Papua Nya Guinea

Independent State of Papua New Guinea
Independen Stet bilong Papua Niugini
Papua Niu Gini
Independent State of Papua New Guinea; Independen Stet bilong Papua Niugini; Papua Niu Gini
Flagga	Statsvapen
	Valspråk: Unity in diversity
	Nationalsång: O arise all you sons of this land;
	läge
Huvudstad; (även största stad)	Port Moresby
Officiella språk	engelska, hiri motu, tok pisin
Demonym	papuan
Statsskick	Monarki (samväldesrike)
Självständighet	från Australien
Area
Befolkning
BNP (PPP)	2016 års beräkning
BNP (nominell)	2015 års beräkning
HDI (2021)	▲ 0,558 (156:e)
Valuta	Kina (PGK)
Tidszon	UTC+10
	Topografi
Nationaldag	16 september
Nationalitetsmärke	PNG
Landskod	PG, PNG, 598
Toppdomän	.pg
Landsnummer	675
	1. Folkräkningen hölls den 10 juli 2011.

Papua Nya Guinea (engelska: Papua New Guinea), formellt Självständiga staten Papua Nya Guinea^[1] (Independent State of Papua New Guinea), är en stat i västra Stilla havet. Staten utgörs av östra halvan av ön Nya Guinea och ett antal näraliggande öar.

Etymologi

Papua är ett malajiskt ord för det krulliga melanesiska håret. Nya Guinea kommer från en spansk upptäcktsresande som tyckte att urbefolkningen liknade befolkningen i Guinea i Afrika.

Historia

Huvudartiklar: Nya Guineas förhistoria och Papua Nya Guineas historia

Det har funnits människor på Nya Guinea sedan forntiden och man har hittat fynd från människor som har uppskattats vara 60 000 år gamla. Dessa människor tros ha kommit från Sydostasien. För cirka 10 000 år sedan började öns befolkning att domesticera höglandet och en primitiv jordbrukskultur växte fram.

Väldigt lite är känt om Nya Guinea före 1800-talet, även om europeiska upptäckare anlände på 1500-talet. Den norra delen av landet blev en tysk koloni, Deutsch Neuguinea (Tyska Nya Guinea), under 1880-talet men under första världskriget ockuperades området av Australien som redan administrerade den södra delen av ön.

1975 blev protektoratet Papua självständigt från Australien och blev ett samväldesrike. På ön Bougainville, där det fanns en rik koppargruva som var vital för landets ekonomi, fanns redan då en självständighetsrörelse. 1988 utbröt öppna strider som tros ha skördat 20 000 människors liv. Striderna pågick till 1997 då ön fick status som autonom region. På ön finns nu fredsbevarande trupper från flera länder och det pågår en fredsprocess och det har diskuterats om folkomröstning om självständighet. Omröstningen hölls i november 2019. Resultatet visade att 98 % röstade för självständighet. Utfallet är dock icke-bindande för Papua Nya Guinea.^[5]

Geografi

Papua Nya Guinea är ett bergigt land, och dess högsta punkt är Mount Wilhelm som når 4 509 meter över havet. Landet täcks till stor del av regnskog och stora våtmarker, främst runt floderna Sepik och Fly.

Landet ligger i ett område där många kontinentalplattor möts, och det finns därför ett antal aktiva vulkaner där och utbrott sker relativt ofta. Även jordbävningar och tsunamier förekommer.

Landet består främst av den östra delen av ön Nya Guinea (öns västra halva utgörs av den indonesiska provinsen Papua) där även de största städerna som huvudstaden Port Moresby och Lae ligger. Vidare tillhör en rad ögrupper landet däribland Bismarckarkipelagen, D’Entrecasteaux-öarna, Le Maire-öarna, Louisiadeöarna, Trobriandöarna och Bougainville.

Papua Nya Guinea ligger i en av få regioner nära ekvatorn där det förekommer snö, vilket det gör på de högst belägna platserna av ön Nya Guinea.

Öns främsta naturtillgångar är guld, koppar, silver, naturgas och petroleum.

Demografi

Det finns hundratals folkgrupper som kan räknas till Papua Nya Guineas ursprungsbefolkning, majoriteten kommer från papuanerna, vars förfäder anlände i Nya Guinea-regionen för tusentals år sedan. Andra är austronesier, och deras förfäder anlände för mindre än fyra tusen år sedan. Kombai är en annan urbefolkning. I landet finns även kineser, européer, australiensare, filippinier, lankeser och indier.

Det finns tre officiella språk i landet, utöver över 850 inhemska papuanska och austronesiska språk (ungefär tio procent av jordens totala antal språk) som talas där. Engelska är officiellt språk, även om få talar det. Det engelsk-baserade kreolspråket tok pisin är lingua franca och talas av många inom olika folkgrupper. I södra Papua kan folk använda det tredje officiella språket, hiri motu.

