Hoppa till innehållet

Västlig medelhavsstenskvätta

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Oenanthe hispanica)
Västlig medelhavsstenskvätta
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFlugsnappare
Muscicapidae
SläkteStenskvättor
Oenanthe
ArtVästlig medelhavsstenskvätta
O. hispanica
Vetenskapligt namn
§ Oenanthe hispanica
Auktor(Linnaeus, 1758)
Utbredning

Västlig medelhavsstenskvätta[1] (Oenanthe hispanica) är en tätting i familjen flugsnappare som förekommer i sydöstra Europa och sydvästra Asien. Den och östlig medelhavsstenskvätta (O. melanoleuca) behandlas vanligen som en och samma art, medelhavsstenskvättan (O. hispanica), men östlig medelhavsstenskvätta urskiljs sedan 2019 av BirdLife Sverige som egen art, varvid hispanica tilldelats det nya trivialnamet västlig medelhavsstenskvätta.

Kännetecken

[redigera | redigera wikitext]

Västlig medelhavsstenskvätta är liksom östlig medelhavsstenskvätta (Oenanthe melanoleuca) en relativt liten och slank stenskvätta med lång stjärt, och den mäter 13,5-15.5 cm. Karakteristiskt för medelhavsstenskvättorna är att det svarta ändbandet på stjärten inte är jämnbrett utan bredare i stjärthörnen, en egenskap de endast delar med den närbesläktade nunnestenskvättan.[2]

Västlig medelhavsstenskvätta uppvisar precis som melanoleuca två morfer hos båda könen: en ljusstrupig där hanen enbart har svart ögonmask, och en mörkstrupig där hela ansiktet är svart. Den mörkstrupiga morfen är vanligare hos den östliga medelhavsstenskvättan, medan den ljusstrupiga är vanligare hos den västra. Likt den östra har hanen vit rygg, som i fräsch dräkt är ockragul och det är ett mellanrum mellan det svarta på huvudet och det svarta på vingen, till skillnad från hos vitryggig stenskvätta.[2]

Honorna av de båda arterna är också mycket lika, och dessutom lika hona nunnestenskvätta men är varmare brunaktig ovan och mer jämnt gulorange på bröstet. Jämfört med östliga melanoleuca har dock västlig medelhavsstenskvättans hane mindre ögonmask respektive haklapp och båda könen är gulockrafärgade på bröst och rygg samt har kortare handpenneprojektion.[2]

Hona.

Sången hos medelhavsstenskvättorna, det vill säga hos både hispanica och melanoleuca, beskrivs som en torr, kort och explosiv strof, påminnande om korttålärka eller en uppvarvad törnsångare, ibland med härmningar av exempelvis ladusvala eller steglits. Den är mycket lik nunnestenskvättans, möjligen med något längre strofer men kortare pauser dem emellan. Även locklätena är mycket lika: spruckna "brsche" och smackande "tschack". Varningslätet är ett fallande, visslande "viy".[2]

Utbredning och systematik

[redigera | redigera wikitext]

Västlig medelhavsstenskvätta häckar i sydvästra och sydcentrala Europa samt i nordvästra Afrika.[3] Den är en flyttfågel som övervintrar i Västafrika.[3] Fågeln förekommer i nordvästra Europa. I Sverige har den observerats vid tre tillfällen och vid ytterligare fem har det inte gått att avgöra om fynden utgör östlig eller västlig medelhavsstenskvätta.[4]

Västlig och östlig medelhavsstenskvätta behandlades fram tills nyligen som en och samma art, medelhavsstenskvätta. 2019 urskiljde dock BirdLife Sverige melanoleuca som egen art och tilldelade samtidigt taxonet hispanica det svenska trivialnamnet västlig medelhavsstenskvätta.[5] Nyligen utförda genetiska studier visar nämligen att hispanica är systerart till ett komplex bestående av melanoleuca, nunnestenskvätta och cypernstenskvätta.[6][7] I januari 2020 följde tongivande IOC efter och erkänner även de melanoleuca som egen art,[3] liksom eBird/Clements.[8]

Familjetillhörighet

[redigera | redigera wikitext]

Tidigare fördes stenskvättorna liksom flera andra små trastlika fåglar som näktergalar, rödstjärtar och buskskvättor till familjen trastar, men dessa har efter DNA-studier visat sig vara närmare släkt med flugsnappare.[9][10]

