Otto von Kotzebue
| Otto von Kotzebue | |
 | |
| Född | 30 december 1787[1][2][3] Tallinn[4] |
|---|---|
| Död | 15 februari 1846[1][2][3] (58 år) Tallinn[5] |
| Begravd | Estland |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Upptäcktsresande, landägare, militär |
| Maka | Amalie von Kotzebue |
| Barn | Wilhelmine Luise Straelborn Friederike Karoline Helene von Wistinghausen (f. 1820) Otto Rurik Nikolai von Kotzebue (f. 1823) Peter August Moritz von Kotzebue (f. 1827) |
| Föräldrar | August von Kotzebue Friederike von Essen |
| Släktingar | Wilhelm von Kotzebue (syskon) Alexander von Kotzebue (syskon) |
| Redigera Wikidata | |
Otto von Kotzebue (ryska: Отто Евстафьевич Коцебу: Otto Jevstafjevitj Kotsebu) född (18 g.s.) 30 december 1787 i Reval, guvernementet Estland, Kejsardömet Ryssland, död (2 g.gs.) 15 februari 1846 i Reval, var en balttysk sjöfarare och upptäcktsresande i rysk tjänst. Under sina expeditioner i Stilla havet upptäckte han cirka 400 öar [6] och under sin livstid genomförde Kotzebue tre världsomseglingar.
Kotzebues tidiga liv
[redigera | redigera wikitext]Kotzebue var andre sonen till dramatikern och författaren August von Kotzebue. År 1795 började han som sjuåring vid Marinkadettskolan i Sankt Petersburg där han studerade till 1803. Senare samma år deltog han som kadett på fartyget "Nadezjda" i Adam Johann von Krusensterns världsomsegling som avslutades 1806. Efter hemkomsten tjänstgjorde han en kort tid på Östersjön.
År 1815 utrustade greve Nikolaj Rumjantsev en expedition i syfte att hitta Nordvästpassagen, samt att mera noggrant utforska Stilla havet. Expeditionen sanktionerades av Alexander I av Ryssland och Kotzebue utsågs till ledare över expeditionen. Att hitta en passage genom Norra ishavet var en viktig förutsättning för den fortsatta utvecklingen av kolonin Ryska Amerika (nu Alaska).
Expeditionerna i Stilla Havet
[redigera | redigera wikitext]
1815–1818
[redigera | redigera wikitext]Den 30 juli 1815 lämnade Kotzebue hamnen i Kronstadt med fartyget "Rjurik" och en besättning om cirka 27 man.[7] På resan medföljde även vetenskapsmannen Johann Friedrich von Eschscholtz, botanikern Adelbert von Chamisso och tecknaren Louis Choris.[8]
Rutten gick över Atlanten mot Brasilien där man nådde Florianópolis i december och fartyget rundade Kap Horn den 22 januari 1816.[9] Resans första mål var att nå Kamtjatkahalvön och Kotzebue fortsatte förbi Påskön, genom Tuamotuöarna och Marshallöarna och han nådde Petropavlovsk-Kamtjatskij den 19 juni.
Resan fortsatte norr mot Alaska vars västkust kartlades noggrant och vidare norr genom Berings sund där Kotzebue nu styrde österut och upptäckte ett sund (idag kallad "Kotzebue Sound") i Tjuktjerhavet vilket dock visade sig att inte vara en sjöväg till Atlanten. Senare vände man åter mot söder och nådde först Pribiloföarna och i september Unalaska Island.
För att undvika en hård vinter styrde man nu mot San Francisco och vidare till Hawaiiöarna och Marshallöarna. På grund av fartygets dåliga tillstånd, oväntat mycket istäcke och Kotzebues sviktande hälsa vände man nu åter mot Ryssland och man nådde Sankt Petersburg den 3 augusti 1818.
Expeditionen hade upptäckt en rad nya öar och kartlagd över 400 olika öar, kartlagt Alaskas västkust och dokumenterat en rad dittills okända djur och växter men framför allt vetenskapligt kunna visa att en Nordvästpassage måste finnas genom att kunna påvisa havsströmmar.
År 1821 publicerade Kotzebue en redogörelse i tre band över resan i "Entdeckungs-Reise in die Süd-See und nach der Berings-Straße" och 1822 gav även Choris ut sina teckningar i tryck i "Voyage pittoresque autour du monde".[7]
1823–1826
[redigera | redigera wikitext]Kotzebues resa och resultat imponerade på Alexander I som 1823 gav uppdraget till en ny expedition till Stilla havet. Syftet var dels att ta med förnödenheter till bosättningarna på Kamtjatka samt hjälpa det Rysk-amerikanska kompaniet mot smugglare och dels att fortsätta utforskningen av området. Kotzebue har nu nått kaptens rang
Den 28 juli 1823 lämnade Kotzebue återigen hamnen i Kronstadt med fartygen "Predprijatije" och en besättning om cirka 144 man, på resan medföljde även denna gång vetenskapsmannen Johann Friedrich von Eschscholtz.[9]
Rutten gick genom Atlanten och man rundade Kap Horn den 23 december.[9] Resan fortsatte genom Stilla havet förbi Hawaiiöarna, Rataköarna, Sällskapsöarna och Samoaöarna, mot Novo-Archangelsk (nutida Sitka) som han nådde i april. Där vakade han över bolagets handel fram till augusti. Kotzebue vänder därefter åter mot Ryssland genom Marianaöarna, Filippinerna och Nya Kaledonien och nådde Sankt Petersburg den 10 juli 1826.
Under resan upptäcks ytterligare en rad öar, bland annat Tikahauatollen bland Tuamotuöarna.
Kotzebues senare liv
[redigera | redigera wikitext]År 1829 befordras han till kommendör och drar sig tillbaka från aktiv tjänst.
År 1830 publicerade Kotzebue en redogörelse i två band över sin andra resa i "A New Voyage Round the World".
Han tillbringade sina sista år på sitt gods nära Kose i Harjumaa och avled 1846, 59 år gammal.
Se även
[redigera | redigera wikitext]- Kotzebue (ort namngiven efter Otto von Kotzebue)
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Otto-von-Kotzebuetopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6p10pq2, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: kotzebue-otto, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ "Kotzebue". Arkiverad 23 juni 2006 hämtat från the Wayback Machine. Bartleby.com.
- ^ [a b] Americanjourneys.org Arkiverad 27 april 2014 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ Lindahall.org Arkiverad 29 augusti 2008 hämtat från the Wayback Machine.
- ^ [a b c] Answers.com
Litteratur / Referenser
[redigera | redigera wikitext]- Otto von Kotzebue: Entdeckungs-Reise in die Süd-See und nach der Berings-Straße zur Erforschung einer nordöstlichen Durchfahrt in den Jahren 1815 bis 1818 / A Voyage of Discovery into the South Sea and Bering Strait in the Years 1815-'18, Weimar och London (1821)
- Otto von Kotzebue: Neue Reise um die Welt in den Jahren 1823-1826 / A New Voyage Round the World in the Years 1823-'26, Weimar och London (1830)
- Sharp, Andrew: The Discovery of the Pacific Islands, Oxford University Press, London (1960)
- Howgego, Ramond John: Encyclopedia of Exploration, Hordern House, Sydney (2002)
- Resa omkring Jorden åren 1823, 1824, 1825 och 1826 af Otto v. Kotzebue På A. Wiborg & C:o Förlag. Stockholm 1830.