Olof Granholm
Harry Olof Granholm, född 24 april 1924 i Kvevlax, död 5 november 2016,[1] var en finländsk författare.
Efter en mångskiftande yrkesbana, bland annat som skogsarbetare, slaktare och boskapsuppköpare, debuterade Granholm 1971 med romanen Bässpojken, en uppväxtskildring med självbiografisk bakgrund. I Spånskottaren (1973) och Oxbollen (1977) gavs bilder ur arbetarliv. Hästhandlarens son (1978) och Påläggskalven (1980) fördjupade skildringen av ett arbetarbarns utveckling i trots mot hårda livsvillkor. Temat fick sin uppföljning i ytterligare några böcker.
Politiskt var Granholm socialist och radikalpacifist, något som han utvecklade i bidrag till antologierna Fredsboken (1975) och Ur tystnaden (1989), som väckte debatt i österbottnisk press.
Tillsammans med sin hustru Siri (född 1921, död 1998) inrättade Granholm år 1985 Olof och Siri Granholms stiftelse för den svenskösterbottniska litteraturen[2], som bland annat årligen delar ut Choraeuspriset, namngivet efter Michael Choraeus.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Matffolk, Moa. ”Vasaförfattaren Olof Granholm död”. Svenska Yle. https://svenska.yle.fi/artikel/2016/11/07/vasaforfattaren-olof-granholm-dod. Läst 7 februari 2019.
- ^ ”Granholms Stiftelse - För den svenkösterbottniska litteraturen”. https://www.granholmsstiftelse.fi/. Läst 14 februari 2022.
Webbkällor
[redigera | redigera wikitext]- Gustaf Widén: Olof Granholm i Uppslagsverket Finland (webbupplaga, 2012). CC-BY-SA 4.0