Norrbottens artillerikår
| Norrbottens artillerikår (A 5) | |
 | |
| Information | |
|---|---|
| Officiellt namn | Kungl. Norrbottens artillerikår |
| Datum | 1928–1951 |
| Land | Sverige |
| Försvarsgren | Armén |
| Typ | Artilleriet |
| Roll | Krigsförband |
| Del av | VI. militärområdet [a] |
| Föregångare | Norrlands artilleriregementes detachement i Boden |
| Efterföljare | Bodens artilleriregemente [b] |
| Storlek | Division |
| Högkvarter | Bodens garnison |
| Förläggningsort | Boden |
| Beskyddare | Sankta Barbara |
| Färger | Mörkrött |
| Marsch | "Artilleri V" (Ström) [c] |
| Årsdagar | 4 december [d] |
| Befälhavare | |
| Kårchef | Gösta Jörlin [e] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
| Förbandsstandar m/1938 |  |
| Truppslagstecken |  |
Norrbottens artillerikår (A 5) var ett artilleriförband inom svenska armén som verkade åren 1928–1951. Förbandsledningen var förlagd i Bodens garnison i Boden.[2][3][4]
Historik
[redigera | redigera wikitext]Bildandet
[redigera | redigera wikitext]Den 1 april 1910 bildades en tredje division (III. divisionen) vid Norrlands artilleriregemente (A 4). Divisionen var dock aldrig menade att förläggas till Östersund, utan kom från den 6 juni 1910 att detacheras till Boden som Norrlands artilleriregementes detachement i Boden.[4]
Ordningsnumret
[redigera | redigera wikitext]I samband med 1914 års härordning justerades 1914 samtliga ordningsnummer inom armén. För Norrlands artilleriregementes detachement i Boden innebar det att detachementet blev tilldelad beteckningen A 4 B. Det med bakgrund till att Norrlands artilleriregemente blev tilldelad beteckningen A 4. Justeringen av beteckningen gjordes för att särskilja regementen och kårer mellan truppslagen. Det med bakgrund till att namn och nummer som till exempel № 3 Livregementets grenadjärkår och № 3 Livregementets husarkår kunde förefalla egendomliga för den som inte kände till att förbanden ifråga tillhörde skilda truppslag.[5]
1925 års försvarsbeslut
[redigera | redigera wikitext]Genom försvarsbeslutet 1925 beslutades att avskilja divisionen från Norrlands artilleriregemente (A 4), för att bilda ett självständigt förband. Den 31 december 1927 avvecklades detachementet och den 1 januari 1928 bildades Norrbottens artillerikår (A 5) som en hästanspänd fältartillerikår.[4]
1948 års försvarsbeslut
[redigera | redigera wikitext]Efter andra världskriget var tanken att det svenska försvaret skulle nedrustas. Vilket inför försvarsbeslutet 1948 framgick i försvarskommitténs betänkande från 1945, där det bland annat föreslogs att Norrbottens artillerikår (A 5) skulle sammanslås med Bodens artilleriregemente (A 8).[6] Istället för en avkylning av det säkerhetspolitiska läget i Europa efter kriget, inleddes en ny säkerhetspolitik genom det kalla krig, som kan sägas inleddes genom Pragkuppen. Detta fick försvarsministern att istället förespråka en förstärkning av försvaret. I december 1947 föll försvarskommitténs förslag och istället beslutades det om en förstärkning. Dock antog riksdagen försvarskommitténs förslag, vilket i praktiken betydde att Norrbottens artillerikår uppgick i Bodens artilleriregemente.
Nedläggningen
[redigera | redigera wikitext]År 1951 föreslog regeringen för riksdagen om en begränsning av arméns fredsorganisation, vilket innebar att Norrbottens artillerikår (A 5), Skånska kavalleriregementet (K 2), Göta trängregementes kompani i Nora (T 2 N) och Öresunds marindistrikt (MDÖ) skulle avvecklas och upplösas. Regeringens förslag antogs av riksdagen och därmed skulle Norrbottens artillerikår upplösas som eget fredsförband under budgetåret 1951/1952, för att under samma budgetår uppgå i Bodens artilleriregemente.[7] Den 28 april 1951 genomfördes en avvecklingsceremoni över kåren, för att upplösas och avvecklas officiellt den 30 juni 1951.[4] Dock kom artilleridivisionen kvarstå vid östra kasernen på Sveavägen fram till 1954, då den även geografiskt överfördes till Bodens artilleriregemente vid Åbergsleden.[8]
Förläggningar och övningsplatser
[redigera | redigera wikitext]Norrlands artilleriregementes detachement förlades till det kasernområde längs Sveavägen, vilket ursprungligen var planerat för Norrbottens kavallerikår. Under åren 1928–1940 delades kasernområdet med 3. skvadronen ur Norrlands dragonregemente, vilka var förlagda till den västra kasernen. Den 19 juli 1940 övertogs den kasernen av Bodens signalkompani, vilka var förlagda där fram till den 31 oktober 1945.[4][9] Efter avvecklingen av kåren, samt när artilleridivisionen lämnat området, övertogs kasernområdet 1954 helt av Signalbataljonen i Boden. Från den 31 augusti 2005 är Artilleriregementet förlagda på kasernområdet.
