Pachydactylus maculatus
 |
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
| Pachydactylus maculatus Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Kräldjur Reptilia |
| Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
| Familj | Geckoödlor Gekkonidae |
| Släkte | Pachydactylus |
| Art | Pachydactylus maculatus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pachydactylus maculatus | |
| Auktor | Gray 1845 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Synonymer | |
| Pachydactylus maculosa Brock 1932[2] | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pachydactylus maculatus[3] är en ödleart som beskrevs av Gray 1845. Pachydactylus maculatus ingår i släktet Pachydactylus och familjen geckoödlor.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] 2010 Pachydactylus maculatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
- ^ Brock (1932) , South Afr. J. Sci. (Johannesburg) 29: 508
- ^ Gray, J. E. (1845) Catalogue of the specimens of lizards in the collection of the British Museum., Trustees of die British Museum/Edward Newman, London: xxvii + 289 pp.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (5 december 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pachydactylus+maculatus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Pachydactylus maculatus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|