Otto Hönigschmid
| Otto Hönigschmid | |
.jpg) | |
| Född | 13 mars 1878[1][2] Hořovice[2], Tjeckien |
|---|---|
| Död | 14 oktober 1945[3][1] (67 år) München[4] |
| Medborgare i | Tyskland och Österrike |
| Utbildad vid | Karlsuniversitetet Münchens universitet filosofiska fakulteten vid Karl-Ferdinands-Universität[2] Zkušební komise pro učitelství na středních školách Německé univerzity v Praze[2]  |
| Sysselsättning | Kemist, professor |
| Arbetsgivare | Harvard University Münchens universitet Tjeckiens tekniska universitet |
| Utmärkelser | |
| Liebig-medaljen (1940)[5] Goethemedaljen för konst och vetenskap (1944) | |
| Redigera Wikidata | |
Otto Hönigschmid, född 13 mars 1878 i Horowitz, Böhmen, död 14 oktober 1945 i München (självmord), var en österrikisk kemist.
Hönigschmid studerade vid universiteten i Prag, Paris och Cambridge, Massachusetts, blev 1901 filosofie doktor, 1908 docent i oorganisk kemi vid Karlsuniversitetet i Prag, 1911 e.o. och 1916 ordinarie professor vid tekniska högskolan där. Han kallades 1918 till Münchens universitet, där han 1922 blev ordinarie professor i oorganisk kemi.
Bland Hönigschmids många analytiska precisionsarbeten är atomviktsbestämningarna viktigast, särskilt angående de radioaktiva grundämnena torium och bly och deras isotoper; på grund av dessa arbeten var han en av sin tids mest framstående forskare på den oorganiska kemins område.
Hönigschmid begick självmord tillsammans med sin hustru.
Källor
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: hönigschmid-otto.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Studenti pražských univerzit 1882–1945, Studenti pražských univerzit-ID: 1991366870744421.[källa från Wikidata]
- ^ SNAC, SNAC Ark-ID: w6st7p5d, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, en.gdch.de .[källa från Wikidata]
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Hönigschmid, Otto i Nordisk familjebok (andra upplagans supplement, 1924)
|