Hoppa till innehållet

Nobelpriset i fysiologi eller medicin

Från Wikipedia
(Omdirigerad från Nobelpriset i medicin)
Nobelpriset i fysiologi eller medicin
Medaljen för nobelpriset i kemi. Medaljen för fysiologi eller medicin är identisk med denna medalj.
BeskrivningVetenskapspris
UtdelareNobelförsamlingen vid Karolinska institutet
PlatsStockholm
LandSverige Sverige
Första utdelning1901
ÅterkommandeÅrligen
Tidpunkt10 december

Nobelpriset i fysiologi eller medicin är ett av de fem Nobelprisen, inrättade genom Alfred Nobels testamente. Alfred Nobel specificerade att ett av prisen skulle gå till den som under det gångna året "har gjort den viktigaste upptäckt inom fysiologiens eller medicinens domän".

Pristagare utses av Nobelförsamlingen vid Karolinska institutet. Priset har utdelats sedan 1901. Pristagarna offentliggörs vanligtvis i oktober och priset utdelas den 10 december varje år i Stockholms Konserthus då pristagarna får motta priset ur konungens hand.

Bland de 229 personer som mottagit priset fram till 2024 har 13 varit kvinnor. Priset delades inte ut åren 1915, 1916, 1917, 1918, 1921, 1925, 1940, 1941 och 1942. Den yngsta pristagaren är Frederick G. Banting som var 32 år när han mottog priset 1923 för upptäckten av insulin. Den äldsta är Peyton Rous som var 87 år gammal när han mottog priset 1966 för upptäckten av virusinducerade tumörer. 40 gånger har priset delats ut till en enskild person, 36 gånger har två personer delat på priset och 39 gånger har tre personer delat på priset.[1]

