Hoppa till innehållet

Olof Östling

Från Wikipedia
Olof Östling
Född2 april 1825[1][2][3]
Valbo församling[2][1][4], Sverige
Död10 december 1888[5][2][3] (63 år)
Valbo församling[5][2][3], Sverige
Medborgare iSverige
SysselsättningPolitiker[2][3], hemmansägare[3], lantbrukare[2][4], nämndeman[3]
Befattning
Andrakammarledamot, Ockelbo och Hamrånge samt Hille och Valbo tingslags valkrets (1869–1869)[5][2][3]
Andrakammarledamot, Ockelbo och Hamrånge samt Hille och Valbo tingslags valkrets (1873–1877)[2][3]
Politiskt parti
Lantmannapartiet[2]
MakaGreta Persdotter
(g. 1855–)[2][4]
FöräldrarOlof Nilsson[2]
Margta Abrahamsdotter[2]
Redigera Wikidata

Olof Östling i riksdagen kallad Östling i Valbo, född 2 april 1825 i Valbo församling, Gävleborgs län, död där 10 december 1888,[6] var en svensk hemmansägare och riksdagsman.

Östling var riksdagsman i andra kammaren 1869 samt 1873–1877 för Ockelbo och Hamrånge samt Hille och Valbo tingslags valkrets.

  1. ^ [a b] Valbo (X) AI:21b (1881-1889) Bild 160 / sid 151 (AID: v137113.b160.s151, NAD: SE/HLA/1010223), husförhörslängd, s. 151, Nationell Arkivdatabas Referenskod: I/21 b SE/HLA/1010223/A I/21 b, läs onlineläs online och läs online, läst: 9 juni 2019.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d e f g h i j k l] Tvåkammar-riksdagen 1867–1970, vol. 5, 1985, s. 182, Svenskt porträttarkiv: sj9PGLAlnmUAAAAAABfOTw, läst: 4 januari 2022.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b c d e f g h] Albin Hildebrand, Olof Östling, Svenskt porträttgalleri : XXV:2. Riksdagens andra kammare 1867-1904, 1905, s. 319, Svenskt porträttarkiv: ai4MrcHN22AAAAAAAAAQOA, läs onlineläs online.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b c] Östling, Olof, f. 1825 i Valbo Gävleborgs län, Bonde, Folkräkningar (Sveriges befolkning) 1880, Riksarkivet, läs onlineläs online, läst: 3 februari 2025.[källa från Wikidata]
  5. ^ [a b c] Valbo (X) AI:21b (1881-1889) Bild 160 / sid 151 (AID: v137113.b160.s151, NAD: SE/HLA/1010223), husförhörslängd, läs onlineläs online, läst: 9 juni 2019.[källa från Wikidata]
  6. ^ Valbo församlings husförhörslängd 1881–1889, s. 151