Heraldik och traditioner
[redigera | redigera wikitext]Namn och benämning på de förband och staber som finns och funnits i Bodens garnison har reglerats efter anknytning till Bodens fästning. Bodens artilleriregemente, Bodens försvarsområde och Bodens ingenjörkår är de tre förband som hade anknytning till fästningen och fick därmed uppkallas efter staden. Övriga förband var ämnade att försvara länet eller landsdelen, det vill säga Norrbottens län respektive Norrland, vilka då uppkallats efter länet eller landsdelen, till exempel Norrbottens pansarbataljon eller Norrlands signalbataljon.[10]
Förbandsstandar
[redigera | redigera wikitext]Den 16 juni 1938 överlämnade kung Gustav V ett förbandsstandar till Norrbottens artillerikår. Från den 1 juli 1951 fördes kårens traditioner och standar vidare av Bodens artilleriregemente (A 8). Från den 1 juli 2000 fördes standaret och traditionerna vidare av Norrlands artilleribataljon (Artbat/I 19).[2] Sedan 1 januari 2006 finns det inget förband som specifikt för kårens standar eller traditioner vidare.[11]
Marsch
[redigera | redigera wikitext]I samband med att kåren bildades den 1 januari 1928, kom den att överta beteckningen från det avvecklade Upplands artilleriregemente (A 5). Men kåren kom även att överta regementets marsch "Artilleri V", även känd som "Artillerimarsch" (G. Ström) och regementets färg, mörkrött. När kåren avvecklades och uppgick i Bodens artilleriregemente, övertog Bergslagens artilleriregemente Norrbottens artillerikårs marsch.[2] Vilken antogs den 1 juli 2000 av Artilleriregementet.
Förbandschefer
[redigera | redigera wikitext]Nedan anges förbandscheferna under åren 1928–1951.[3]
- 1928–1931: Per Falk
- 1931–1937: Samuel Lars Åkerhielm
- 1937–1940: August Rehnberg
- 1940–1942: Sven Salander
- 1942–1943: Fernando Odenrick
- 1943–1946: Stig Tarras-Wahlberg
- 1946–1951: Gösta Jörlin
Namn, beteckning och förläggningsort
[redigera | redigera wikitext]
|
|
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
Kasernerna någon gång mellan 1910 och 1927 sett från Drottninggatan. -
Kasernvakten 1928 vid Norrbottens artillerikår. -
Kasernvakten sedd från kaserngården. -
Norrbottens artillerikårs officersbostäder sedd från Lule älv.
.jpg)
Se även
[redigera | redigera wikitext]Referenser
[redigera | redigera wikitext]Anmärkningar
[redigera | redigera wikitext]- ^ Åren 1910–1927 var förbandet underställt chefen för Norrlands artilleriregemente i Östersund, åren 1928–1942 chefen för Övre Norrlands trupper, åren 1942–1951 chefen för VI. militärområdet
- ^ Norrbottens artillerikår uppgick 1951 i Bodens artilleriregemente.
- ^ Förbandsmarschen ärvdes från Upplands artilleriregemente. År 1952 övertogs marschen av Bergslagens artilleriregemente, och från 2000 av Artilleriregementet.[1]
- ^ Helgondag för Sankta Barbara.
- ^ Jörlin blev sista chefen vid regementet.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Sandberg (2007), s. 75
- ^ [a b c] Braunstein (2003), s. 199–200
- ^ [a b] Kjellander (2003), s. 290
- ^ [a b c d e] Holmberg (1993), s. 27-28
- ^ von Konow (1987), s. 18
- ^ Försvarskommitténs förslag i Teknisk Tidskrift
- ^ ”Kungl. Maj:ts proposition nr 110 år 1951”. riksdagen.se. https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/proposition/kungl-majts-proposition-nr-110_EC30110. Läst 14 februari 2019.
- ^ Holmberg (1993), s. 29
- ^ Holmberg (1993), s. 39
- ^ ”Bodens Pansarbataljon”. foreningenp5.com. http://www.foreningenp5.com/1995%20nr%202.pdf. Läst 2 oktober 2020.
- ^ ”Försvarets traditioner i framtiden”. sfhm.se. Arkiverad från originalet den 17 augusti 2016. https://web.archive.org/web/20160817031003/http://www.sfhm.se/globalassets/__media/pdfer-och-dokument/verksamhet/forsvarets-traditionsnamnd/skriften-med-bilagor/traditionsnamnden_forsvarets_traditioner_i_framtiden_med_oversiktlig_historik_fran_1500_talet_reviderad_2016-03-30.pdf. Läst 1 juni 2016.
Tryckta källor
[redigera | redigera wikitext]- Braunstein, Christian (2003). Sveriges arméförband under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 5. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 237-238. Libris 8902928. ISBN 91-971584-4-5
- Holmberg, Björn (1993). Arméns regementen, skolor och staber: [en uppslagsbok] : en sammanställning. Arvidsjaur: Svenskt militärhistoriskt bibliotek (SMB). Libris 7796532. ISBN 91-972209-0-6
- Kjellander, Rune (2003). Sveriges regementschefer 1700-2000: chefsbiografier och förbandsöversikter. Stockholm: Probus. Libris 8981272. ISBN 91-87184-74-5
- von Konow, Jan (1987). Om utvecklingen av rangordning och nummersystem i svenska armén. Stockholm: Föreningen Armémusei vänner. Libris 8840153. https://www.sfhm.se/contentassets/813daef056f04ee79a6cdca825daecdb/am-arsbok-47-1987-jan-von-konow.pdf
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu. Gävle: Militärmusiksamfundet med Svenskt Marscharkiv. ISBN 978-91-631-8699-8
Vidare läsning
[redigera | redigera wikitext]- Kungl. Norrbottens artillerikår: Minnesbok för åldersklass 1944. Boden: Norrländska Soc.-dem. 1945. Libris 1402608
Externa länkar
[redigera | redigera wikitext]
Wikimedia Commons har media som rör Norrbottens artillerikår.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
