Ortoklas

	Ortoklas
	Ortoklas med kvarts och flusspat.
Kategori	Mineral
Grupp	Fältspat
Dana klassificering	76.1.1.1
Strunz klassificering	9.FA.30
Kemisk formel	Kaliumaluminiumsilikat; K[AlSi3O8]
Färg	Färglös eller opak i färgerna vitt, ljust tegelrött, grågult eller brunt.
Förekomstsätt	Kan vara anhedral eller euhedral. Korn är vanligtvis långsträckta med ett tabellformigt utseende.
Kristallstruktur	Monoklin
Tvillingbildning	Visar typiskt Carlsbadtvilling. Baveno- och manebachtvillingar har också rapporterats i ortoklas.
Spaltning	Perfekt på {001} och god på {010}. Spalterna skär varandra i 90°. Det kan vara svårt att se spaltning i tunna snitt på grund av ortoklasens låga relief.
Brott	Ojämnt
Hårdhet (Mohs)	6-6,5
Glans	Glasaktig, pärlemorskimrande på spaltytor
Ljusbrytning	nα = 1,518–1,520 ; nβ = 1,522–1,524 ; nγ = 1,522–1,525
Dubbelbrytning	-0,005-0,060
Dispersion	Relativt stark (0,012)
Transparens	Transparent till genomskinlig
Streckfärg	Vit
Densitet	2,55-2,63
Diagnostiska egenskaper	Skiljer sig från mikroklin genom brist på rutnät. Skiljer sig från sanidin med ett större 2Vx.
Övrigt	Låg negativ relief;; ändrar till sericite eller lera (vanligtvis)
Referenser

Ortoklas, med den kemiska formeln KAlSi₃O₈, är ett fältspatsmineral bestående av kaliumaluminiumsilikat. Ortoklas är beträffande den kemiska sammansättningen identiskt med mikroklin. Namnet kommer från grekiskans orthós (ὀρτός) som betyder rak eller rätvinklig och klásis (κλάσις) som betyder brott. Förekommer i många magmatiska bergarter. Ortoklas bildas vid hög temperatur, och vid den temperaturen är natrium-aluminiumsilikat (albit) löslig, men när temperaturen sjunker fälls denna ut om den är i minoritet. Om det sker i mycket tunna strängar (mindre än en mikrometer) i en transparent ortoklas uppstår det ljusbrytningsfenomen, som ger stenen ett blåaktigt skimmer. Sådan blåskimrande ortoklas kallas även månsten.^[4] Eftersom ortoklas sakta omvandlas till det kemiskt sett identiska mineralet mikroklin, är ortoklas vanligast i yngre eruptivbergarter.^[5]

Bildning och varianter

Ortoklas är en vanlig beståndsdel i de flesta graniter och andra felsiska magmatiska bergarter och bildar ofta enorma kristaller och massor i pegmatit.

Typiskt bildar den rena kaliumänddelen av ortoklas en fast lösning med albit, natriumänddelen (NaAlSi₃O₈), av plagioklas. Medan den långsamt svalnar i jorden, bildas natriumrika albitlameller genom utlösning, vilket berikar den återstående ortoklasen med kalium. Den resulterande sammanväxten av de två fältspatarna kallas pertit.

Den högre temperatur-polymorfen av KAlSi₃O₈ är sanidin. Sanidin är vanligt i snabbt kylda vulkaniska bergarter såsom obsidian och felsic pyroklastiska bergarter, och finns särskilt i trakyter i Drachenfels, Tyskland. Den lägre temperatur-polymorfen av KAlSi₃O₈ är mikroklin.

Adularia är en lågtemperaturform av antingen mikroklin eller ortoklas som ursprungligen rapporterades från hydrotermiska lågtemperaturavlagringar i Adula-alperna i Schweiz.^[6] Den beskrevs första gången av Ermenegildo Pini 1781.^[7] Den optiska effekten av adularescens i månsten beror vanligtvis på adularia.^[8]

Den största dokumenterade enkristallen av ortoklas hittades i Uralbergen i Ryssland. Den mätte cirka 10 m × 10 m × 0,4 m och vägde cirka 100 ton.^[9]

Användning

Tillsammans med de andra kaliumfältspatarna är ortoklas en vanlig råvara för tillverkning av vissa glas och en del keramik som porslin och som beståndsdel i skurpulver.

