Hoppa till innehållet

Notocitellus annulatus

Från Wikipedia
Notocitellus annulatus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningGnagare
Rodentia
FamiljEkorrar
Sciuridae
SläkteNotocitellus
ArtNotocitellus annulatus
Vetenskapligt namn
§ Notocitellus annulatus
AuktorAudubon & Bachman, 1842
Utbredning
Utbredningsområde
Synonymer
Spermophilus annulatus Audubon & Bachman, 1842[2]
Hitta fler artiklar om djur med

Notocitellus annulatus[3][4] är en däggdjursart som beskrevs av John James Audubon och John Bachman 1842. Den ingår i släktet Notocitellus och familjen ekorrar.[5][1] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Arten har tidigare förts till släktet sislar (Spermophilus), men efter DNA-studier som visat att arterna i detta släkte var parafyletiska med avseende på präriehundar, släktet Ammospermophilus och murmeldjur, har det delats upp i flera släkten, bland annat Notocitellus.[6][7]

Catalogue of Life samt Wilson & Reeder listar två underarter[5][3]:

  • Notocitellus annulatus annulatus (Audubon and Bachman, 1842)
  • Notocitellus annulatus goldmani (Merriam, 1902)

Hos denna sisel är huvud och bål tillsammans ungefär lika långa som svansen. Den totala längden varierar mellan 38 och 47 cm. Arten har ett svartaktigt huvud och pälsen på kroppen varierar mellan brun och nästan svart, ibland med en rosa skuggning. Den ganska smala (inte yviga) svansen har cirka 15 mörka ringar. Utanför parningstiden är arten i allmänhet blekare. Honor har oftast ett större huvud än hanar.[8]

Utbredning och habitat

[redigera | redigera wikitext]

Notocitellus annulatus förekommer i västra Mexiko vid Stilla havet. Den vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 1 200 meter över havet. Habitatet utgörs av tropiska lövfällande skogar ofta med klätterväxter bland träden.[1][8]

Individerna gräver sina bon i skydd av klippor, stenmurar, trädrötter eller omkullfallna träd. Ofta finns ingången nära taggiga buskar av släktena Prosopis eller Acacia. Denna sisel är vanligen dagaktiv och har bra förmåga att klättra i växtligheten. Arten äter frukter, nötter, frön och troligen insekter. Dessutom ingår unga skott av kaktusväxter i födan.[8]

Notocitellus annulatus fortplantar sig mellan december och juni under den torra perioden. En hona med fyra ungar dokumenterades.[1] Antagligen har arten samma fortplantningssätt som andra sislar.[8]

  1. ^ [a b c d e] 2008 Spermophilus annulatus Från: IUCN 2012. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2012.2 <www.iucnredlist.org>. Läst 24 oktober 2012.
  2. ^ Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2015). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2015 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2015/search/all/key/spermophilus+annulatus/match/1. Läst 6 mars 2016. 
  3. ^ [a b] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Spermophilus annulatus
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Kunze T., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/notocitellus+annulatus/match/1. Läst 29 oktober 2017. 
  6. ^ Helgen, Kristofer M.; Cole, F. Russel; Helgen, Lauren E. och Wilson, Don E. ”Generic Revision in the Holarctic Ground Squirrel Genus Spermophilus (på engelska). Journal of Mammalogy 90 (2). doi:10.1644/07-MAMM-A-309.1. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2011. https://www.webcitation.org/62dP5i1JK?url=http://www.mammalsociety.org/uploads/Helgen. Läst 25 februari 2016.  Arkiverad 3 mars 2016 hämtat från the Wayback Machine.
  7. ^ Herron, Matthew D.; Castoe, Todd A.; Parkinson, Christopher L. (2004). ”Sciurid phylogeny and the paraphyly of Holarctic ground squirrels (Spermophilus)” (på engelska) (PDF, 2,58 Mb). Molecular Phylogenetics and Evolution 31 (3). PMID 15120398. http://www.snakegenomics.org/CastoeLab/Publications_files/2004_Herron_etal_MPE_Sciuridae.pdf. Läst 25 februari 2016. 
  8. ^ [a b c d] S. Mott (2 december 2004). ”Ring-tailed ground squirrel” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Spermophilus_annulatus/. Läst 23 september 2015. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]