Nyctophilus bifax
| Nyctophilus bifax Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Nyctophilus |
| Art | Nyctophilus bifax |
| Vetenskapligt namn | |
| § Nyctophilus bifax | |
| Auktor | Thomas, 1915 |
| Utbredning | |
 Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Nyctophilus bifax är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Australien.[2]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Denna fladdermus kännetecknas av stora öron som är sammanlänkade på hjässan och av hudflikar på näsan (bladet). Kroppen är täckt av rosa-brun till ljusbrun päls.[3] Honor är med en genomsnittlig kroppslängd (huvud och bål) av 49,0 mm, med en svanslängd av omkring 42,6 mm och med en genomsnittlig vingspann av 303,8 mm större än hannar. Andra genomsnittsmått för honor är en vikt av 9,5 g, 31,9 mm långa underarmar, 22,2 mm långa öron och 7,6 mm långa bakfötter. Respektive genomsnittliga värden för hannar är kroppslängd 47,9 mm, svanslängd 41,1 mm, vingspann 292,2 mm, vikten 8,7 g, underarmarnas längd 40,8 mm och öronens längd 22,0 mm.[4]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Arten förekommer med flera från varandra skilda populationer i östra, norra och nordvästra Australien. Populationerna i nordvästra Queensland, norra Northern Territory och norra Western Australia listas för närvarande (källa från 2008) som underart (Nyctophilus bifax daedalus). De godkänns troligtvis i framtiden som art. Dessutom är fynd från Nya Guinea dokumenterade men de tillhör antagligen en annan art. Nyctophilus bifax lever i regnskogar och i skogar med eukalyptusträd i låglandet samt i kulliga områden upp till 500 meter över havet.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Individerna hittades vilande i trädens håligheter, i det täta bladverket och i byggnader. En kull har vanligen två ungar.[1] Lätet som används för ekolokaliseringen under jakten startar med en frekvens mellan 70 och 108 kHz och avslutar med en frekvens mellan 47 och 55 kHz.[5] Under den kalla årstiden intar Nyctophilus bifax ibland ett stelt tillstånd (torpor) som kan vara i upp till 5,5 dagar.[6]
Status
[redigera | redigera wikitext]För beståndet finns inga allvarliga hot. Röjning av några galleriskogar kan ha negativ påverkan. IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] Hutson, T., Schlitter, D., Csorba, G., Hall, L., McKenzie, N. & Parnaby, H. 2008 Nyctophilus bifax Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 27 december 2017.
- ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Nyctophilus bifax
- ^ ”Eastern Long-eared Bat”. Office of Environment, New South Wales. http://www.environment.nsw.gov.au/threatenedSpeciesApp/profile.aspx?id=10567. Läst 27 december 2017.
- ^ ”Nyctophilus”. Australian Mammal Society. 1984. sid. 19
- ^ Bat calls of New South Wales, Office of Environment, sid.50
- ^ Stawski, Turbill & Geiser (2009). ”Hibernation by a free-ranging subtropical bat”. Journal of Comparative Physiology. https://link.springer.com/article/10.1007/s00360-008-0328-y.
|