Pachydactylus formosus
Utseende
Den här artikeln har skapats av Lsjbot, ett program (en robot) för automatisk redigering. (2013-02) Artikeln kan innehålla fakta- eller språkfel, eller ett märkligt urval av fakta, källor eller bilder. Mallen kan avlägsnas efter en kontroll av innehållet (vidare information) |
Pachydactylus formosus | |
Systematik | |
---|---|
Domän | Eukaryoter Eukaryota |
Rike | Djur Animalia |
Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
Klass | Kräldjur Reptilia |
Ordning | Fjällbärande kräldjur Squamata |
Familj | Geckoödlor Gekkonidae |
Släkte | Pachydactylus |
Art | Pachydactylus formosus |
Vetenskapligt namn | |
§ Pachydactylus formosus | |
Auktor | Smith 1849 |
Synonymer | |
Pachydactylus rugosus Joger 1985 Pachydactylus capensis Loveridge 1947[1] Pachydactylus obscurus Thominot 1889[2] Pachydactylus mentomarginatus Smith 1849[3] | |
Hitta fler artiklar om djur med |
Pachydactylus formosus[3] är en ödleart som beskrevs av Smith 1849. Pachydactylus formosus ingår i släktet Pachydactylus och familjen geckoödlor.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- ^ Loveridge,A. (1947) Revision of the African lizards of the family Gekkondiae., Bulletin of the Mus. Comp. Zool, Harvard 98: 1-469
- ^ Thominot, A. (1889) Observations sur quelques reptiles et batraciens de la collection du Muséum d’Histoire Naturelle de Paris., Bulletin de la Société Philomathique de Paris (8) 1:21—30
- ^ [a b] Smith, A. (1849) Illustrations of the Zoology of South Africa. 3 (Reptiles)., London, Smith, Elder & Co.
- ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (28 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/pachydactylus+formosus/match/1. Läst 24 september 2012.
- ^ Pachydactylus formosus i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
|