Levnadssätt

[redigera | redigera wikitext]

Båda medelhavsstenskvättor förekommer i stenig terräng, gärna i sluttningar och oftast åtminstone delvis täckt av buskar. Den ses även i jordbruksmark, framför allt vid stenmurar. Boet placeras i ett hål i marken, en klippskreva eller mur eller under en sten. Fågeln häckar från slutet av april i Spanien och mars–juni i nordvästra Afrika. Boet, en rätt grund skål bestående av växtfibrer och mossa och fodrad med hår eller dun, placeras under en sten, en tuva eller i ett hålutrymme i marken eller i en gammal byggnad. Den lägger vanligen mellan fyra och fem ägg.[2][11][12]

Ungfågel.

Status och hot

[redigera | redigera wikitext]

Internationella naturvårdsunionen IUCN erkänner inte melanoleuca som egen art, varför hotstatus bedöms för medelhavsstenskvättan som helhet. Den har i stort har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal,[13] dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[14] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[14] I Europa tros det häcka mellan knappt 1,3 till knappt 3,7 miljoner par.[15] Extrapolerat uppskattas världspopulationen till 4,6–13,4 miljoner vuxna individer.[14]

  1. ^ ”Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter – februari 2023”. BirdLife Sverige. https://birdlife.se/tk/svenska-namn-pa-varldens-faglar/. Läst 22 augusti 2023. 
  2. ^ [a b c d e] Mullarney, K. Svensson, L. Zetterström, D. (1999). Fågelguiden, Europas och medelhavsområdets fåglar i fält. (första upplagan). Stockholm: Albert Bonniers förlag. sid. 266-267. ISBN 91-34-51038-9 
  3. ^ [a b c] Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. [http://www.worldbirdnames.org/ioc-lists/master-list-2/ IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  4. ^ Västlig medelhavsstenskvätta, BirdLife Sveriges raritetskatalog.
  5. ^ Lagerqvist, M., Jirle, E., Tyrberg, T., Fromholtz, J. (2020). ”Förändringar i Tk:s lista”. Vår fågelvärld (2). https://cdn.birdlife.se/wp-content/uploads/2019/04/Tk_Rapport_10_full_version.pdf. Läst 1 september 2023. 
  6. ^ Randler, C., Förschler, M.I., Gonzalez, J., Aliabadian, M., Bairlein, F. & Wink, M. (2012) Phylogeography, pre-zygotic isolation and taxonomic status in the endemic Cyprus Wheatear Oenanthe cypriaca. J. Orn. 153(2): 303–312.
  7. ^ Schweizer, M, Warmuth, V, Alaei Kakhki, N, Alia- badian, M., Förschler, M., Shirihai, H., Suh, A. och Burri, R. 2019. Parallel plumage colour evolution and introgressive hybridization in wheatears. J. Evol. Biol. 32: 100–110.
  8. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2021) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  9. ^ Sangster, Alström, Forsmark & Olsson 2010. Multilocus phylogenetic analysis of Old World chats and flycatchers reveals extensive paraphyly at family, subfamily and genus level (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 12 april 2016 hämtat från the Wayback Machine. Mol. Phylogenet. Evol. 57, 380-392.
  10. ^ Zuccon & Ericson 2010 A multi-gene phylogeny disentangles the chat-flycatcher complex (Aves: Muscicapidae) Arkiverad 11 maj 2021 hämtat från the Wayback Machine., Zool. Scripta 39, 213-224.
  11. ^ Collar, N. (2019). Black-eared Wheatear (Oenanthe hispanica). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58545 15 april 2019).
  12. ^ Guy Kirwan, Barbaros Demirci, Hilary Welch, Kerem Boyla, Metehan Özen, Peter Castell & Tim Marlow (2008) The Birds of Turkey, Helm Field Guides.
  13. ^ EBCC. 2015. Pan-European Common Bird Monitoring Scheme
  14. ^ [a b c] Birdlife International 2016 Oenanthe hispanica Från: IUCN 2016. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2016.3 www.iucnredlist.org. Läst 10 december 2016.
  15. ^ BirdLife International. 2015. European Red List of Birds. Office for Official Publications of the European Communities, Luxembourg.

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]