Oligopithecus

	Oligopithecus; Status i världen: Fossil; Stratigrafisk utbredning: tidig oligocen
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Ordning	Primater; Primates
Underordning	Haplorrhini
Infraordning	Anthropoidea
Parvordning	Smalnäsor
Familj	†Oligopithecidae
Släkte	Oligopithecus
Vetenskapligt namn
	§ Oligopithecus
Auktor	Simons, 1962
Typart
	Oligopithecus savagei
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Oligopithecus är ett fossilt släkte primater som levde i Afrika under tidig oligocen. Den representeras utifrån ett käkben av arten Oligopithecus savagei, hittad i Egypten . ^[1] ^[2] ^[3] ^[4]

Den äldsta säkra förekomsten av Oligopithecider har daterats till sen Eocen och gjordes i nutida Egypten. Familjen har sedan utifrån det yngsta fyndet för 31,5 Ma antagits vara utdöd. Ett nytt fynd har reviderat tidpunkten för utdöendet till 29,5 – 30 Ma. Detta gäller en käke från en dvärgart av Oligopithecider funnen i de översta primatbärande lagren i Jebel Quatrani-formationen. Käken är från en av de minsta antropoiderna, levande eller utdöda som hittats och tillhör därför troligen en dvärggren. Den minskade kroppsstorleken sammanfaller med en kraftig temperatursänkning i början av Oligocen vilket även påverkade andra samtida arter som Afrotarsius chatrathi och Qatrania fleaglei kroppsstorlek. En relativt diversifierad och extremt sällsynt liten primatfauna stöder hypotesen om ett klimatrelaterat utdöende. Den föregicks av en diversifieringen av dessa arter bland annat genom en övergång till dvärgstorlek och specialisering av födonisch.^[5]

Med Oligopithecus rogeri ingår ytterligare en art i släktet.^[6]

Morfologi

Oligopithecus savagei har tandformeln 2.1.2.3 i underkäken. Hörntanden är relativt liten och den främre kindtanden smal. Den liknar kallitrichinerna mer än katarrhinerna. Jämfört med andra haplorrhines har Oligopithecus savagei primitiva molarer. De lägre molarerna har en trigonid som är högre än taloniden. Dessa har också en lång och snett riktad cristid-obliqua samt en liten paraconid på den första molaren. De nedre molarerna hos denna art hade skarpt definierade och höga occlusala åsar och cuspar. Baserat på käkbenet kan Oligopithecus savagei uppskattas ha en vikt på ca 1,5 kg.

Räckvidd

Oligopithecus savagei upptäcktes i Egypten. Oligopithecider verkar ha varit rikligt förekommande i nordöstra Afrika under primatrik sen Eocen, mest representerad av Catopithecus browni men även av Oligopithecus savagei och Oligopithecus rogeri.

Referenser

^ Nengo, Isaiah; Tafforeau, Paul; Gilbert, Christopher C.; Fleagle, John G.; Miller, Ellen R.; Feibel, Craig; Fox, David L.; Feinberg, Josh; et al. (2017). ”New infant cranium from the African Miocene sheds light on ape evolution”. Nature 548 (7666): sid. 169–174. doi:10.1038/nature23456. PMID 28796200. Arkiverad från originalet den 2018-07-22. https://web.archive.org/web/20180722103154/http://discovery.ucl.ac.uk/1570349/1/Spoor_Nengo-et-al_text.pdf. Läst 18 februari 2020.
^ Seiffert, Erik R.; Boyer, Doug M.; Fleagle, John G.; Gunnell, Gregg F.; Heesy, Christopher P.; Perry, Jonathan M. G.; Sallam, Hesham M.. ”New adapiform primate fossils from the late Eocene of Egypt”. Historical Biology 0 (1–2): sid. 204–226. doi:10.1080/08912963.2017.1306522.
^ Stevens, Nancy J.; Seiffert, Erik R.; O'Connor, Patrick M.; Roberts, Eric M.; Schmitz, Mark D.; Krause, Cornelia; Gorscak, Eric; Ngasala, Sifa; et al.. ”Palaeontological evidence for an Oligocene divergence between Old World monkeys and apes”. Nature 497 (7451): sid. 611–614. doi:10.1038/nature12161. PMID 23676680. https://researchonline.jcu.edu.au/28740/4/28740%20Stevens%20et%20al%202013%20accepted%20version.pdf.
^ edited by Callum F. Ross, Richard F. Kay (2004). Anthropoid Origins : New Visions. sid. ss. 157-160 m.fl.
^ Seiffert, E. R. and Simons, E. L. (2013) ‘Last of the oligopithecids? A dwarf species from the youngest primate-bearing level of the Jebel Qatrani Formation, northern Egypt’, Journal of Human Evolution, 64(3), pp. 211–215
^ Oligopithecus Arkiverad 13 april 2020 hämtat från the Wayback Machine., Fossilworks, läst 18 februari 2020.

[1] Nengo, Isaiah; Tafforeau, Paul; Gilbert, Christopher C.; Fleagle, John G.; Miller, Ellen R.; Feibel, Craig; Fox, David L.; Feinberg, Josh; et al. (2017). ”New infant cranium from the African Miocene sheds light on ape evolution”. Nature 548 (7666): sid. 169–174. doi:10.1038/nature23456. PMID 28796200. Arkiverad från originalet den 2018-07-22. https://web.archive.org/web/20180722103154/http://discovery.ucl.ac.uk/1570349/1/Spoor_Nengo-et-al_text.pdf. Läst 18 februari 2020.

[2] Seiffert, Erik R.; Boyer, Doug M.; Fleagle, John G.; Gunnell, Gregg F.; Heesy, Christopher P.; Perry, Jonathan M. G.; Sallam, Hesham M.. ”New adapiform primate fossils from the late Eocene of Egypt”. Historical Biology 0 (1–2): sid. 204–226. doi:10.1080/08912963.2017.1306522.

[3] Stevens, Nancy J.; Seiffert, Erik R.; O'Connor, Patrick M.; Roberts, Eric M.; Schmitz, Mark D.; Krause, Cornelia; Gorscak, Eric; Ngasala, Sifa; et al.. ”Palaeontological evidence for an Oligocene divergence between Old World monkeys and apes”. Nature 497 (7451): sid. 611–614. doi:10.1038/nature12161. PMID 23676680. https://researchonline.jcu.edu.au/28740/4/28740%20Stevens%20et%20al%202013%20accepted%20version.pdf.

[4] ted by Callum F. Ross, Richard F. Kay (2004). Anthropoid Origins : New Visions. sid. ss. 157-160 m.fl.

[5] Seiffert, E. R. and Simons, E. L. (2013) ‘Last of the oligopithecids? A dwarf species from the youngest primate-bearing level of the Jebel Qatrani Formation, northern Egypt’, Journal of Human Evolution, 64(3), pp. 211–215

[FW-6] Oligopithecus Arkiverad 13 april 2020 hämtat från the Wayback Machine., Fossilworks, läst 18 februari 2020.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]