Paroedura karstophila
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Paroedura karstophila Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 Paroedura karstophila | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Geckoödlor Gekkonidae |
| Släkte | Paroedura |
| Art | Paroedura karstophila |
| Vetenskapligt namn | |
| § Paroedura karstophila | |
| Auktor | Nussbaum & Raxworthy 2000 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Paroedura karstophila[2] är en ödleart som beskrevs av Ronald Archie Nussbaum och RAXWORTHY 2000. Paroedura karstophila ingår i släktet Paroedura och familjen geckoödlor.[3][4] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[3]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2011 Paroedura karstophila Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Nussbaum, R. A. & C. J. Raxworthy (2000) Systematic revision of the genus Paroedura Günther (Reptilia: Squamata: Gekkonidae), with description of five new species., Miscellaneous Publications, Museum of Zoology, University of Michigan No. 189: 1-26
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (4 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/paroedura+karstophila/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Paroedura karstophila i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|