Vissa sammanväxter av ortoklas och albit har en attraktiv blek lyster och kallas månsten när de används i smycken. De flesta månstenar är genomskinliga och vita, även om grå och persikofärgade varianter också förekommer. I gemologi kallas deras lyster adularescens och beskrivs vanligtvis som krämig eller silvervit med en "bågig" kvalitet. Den är Floridas delstatssten.

Ädelstenen som vanligtvis kallas regnbågsmånsten är mer korrekt en färglös form av labradorit och kan särskiljas från "äkta" månsten genom dess större genomskinlighet och färgspel, även om deras värde och hållbarhet inte skiljer sig särskilt mycket.

NASA:s Curiosity-rover-upptäckt av höga halter av ortoklas i sandstenar från Mars antydde att vissa bergarter från Mars kan ha upplevt komplex geologisk bearbetning, såsom upprepad smältning.^[10]

Se även

Lista över mineral

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Orthoclase, 8 augusti 2024.

Meyers varulexikon, Forum, 1952

Noter

^ ”Orthoclase: Orthoclase mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-3026.html.
^ ”Handbook of Mineralogy”. Handbook of Mineralogy. http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/orthoclase.pdf.
^ Barthelmy, Dave. ”Orthoclase Mineral Data”. www.webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Orthoclase.shtml.
^ Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 88 f.
^ Lars-Håkan Hedin: Mineral i Sverige, en fälthandbok. Bonnier Fakta 1985 ISBN 91-34-50581-4, s. 177
^ ”Adularia: Adularia mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-28.html.
^ Roth, Philippe (2006). ”The early history of Tremolite”. Axis 2 (3): sid. 1–10. http://www.mineralogicalrecord.com/pdfs/TREMOLITE%20Edited.pdf. Läst 10 juni 2016. Arkiverad 16 mars 2020 hämtat från the Wayback Machine.
^ ”Moonstone Value, Price, and Jewelry Information”. gemsociety.org. http://www.gemsociety.org/article/moonstone-jewelry-and-gemstone-information/. Arkiverad 19 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.
^ P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.
^ ”NASA's Mars Curiosity Rover Marks First Martian Year with Mission Successes”. NASA's Mars Curiosity Rover Marks First Martian Year with Mission Successes. 23 June 2014. http://www.nasa.gov/press/2014/june/nasa-s-mars-curiosity-rover-marks-first-martian-year-with-mission-successes.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör ortoklas.

[1] ”Orthoclase: Orthoclase mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-3026.html.

[2] ”Handbook of Mineralogy”. Handbook of Mineralogy. http://rruff.geo.arizona.edu/doclib/hom/orthoclase.pdf.

[3] Barthelmy, Dave. ”Orthoclase Mineral Data”. www.webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Orthoclase.shtml.

[4] Erich Spicar: Mineral och bergarter, Ica bokförlag 1995. ISBN 91-534-1385-7, ss. 88 f.

[5] Lars-Håkan Hedin: Mineral i Sverige, en fälthandbok. Bonnier Fakta 1985 ISBN 91-34-50581-4, s. 177

[6] ”Adularia: Adularia mineral information and data.”. www.mindat.org. http://www.mindat.org/min-28.html.

[7] Roth, Philippe (2006). ”The early history of Tremolite”. Axis 2 (3): sid. 1–10. http://www.mineralogicalrecord.com/pdfs/TREMOLITE%20Edited.pdf. Läst 10 juni 2016. Arkiverad 16 mars 2020 hämtat från the Wayback Machine.

[8] ”Moonstone Value, Price, and Jewelry Information”. gemsociety.org. http://www.gemsociety.org/article/moonstone-jewelry-and-gemstone-information/. Arkiverad 19 april 2016 hämtat från the Wayback Machine.

[9] P. C. Rickwood (1981). ”The largest crystals”. American Mineralogist 66: sid. 885–907. http://www.minsocam.org/ammin/AM66/AM66_885.pdf.

[10] ”NASA's Mars Curiosity Rover Marks First Martian Year with Mission Successes”. NASA's Mars Curiosity Rover Marks First Martian Year with Mission Successes. 23 June 2014. http://www.nasa.gov/press/2014/june/nasa-s-mars-curiosity-rover-marks-first-martian-year-with-mission-successes.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]