Ollanta Humala
| Ollanta Humala | |
 Ollanta Humala, 29 januari 2016. | |
| Född | 27 juni 1962[1][2][3] (62 år) Lima, Peru |
|---|---|
| Medborgare i | Peru |
| Utbildad vid | nationella lantbruksuniversitetet La Molina Escuela Militar de Chorrillos Pontificia Universidad Católica del Perú  |
| Sysselsättning | Politiker[4], officer[5] |
| Befattning | |
| Perus president (2011–2016) President pro tempore for De søramerikanske lands union (2012–2013) | |
| Politiskt parti | |
| Peruanska Nationalistpartiet | |
| Maka | Nadine Heredia (g. 1999–) |
| Föräldrar | Isaac Humala |
| Utmärkelser | |
| Peruanska Solorden (2011) Storkedja av Henrik Sjöfararens orden (2012)[6] Kedja av Isabella den katolskas orden (2015)[7][8] Qatars självständighetskedja | |
| Namnteckning | |
 | |
| Webbplats | ollantapresidente.pe |
| Redigera Wikidata | |
Ollanta Moisés Humala Tasso, född 26 juni 1962 i Lima, är en peruansk militär och före detta president i Peru. Han valdes till Perus president den 5 juni 2011 och tillträdde presidentämbetet den 28 juli 2011. Efter fem år som president[9] ställde Humala 2016 inte upp till omval då Perus grundlag inte tillåter det[10].
Ollanta Humala är son till Isaac Humala, en advokat inom arbetsrätt. Han gjorde karriär inom den peruanska armén från 1982 och blev överstelöjtnant. År 1992 deltog han i striderna mot vänstergerillan Sendero Luminoso och tre år senare deltog han i Cenepakriget mot Ecuador.[11] I oktober 2000 ledde Ollanta Humala en misslyckad militärrevolt i staden Tacna, tillsammans med 39 andra soldater, mot presidenten Alberto Fujimori. När Alberto Fujimoris regim föll benådades Ollanta Humala av den peruanska kongressen.
År 2005 grundade han Peruanska Nationalistpartiet och var kandidat i presidentvalet 2006. Partiet blev inte registrerat i tid för valet, och han nominerades i stället för Union för Peru. I första valomgången i april 2006 kom han tvåa. I den andra valomgången vann APRA-partiets kandidat Alan García.
Ollanta Humala ställde upp i 2011 års presidentval på en vänsterpopulistisk plattform. I den först presidentvalsomgången i april kom han etta. Eftersom han fick mindre är 50 % av de avgivna rösterna, avgjordes valet i en andra valomgång den 5 juni mellan honom och Keiko Fujimori. Resultatet från andra valomgången meddelades den 6 juni och innebar seger för Humala med 51,45 % av rösterna mot Keiko Fujimori som fick 48,55 %.[12]
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Ollanta Humala, 12 april 2011.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ läs online, Encyclopædia Britannica .[källa från Wikidata]
- ^ Encyclopædia Britannica, Encyclopædia Britannica Online-ID: biography/Ollanta-Humalatopic/Britannica-Online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ Brockhaus Enzyklopädie, Brockhaus Enzyklopädie-ID: humala-tasso-ollanta-moises, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ läs online, The Washington Post .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, BBC .[källa från Wikidata]
- ^ läs online, www.ordens.presidencia.pt .[källa från Wikidata]
- ^ Boletín oficial del Estado, Agencia Estatal Boletín Oficial del Estado, läs online.[källa från Wikidata]
- ^ BOE-ID: BOE-A-2015-7473.[källa från Wikidata]
- ^ ”Ex-president misstänks ha fifflat”. Folkbladet. 12 november 2016. Arkiverad från originalet den 21 december 2016. https://web.archive.org/web/20161221032844/http://www.folkbladet.nu/1727693/ex-president-misstanks-ha-fifflat. Läst 12 december 2016.
- ^ ”DN.SE” (på svenska). 9 april 2016. http://www.dn.se/nyheter/varlden/ex-presidentens-dotter-pa-vag-mot-valseger/. Läst 12 december 2016.
- ^ Historia de Ollanta på BBC Mundo 2000-11-01
- ^ El Comercio "Resultados Presidenciales a A nivel nacional" (spanska)