Orientpiplärka

	Orientpiplärka; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Fåglar; Aves
Ordning	Tättingar; Passeriformes
Familj	Ärlor; Motacillidae
Släkte	Anthus
Art	Orientpiplärka; A. rufulus
Vetenskapligt namn
	§ Anthus rufulus
Auktor	Vieillot, 1818

Orientpiplärka^[2] (Anthus rufulus) är en asiatisk tätting i familjen ärlor.^[3]

Kännetecken

Utseende

Orientpiplärkan är en 15 centimeter lång piplärka med väl streckat bröst,^[4] långa ben^[5] men relativt kort stjärt.^[5] Ovansidan är gråbrun med rätt måttlig eller svag streckning.^[5] Den liknar större piplärka, men är mindre, har avvikande läte samt rätt svag och fladdrig flykt.^[4] Även fältpiplärkan är lik, men orientpiplärkan har till skillnad från denna ljus tygel och varm ingefärsbeige anstrykning på bröst och flanker (fältpiplärkan är mer enhetligt gräddvit).^[4]

Läte

Flyktlätet är ett tjipp-tjipp-tjipp, väl skilt från större piplärkans.^[4] Sången utförs i flykten, en rosslig drill eller serie med svaga tsiip.^[6]

Utbredning och systematik

Orientpiplärka har en vid utbredning från Indien österut till Filippinerna och söderut till Timor. Den delas in i sex underarter med följande utbredning:^[3]

Anthus rufulus waitei – nordvästra Indiska subkontinenten
Anthus rufulus rufulus – Indiska subkontinenten, till södra Kina, Indokina
Anthus rufulus malayensis – sydvästligaste Indien, Sri Lanka, Malackahalvön, Stora Sundaöarna, södra Indokina
Anthus rufulus lugubris – Filippinerna, Palawan och eventuellt norra Borneo
Anthus rufulus albidus – Sulawesi, Bali och västra Små Sundaöarna (Lombok till Sumba)
Anthus rufulus medius – östra Små Sundaöarna (Sawu, Timor, Roti, Kisar, Leti, Moa, Sermata)

Underarten waitei inkluderas ofta i nominatformen.^[7]

Två fynd har även gjorts i Iran, märkligt nog på två helt olika lokaler men samma datum: 12 december 2010.^[8]. Ytterligare ett fynd gjordes i Förenade Arabemiraten i november 2017.^[9] I november 2019 upptäcktes en piplärka i engelska Cornwall som senare artbestämdes till orientpiplärka efter DNA-studier, vilket gör det till det första fyndet i Europa.^[10] Det har senare bedömts att den troligen inte nått Storbritannien på naturlig väg.

Släktestillhörighet

DNA-studier visar att arterna i släktet Anthus inte står varandra närmast, där typarten för släktet ängspiplärkan står närmare piplärkorna i Macronyx än orientpiplärka och dess närmaste släktingar (bland andra fältpiplärka, mongolpiplärka och långnäbbad piplärka).^[11]^[12] Det medför att orientpiplärka antingen kommer föras till ett annat släkte i framtiden, eller att Macronyx inkluderas i Anthus. Inga större taxonomiska auktoriteter har dock ännu implementerat dessa nya forskningsresultat.

Levnadssätt

Orientpiplärkan förekommer i kortvuxen gräsmark och odlingsbygd,^[4] även flygplatser och risfält.^[6] Den lever huvudsakligen av insekter och deras larver.^[6] Fågeln häckar från mars till juli, tillfälligtvis till september, på norra Indiska halvön, på Sri Lanka januari till juli och på andra ställen under torrsäsongen november-januari.^[6]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.^[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).^[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av sitt utbredningsområde, dock ovanlig eller endast lokalt vanlig i Wallacea.

Referenser

^ [a b c] Birdlife International 2012 Anthus rufulus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
^ BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11
^ [a b c d e] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press
^ [a b c] Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240
^ [a b c d] Tyler, S. (2018). Paddyfield Pipit (Anthus rufulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57769 17 oktober 2018).
^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.
^ Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 219. ISBN 978-84-941892-9-6
^ New bird species recorded in 2017, Emirates News Agency
^ Tarsiger.com Fynd av orientpiplärka i Västpalearktis
^ Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.
^ Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör orientpiplärka.
Bilder & media
Wikispecies har information om Anthus rufulus.
Artförteckning
Bilder och filmer på Internet Bird Collection
Läten på xeno-canto.org

[IUCN-1] [a b c] Birdlife International 2012 Anthus rufulus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.

[SOF-2] BirdLife Sverige (2019) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter

[CC-3] [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2015-08-11

[Indian-4] [a b c d e] Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press

[Alstrom-5] [a b c] Mild & Alström (2010) Pipits and Wagtails of Europe, Asia and North America, Christopher Helm publisher, London, s:329-240

[hbw-6] [a b c d] Tyler, S. (2018). Paddyfield Pipit (Anthus rufulus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/57769 17 oktober 2018).

[IOC-7] Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.1). doi : 10.14344/IOC.ML.8.1.

[8] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist (första). Barcelona: Lynx Edicions. sid. 219. ISBN 978-84-941892-9-6

[9] New bird species recorded in 2017, Emirates News Agency

[tarsiger-10] Tarsiger.com Fynd av orientpiplärka i Västpalearktis

[11] Alström, P., K. Jønsson, J. Fjeldså, A. Ödeen , P.G.P. Ericson och M. Irestedt (2015), Dramatic niche shifts and morphological change in two insular bird species, Royal Soc. Open Sci. 2, 140364.

[Pietersen-12] Pietersen DW, AE McKechnie, R Jansen, IT Little & ADS Bastos. 2018. Multi-locus phylogeny of African pipits and longclaws (Aves: Motacillidae) highlights taxonomic inconsistencies. Ibis 161(4): 781–792. doi: 10.1111/ibi.12683

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

[11]

[12]