Olof Palmepriset
Olof Palmepriset är ett svenskt årligt pris för särskilda betydande insatser i Olof Palmes anda.
Olof Palmepriset inrättades i februari 1987 och utdelas av Olof Palmes minnesfond för internationell förståelse och gemensam säkerhet, en fond som instiftats av Olof Palmes familj och Socialdemokraternas partistyrelse för att hedra Olof Palmes minne. Priset består av ett diplom och 100 000 US dollar.
Pristagare
[redigera | redigera wikitext]Åren avses när pristagaren beslutades, utdelning sker numera den 28 februari året därefter.
- 1987 – Cyril Ramaphosa, Sydafrika
- 1988 – Förenta Nationernas fredsbevarande styrkor under Javier Pérez de Cuéllar
- 1989 – Václav Havel, Tjeckoslovakien
- 1990 – Harlem Désir och SOS Racisme, Frankrike
- 1991 – Amnesty International
- 1992 – Arzu Abdullayeva och Anahit Bayandour, Armenien och Azerbajdzjan
- 1993 – Studenter för Sarajevo
- 1994 – Wei Jingsheng, Kina
- 1995 – Palestinska Fatah Youth, israeliska Labour Young Leadership och Peace Now
- 1996 – Casa Alianza under ledning av Bruce Harris, Centralamerika
- 1997 – Salima Ghezali, Algeriet
- 1998 – Oberoende media i f.d. Jugoslavien representerade av Veran Matic, Serbien, Senad Pecanin, Bosnien-Hercegovina och Victor Ivancic, Kroatien
- 1999 – Kurdo Baksi, Björn Fries och "Föräldragruppen i Klippan", Sverige
- 2000 – Bryan Stevenson, USA
- 2001 – Fazle Hasan Abed, Bangladesh
- 2002 – Hanan Ashrawi, Palestina
- 2003 – Hans Blix, Sverige
- 2004 – Anna Politkovskaja, Ljudmila Aleksejeva och Sergei Kovalyov, Ryssland
- 2005 – Aung San Suu Kyi, Myanmar
- 2006 – Kofi Annan (FN:s generalsekreterare 1997–2006) och Mossaad Mohamed Ali (The Amel Centre for the Treatment and Rehabilitation of Victims of Torture in South Darfur), Ghana och Sudan
- 2007 – Parvin Ardalan, Iran
- 2008 – Denis Mukwege, Kongo-Kinshasa
- 2009 – Carsten Jensen, Danmark
- 2010 – Eyad el-Sarraj, Palestina
- 2011 – Roberto Saviano, Italien och Lydia Cacho, Mexiko
- 2012 – Radhia Nasraoui, Tunisien och Waleed Sami Abu al-Khair, Saudiarabien
- 2013 – Rosa Taikon, Sverige
- 2014 – Xu Youyu, Kina
- 2015 – Gideon Levy, Israel och Mitri Raheb, Palestina
- 2016 – Spyridon Galinos, Grekland och Giusi Nicolini, Italien
- 2017 – Hédi Fried och Emerich Roth, Sverige
- 2018 – Daniel Ellsberg, USA
- 2019 – John le Carré, Storbritannien[1]
- 2020 – Black Lives Matter Global Network Foundation, USA[2][3]
- 2022 – Patricia Gualinga, Ecuador
- 2023 – Marta Tjumalo, Ukraina, Eren Keskin, Turkiet och Narges Mohammadi, Iran[4]
- 2024 – Bellingcat[5]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”Pristagarens tacktal den 30 januari 2020 (hos theguardian.com)”. Arkiverad från originalet den 1 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200201193237/https://www.theguardian.com/books/2020/feb/01/john-le-carre-breaking-heart-brexit. Läst 1 februari 2020.
- ^ ”Palmepriset till Black Lives Matters grundare”. DN.SE. 29 januari 2021. https://www.dn.se/sverige/palmepriset-till-black-lives-matters-grundare/. Läst 29 januari 2021.
- ^ ”OLof Palmes minnesfond”. https://www.palmefonden.se/. Läst 29 januari 2021.
- ^ Olof Palmes Minnesfond (9 jan 2023). ”Olof Palmepriset 2023”. Pressmeddelande.
- ^ ”Datordetektiverna i Bellingcat får prestigefyllda Palmepriset.”. Dagens Nyheter. 8 januari 2024. https://www.dn.se/varlden/datordetektiverna-i-bellingcat-far-prestigefyllda-palmepriset/. Läst 16 december 2024.