Nordens flora
Nordens flora | |
Författare | Lennart Stenberg |
---|---|
Originaltitel | Den nordiska floran (1992) |
Originalspråk | Svenska |
Illustratör | Bo Mossberg |
Land | Sverige |
Ämne | Botanik |
Genre | Flora |
Förlag för förstautgåvan | Bonnier fakta |
Utgivningsår | 2018 |
Del i serie | |
Föregås av | Den nya nordiska floran (2003) |
Nordens flora är en svensk flora tillika standardverk av Bo Mossberg och Lennart Stenberg som beskriver de kärlväxter som är förekommande i Norden.[1][2] Bland andra Thomas Karlsson vid Naturhistoriska riksmuseet (NRM) svarade för granskningen av florans riktighet.[3]
Om verket
[redigera | redigera wikitext]Floran vänder sig bland annat till professionella botaniker och taxonomer, men även till den intresserade allmänheten.[4][5] Nordens flora innehåller 3 600 arter.[4] Den omfattar med det samtliga vilda kärlväxter i Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige samt Färöarna, Jan Mayen och Svalbard.[4][5]
Nordens flora är den tredje upplagan av Den nordiska floran (1992). Den andra upplagan var Den nya nordiska floran (2003).[1] En nyhet i den andra upplagan i förhållande till den första var att Stenberg och Mossberg tog med flera arter som i relativ närtid spridit sig till det vilda från parker och trädgårdar, till exempel tagetesväxter.[5] Nordens flora omfattar bland annat än fler sådana växter, däribland rosenskäran som till och med pryder omslaget.[5]
Genom Nordens flora har Stenberg och Mossberg även infört en delvis annan taxonomi än i Den nya nordiska floran.[4] Förändringen tar fasta på den utvecklingen som skett inom fylogenetiken där forskarsamhället genom DNA-analys med mera närmare kunnat kartlägga växters släktskap.[4] Förändringen märks bland annat genom att växterna i Nordens flora presenteras i en delvis annan ordning än i Den nya nordiska floran.[4] Den systematiska förändringen beror på att Nordens flora utgår från systemet APG III, framtaget av Angiosperm Phylogeny Group.[1]
Verk med samma titel
[redigera | redigera wikitext]Botanikern Carl Lindman gav 1901–1905 ut ett botaniskt verk Bilder ur Nordens flora med en utökad andra upplaga år 1917. Den gavs 1964 ut i en nyutgåva i tre delar under namnet Nordens flora, med textgranskning av botanikern Magnus Fries. Verket innehöll 663 planscher.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]Litteratur
[redigera | redigera wikitext]- Stenberg, Lennart; Mossberg, Bo. Nordens flora. 2018. Bonniers Fakta. Stockholm. ISBN 978-91-742452-6-4
Fotnoter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c] Sjöberg, Fredrik (19 augusti 2018). ”Näckrosen har plötsligt blivit mycket gammal”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210805124149/https://www.svd.se/nackrosen-har-plotsligt-blivit-mycket-gammal. Läst 5 augusti 2021.
- ^ ”1.000 sider langt opslagsværk gemmer på en helt særlig poesi: Vidste du, at planter kan have børstehår, silkehår, filthår eller uldhår... og stjernehår og gaffelhår?” (på da-DK). Politiken. 25 juli 2020. Arkiverad från originalet den 24 juli 2021. https://web.archive.org/web/20210724091242/https://politiken.dk/kultur/art7821324/Vidste-du-at-planter-kan-have-b%C3%B8rsteh%C3%A5r-silkeh%C3%A5r-filth%C3%A5r-eller-uldh%C3%A5r...-og-stjerneh%C3%A5r-og-gaffelh%C3%A5r. Läst 5 augusti 2021.
- ^ ”Nordens flora”. Libris. Kungliga biblioteket (KB). Arkiverad från originalet den 5 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210805121425/https://libris.kb.se/bib/21767728?vw=full. Läst 5 augusti 2021.
- ^ [a b c d e f] ”Kerstin Ekman: Blommorna och böckerna kommer att överleva”. DN.SE. 31 augusti 2018. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2021. https://web.archive.org/web/20210805122645/https://www.dn.se/kultur-noje/bocker/kerstin-ekman-blommorna-och-bockerna-kommer-att-overleva/. Läst 5 augusti 2021.
- ^ [a b c d] Nordin, Torgny (15 juli 2018). ”Nytt standardverk över Floras rike”. gp.se. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2022. https://web.archive.org/web/20220809103948/https://www.gp.se/kultur/kultur/nytt-standardverk-%C3%B6ver-floras-rike-1.7145347. Läst 5 augusti 2021.