Med ett medeltal på 7 000 talare per språk har Papua Nya Guinea en större språktäthet än något annat land förutom Vanuatu.

Ungefär en tredjedel av landets befolkning bekänner sig till olika inhemska religioner. Majoriteten av befolkningen är medlemmar i kristna kyrkor, men många kombinerar den kristna tron med andra religiösa inriktningar. Ungefär en tredjedel av de kristna är katoliker, medan resten är protestanter, sjundedagsadventister eller annat.

2021 var medellivslängden för kvinnor 66,9 år och 64,2 år för män.^[6]

Statsskick och politik

Papua Nya Guinea är ett samväldesrike, en självständig konstitutionell monarki som erkänner den brittiska monarken som sin statschef. Monarkens personliga representant i landet är Papua Nya Guineas generalguvernör, som utses av monarken på förslag av Papua Nya Guineas premiärminister, som är landets regeringschef. Papua Nya Guineas nationella parlament är namnet på landets lagstiftande församling som består av en kammare med 109 platser.

Mänskliga rättigheter

Papua Nya Guinea utmärker sig som ett extremt land när det kommer till sexuellt våld. Två tredjedelar av landets kvinnor är utsatta för fysiskt eller sexuellt våld, det sexuella våldet i landet motsvaras närmast av vad man kan förvänta sig finna i krigszoner. Offren är dessutom mycket unga, då hälften av de som söker medicinsk vård efter våldtäkt är under sexton år, en fjärdedel är under tolv år och en tiondel är under åtta år.^[7]

Administrativ indelning

Provinser

Huvudartikel: Papua Nya Guineas provinser

Internationella rankningar

Organisation	Undersökning	Rankning
Heritage Foundation/The Wall Street Journal	Index of Economic Freedom 2019	101 av 180
Reportrar utan gränser	Pressfrihetsindex 2019	38 av 180
Transparency International	Korruptionsindex 2018	138 av 180
FN:s utvecklingsprogram	Human Development Index 2018	155 av 189

Källor

^ [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (11., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2021. sid. 135
^ [a b c d e] ”Papua New Guinea” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 12 januari 2017. Arkiverad från originalet den 16 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160516013218/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook//geos/pp.html. Läst 13 februari 2017.
^ ”Papua New Guinea” (på engelska). GeoHive. http://www.geohive.com/cntry/papuang.aspx. Läst 13 februari 2017.
^ ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.
^ Cave, Damien (11 december 2019). ”Bougainville Votes for Independence From Papua New Guinea” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2019/12/11/world/asia/bougainville-independence-papua-new-guinea.html. Läst 22 april 2021.
^ ”Life expectancy, Papua New Guinea”. Världshälsoorganisationen. https://data.who.int/countries/598. Läst 26 augusti 2024.
^ ”Meet the proud rapists”. NewsComAu. https://plus.google.com/+newscomauHQ. http://www.news.com.au/world/pacific/the-country-where-rapists-are-proud-and-happy-to-pose-for-photos/news-story/98a6111a1a10a445760a91f206afc733. Läst 9 januari 2016.

Externa länkar

[Utrikesnamnbok-1] [a b] ( PDF) Utrikes namnbok: Svenska myndigheter, organisationer, titlar, EU-organ och länder på engelska, tyska, franska, spanska, finska och ryska (11., rev. uppl.). Utrikesdepartementet, Regeringskansliet. 2021. sid. 135

[CIAWorldFactbook-2] [a b c d e] ”Papua New Guinea” (på engelska). The World Factbook. Central Intelligence Agency. 12 januari 2017. Arkiverad från originalet den 16 maj 2016. https://web.archive.org/web/20160516013218/https://www.cia.gov/library/publications/the-world-factbook//geos/pp.html. Läst 13 februari 2017.

[3] ”Papua New Guinea” (på engelska). GeoHive. http://www.geohive.com/cntry/papuang.aspx. Läst 13 februari 2017.

[hdirapport2022-4] ”Human Development Report 2021/2022” (på engelska) ( PDF). United Nations Development Programme. sid. 284-287. https://hdr.undp.org/system/files/documents/global-report-document/hdr2021-22pdf_1.pdf. Läst 3 december 2022.

[5] Cave, Damien (11 december 2019). ”Bougainville Votes for Independence From Papua New Guinea” (på amerikansk engelska). The New York Times. ISSN 0362-4331. https://www.nytimes.com/2019/12/11/world/asia/bougainville-independence-papua-new-guinea.html. Läst 22 april 2021.

[6] ”Life expectancy, Papua New Guinea”. Världshälsoorganisationen. https://data.who.int/countries/598. Läst 26 augusti 2024.

[7] ”Meet the proud rapists”. NewsComAu. https://plus.google.com/+newscomauHQ. http://www.news.com.au/world/pacific/the-country-where-rapists-are-proud-and-happy-to-pose-for-photos/news-story/98a6111a1a10a445760a91f206afc733. Läst 9 januari 2016.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]