Moderaterna väljer partiledare för en fyraårsperiod på partiets riksstämma. Riksstämman består av: 200 ombud från förbunden, ledamöterna av partistyrelsen samt representanter från ungdomsförbundet, kvinnoförbundet, seniorförbundet och hbt-förbundet. Partiet använder sig av en valberedning som samlar in nomineringar. I likhet med Socialdemokraterna har inga större partiledarstrider ägt rum (med undantag för 1970-års val).
| År | Kandidater | Anmärkning | |
|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra kandidater | ||
| 1970 | Gösta Bohman | Yngve Holmberg | Bohman utmanade och besegrade den sittande partiledaren Yngve Holmberg. |
| 1974 | Inga andra kandidater. | ||
| 1977 | |||
| 1981 | Ulf Adelsohn | ||
| 1983 | |||
| 1986 | Carl Bildt | ||
| 1989 | |||
| 1992 | |||
| 1995 | |||
| 1999 | Bo Lundgren | ||
| 2003 | Fredrik Reinfeldt | ||
| 2007 | |||
| 2011 | |||
| 2015 (extra) |
Anna Kinberg Batra | ||
| 2015 | |||
| 2017 (extra) |
Ulf Kristersson | Mikael Odenberg | Odenberg drog tillbaka sin kandidatur efter att valberedningen valt Kristersson. Carl Bildt fick flera nomineringar men avböjde att kandidera. |
| 2019 | Inga andra kandidater. | ||
| 2023 | |||
Sverigedemokraterna väljer partiledare udda år på partiets landsdagar. Landsdagarna består av ombud utsedda av partiets distrikt (i förhållande till antalet medlemmar). Partiet använder sig av en valberedning.[14]
Sedan partiets inträde i riksdagen har alla val av partiledare endast haft en kandidat - Jimmie Åkesson. När Åkesson utmanade den sittande partiledaren 2005 och blev vald var det enda tillfället som landsdagarna valde mellan flera kandidater.
| År | Kandidater | Anmärkning | |
|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra kandidater | ||
| 1992 | Anders Klarström | Inga andra kandidater. | |
| 1995 | Mikael Jansson | ||
| 1997 | |||
| 1999 | |||
| 2001 | |||
| 2003 | |||
| 2005 | Jimmie Åkesson | Mikael Jansson | Åkesson fick valberedningens stöd och utmanade sittande partiledaren Mikael Jansson. Han vann med röstsiffrorna 91-50.[15] |
| 2007 | Inga andra kandidater. | ||
| 2009 | |||
| 2011 | |||
| 2013 | |||
| 2015 | |||
| 2017 | |||
| 2019 | |||
| 2021 | |||
| 2023 | |||
Vänsterpartiet väljer partiledare vartannat år på partiets kongress. Kongressen består av 225 ombud från partiets distrikt fördelade efter antal medlemmar. Partiet använder sig av en valberedning. Vid flera tillfällen har partiledarvalet utspelat sig på kongressen, senast 2012. Partiet har flera gånger haft öppna processer med flera kandidater.[16]
| År | Kandidater | Anmärkning | ||
|---|---|---|---|---|
| Vald partiledare | Andra plats | Övriga kandidater | ||
| 1972 | C.-H. Hermansson | Inga andra kandidater. | ||
| 1974 | ||||
| 1975 | Lars Werner | |||
| 1978 | ||||
| 1980 | ||||
| 1982 | ||||
| 1984 | ||||
| 1986 | ||||
| 1988 | ||||
| 1990 | Gudrun Schyman | |||
| 1992 | Inga andra kandidater. | |||
| 1993 | Gudrun Schyman | |||
| 1994 | ||||
| 1996 | ||||
| 1998 | ||||
| 2000 | ||||
| 2002 | ||||
| 2004 | Lars Ohly | Alice Åström | Johan Lönnroth Stig Henriksson Nina Fållbäck-Svensson Camilla Sköld Jansson Peter Pedersen Staffan Norberg Siv Bergström |
|
| 2006 | Johan Lönnroth | Lönnroth drog tillbaka sin kandidatur. Ohly omvaldes med siffrorna 199 mot 25 blankröster.[17] | ||
| 2008 | Inga andra kandidater. | |||
| 2010 | ||||
| 2012 | Jonas Sjöstedt | Rossana Dinamarca | Ulla Andersson Hans Linde |
Se även: Vänsterpartiets partiledarval 2012 |
| 2014 | Inga andra kandidater. | |||
| 2016 | ||||
| 2018 | ||||
| 2020 | Nooshi Dadgostar | Jeannette Escanilla Elias Lodin |
||
| 2022 | Inga andra kandidater. | |||
| 2024 | Daniel Riazat övervägde en kandidatur efter att ha blivit nominerad till posten, men tackade i slutändan nej till att utmana Dadgostar.[18] På kongressen omvaldes Dadgostar med siffrorna 185 mot 26 blankröster.[19] | |||
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Stadgar för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti”. Socialdemokraterna. 3 november 2021. https://www.socialdemokraterna.se/download/18.3f90c56a17cdfa72a674896/1636295004211/Stadgar%20antagna%202021.pdf. Läst 21 mars 2024.
- ^ Sjöholm, Gustav (12 augusti 2011). ”Så här går ett partiledarval till”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/sa-har-gar-ett-partiledarval-till. Läst 24 september 2020.
- ^ ”Stadgar för Centerpartiet”. Centerpartiet. 1 oktober 2023. https://www.centerpartiet.se/download/18.546951f618cf66a0eef73/1705052471745/Centerpartiets%20stadgar%202023.pdf. Läst 24 mars 2024.
- ^ Karlsson, Börje (17 juni 1996). ”C-stämma: Johansson utmanad. Ung göteborgare krävde sluten omröstning”. Dagens Nyheter. https://www.dn.se/arkiv/politik/c-stamma-johansson-utmanad-ung-goteborgare-kravde-sluten-omrostning/. Läst 22 mars 2024.
- ^ ”Stadgar för Kristdemokraterna”. Kristdemokraterna. 12 november 2024. https://kristdemokraterna.se/download/18.381121c418df2b0163c23a2/1709557045753/Stadgar%20Kristdemokraterna.pdf.pdf. Läst 21 mars 2024.
- ^ ”Stadgar för Liberalerna”. Liberalerna. 19 november 2023. https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/reviderade-stadgar-2023-1.pdf. Läst 24 mars 2024.
- ^ ”Protokoll fört vid Liberalernas landsmöte i Linköping 19–21 november 2021”. Liberalerna. 21 november 2021. https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/landsmotesprotokoll-2021.pdf. Läst 21 mars 2024.
- ^ [a b] ”Stärk medlemmarnas röst vid val av partiledare”. Liberalerna. https://www.liberalerna.se/wp-content/uploads/20-09-partiledarval.pdf. Läst 21 oktober 2020.
- ^ ”Stadgar”. Miljöpartiet. 17 oktober 2021. https://www.mp.se/om/stadgar/. Läst 22 mars 2024.
- ^ Olsson, Lova; Runblom, Karin (28 september 2023). ”Vill höja krav på MP-kandidatur efter utspel om dödsstraff”. Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/artikel/vill-hoja-krav-pa-mp-kandidatur-efter-utspel-om-dodsstraff. Läst 10 april 2024.
- ^ ”Speciellt valsystem ska vaska fram nytt språkrör”. Altinget. 9 oktober 2020. https://www.altinget.se/rikspolitik/artikel/speciellt-valsystem-ska-vaska-fram-nytt-spraakror. Läst 13 oktober 2020.
- ^ ”Hörna/Hanne Kjöller, Kristianstad: Vägval i språkrörsval”. DN.SE. 15 maj 1999. https://www.dn.se/arkiv/ledare/horna-hanne-kjoller-kristianstad-vagval-i-sprakrorsval/. Läst 25 september 2020.
- ^ ”Språkrören blev omvalda”. Dagens Nyheter. 26 maj 2006. ISSN 1101-2447. https://www.dn.se/nyheter/sverige/sprakroren-blev-omvalda/. Läst 16 februari 2024.
- ^ ”Partistadgar”. Sverigedemokraterna. 28 november 2021. https://sd.se/wp-content/uploads/2022/07/partistadgar-2021.pdf. Läst 21 mars 2024.
- ^ Niclas Nilsson. ”Ny partiledare i SD | Expo.se”. expo.se. https://expo.se/2005/05/ny-partiledare-i-sd. Läst 28 november 2023.
- ^ ”Vänsterpartiets stadgar”. Vänsterpartiet. 26 februari 2024. https://www.vansterpartiet.se/wp-content/uploads/2022/07/stadgar-v-2022-kongressbeslutade.pdf. Läst 21 mars 2024.
- ^ TT (6 januari 2006). ”Var tionde stödjer inte Ohly”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/39b17cee-6fb0-32db-8345-63494097c21c/var-tionde-stodjer-inte-ohly. Läst 9 maj 2024.
- ^ ”V-ledamotens besked: Vill inte bli partiledare”. Altinget.se. 8 april 2024. https://www.altinget.se/nyttomnamn/v-ledamotens-besked-vill-inte-bli-partiledare. Läst 10 april 2024.
- ^ ”Missnöjesmarkering när Nooshi Dadgostar valdes”. tt.omni.se. 9 maj 2024. https://tt.omni.se/missnojesmarkering-nar-nooshi-dadgostar-valdes/a/Vzb19V. Läst 9 maj 2024.