Kronologisk lista över pristagare

[redigera | redigera wikitext]
År Pristagare Nationalitet Bedrift
1901 Emil von Behring Tyskland Arbete med serumterapi, speciellt för applikationen vid behandling av difteri.
1902 Ronald Ross Storbritannien För upptäckten och beskrivningen av hur malaria kommer in i organismen.
1903 Niels Ryberg Finsen Danmark För behandlingen av sjukdomar, främst lupus vulgaris med koncentrerad ljusstrålningsterapi.
1904 Ivan Pavlov Ryssland För att ha utökat grundförståelsen av digestionen.
1905 Robert Koch Tyskland Utredningar och upptäckter som gäller tuberkulos
1906 Camillo Golgi Italien Upptäckter rörande nervsystemet
Santiago Ramón y Cajal Spanien
1907 Alphonse Laveran Frankrike Arbete med att finna samband mellan protozoa och sjukdom
1908 Ilja Metjnikov Ryssland Arbete inom immunologi
Paul Ehrlich Tyskland
1909 Theodor Kocher Schweiz Fysiologi, patologi och kirurgi gällande Tyroidea
1910 Albrecht Kossel Tyskland Bidragit med cellkemisk kunskap inklusive proteiner och kärnsubstanser
1911 Allvar Gullstrand Sverige Ögats dioptrik
1912 Alexis Carrel Frankrike Vaskulär sutur och transplantation av blodkärl och organ.
1913 Charles Richet Frankrike Arbete med anafylaxi
1914 Robert Bárány Österrike Fysiologin och patofysiologin bakom balanssinnet.
1915 Inget pris utdelades (a)
1916
1917
1918
1919 Jules Bordet Belgien Upptäckter rörande immunologin
1920 August Krogh Danmark Kartläggning av hur luftutbytet i lungorna fungerar (vanlig diffusion)
1921 Inget pris utdelades (a)
1922 Archibald V. Hill Storbritannien Upptäckter relaterade till värmeproduktionen i musklerna.
Otto Meyerhof Tyskland Relationen mellan syrgaskonsumtionen och bildandet av mjölksyra i de arbetande musklerna.
1923 Frederick G. Banting Kanada För upptäckten av insulin
John Macleod
1924 Willem Einthoven Nederländerna För upptäckterna av mekanismerna för Elektrokardiografi
1925 Inget pris utdelades (a)
1926 Johannes Fibiger Danmark Upptäckten av Rundmaskar (Spiroptera carcinoma)
1927 Julius Wagner-Jauregg Österrike Upptäckten av det terapeutiska värdet av malariainokulation vid behandling av dementia paralytica ( syfilis i dess tredje dödliga stadium [2])
1928 Charles Nicolle Frankrike För arbetet med tyfus
1929 Christiaan Eijkman Nederländerna För upptäckten av tiamin (vitamin B1)
Sir Frederick Hopkins Storbritannien
1930 Karl Landsteiner Österrike För upptäckten av människans blodgrupper
1931 Otto Warburg Tyskland För upptäckten av de respiratoriska enzymerna (cytokromerna i hemoglobin)
1932 Sir Charles Sherrington Storbritannien Upptäckter rörande neuroners funktion
Edgar Adrian
1933 Thomas H. Morgan USA Klarläggande av hur kromosomer fungerar vid heriditet.
1934 George H. Whipple USA För upptäckten av leverterapi vid olika former av anemi (perniciös anemi)
George R. Minot
William P. Murphy
1935 Hans Spemann Tyskland Upptäckten av den organisatoriska effekten vid fosterutvecklingen
1936 Sir Henry Dale Storbritannien Kemiska fortledningen av nervimpulser
Otto Loewi Österrike
1937 Albert Szent-Györgyi Ungern Respiratorisk cellandning, speciellt rollerna som vitamin C och fumarat spelar i denna
1938 Corneille Heymans Belgien Hur andningsregleringen sker av aorta och paranasal sinus.
1939 Gerhard Domagk Tyskland Prontosils antibakteriella egenskaper
1940 Inget pris utdelades (b)
1941
1942
1943 Henrik Dam Danmark Vitamin K upptäckt och kemisk struktur
Edward A. Doisy USA
1944 Joseph Erlanger USA För upptäckten av de högst olika funktionerna hos särskilda nervfiber
Herbert S. Gasser
1945 Sir Alexander Fleming Storbritannien För upptäckten av penicillin och dess kurativa effekt vid många infektionssjukdomar.
Ernst Boris Chain
Howard Walter Florey Australien
1946 Hermann Joseph Muller USA För uppkomsten av mutationer vid röntgenstrålning
1947 Carl Cori USA För att ha rett ut glykogens katalytiska konversation och regleringen av hormoner från adenohypofysen.
Gerty Cori
Bernardo Alberto Houssay Argentina
1948 Paul Müller Schweiz För upptäckten av DDT som ett kontaktgift mot en mängd insekter
1949 Walter Hess Schweiz För hans upptäckt av mellanhjärnans organisation och funktion som koordinator av de inre organens aktiviteter.
Egas Moniz Portugal För hans upptäckt av det terapeutiska värdet av lobotomi vid vissa psykoser.
1950 Edward C. Kendall USA För deras upptäckter rörande hormoner i binjurebarken, deras struktur och dess biologiska effekter.
Philip S. Hench
Tadeus Reichstein Schweiz
1951 Max Theiler Sydafrika För hans upptäckt rörande Gula febern och hur man bekämpar den
1952 Selman A. Waksman USA För hans upptäckt av streptomycin, de första antibiotikumet effektivt mot tuberkulos.
1953 Hans Krebs Storbritannien För hans upptäckt av citronsyracykeln
Fritz Lipmann USA För hans upptäckt av koenzym A och dess betydelse för intermediärmetabolismen.
1954 John F. Enders USA För upptäckten om poliovirusets förmåga att växa i olika typer av vävnader.
Thomas H. Weller
Frederick C. Robbins
1955 Hugo Theorell Sverige För upptäckter rörande oxidationsenzymers funktion.
1956 André F. Cournand USA För upptäckter om användningen av hjärtkateter samt patologiska förändringar i cirkulatoriska systemet.
Dickinson W. Richards
Werner Forssmann Västtyskland
1957 Daniel Bovet Italien För upptäckten av antihistamin
1958 George Wells Beadle USA För upptäckte av geners påverkan på kemisk reglering samt upptäckter rörande genetisk rekombinering och bakteriers genetiska element.
Edward Lawrie Tatum
Joshua Lederberg
1959 Severo Ochoa Spanien och USA För upptäckten av mekanismen bakom RNA och DNA syntetisering.
Arthur Kornberg
1960 Sir Frank Macfarlane Burnet Australien För upptäckter rörande det medfödda immunförsvaret.
Peter Medawar Storbritannien
1961 Georg von Békésy USA För upptäckt funktioner rörande mekanisk stimuli i cochlea
1962 Francis Crick Storbritannien För upptäckten av byggstenarna i DNA.
James Watson USA
Maurice Wilkins Storbritannien och Nya Zeeland
1963 Sir John Eccles Australien För upptäckter rörande joner i nervceller.
Alan L. Hodgkin Storbritannien
Andrew F. Huxley
1964 Konrad Bloch USA För upptäcker kring reglering av kolesterol och fettsyremetabolism.
Feodor Lynen Västtyskland
1965 François Jacob Frankrike För upptäcker om genetisk reglering av enzym samt syntes av virus.
André Lwoff
Jacques Monod
1966 Peyton Rous USA För upptäckten av virusinducerade tumörer samt upptäckten rörande hormonbehandling av prostatacancer.
Charles B. Huggins
1967 Ragnar Granit Finland och Sverige För upptäckter av fysiologiska och kemiska processer i ögat.
Haldan Keffer Hartline USA
George Wald
1968 Robert W. Holley USA För upptäckter rörande genetiska kodens samband med proteinsyntes.
Har Gobind Khorana
Marshall W. Nirenberg
1969 Max Delbrück USA För upptäckter kring replikationsmekanismen och virus genetiska struktur.
Alfred D. Hershey
Salvador E. Luria
1970 Sir Bernard Katz Storbritannien För deras upptäckt rörande de humorala neurotransmittorerna i nervändsluten och mekanismen för deras inlagring, utsöndring och inaktivering.
Ulf von Euler Sverige
Julius Axelrod USA
1971 Earl W. Sutherland USA För hans upptäckter rörande hormoners verkningsmekanism.
1972 Gerald M. Edelman USA För deras upptäckter rörande den kemiska strukturen hos antikroppar.
Rodney R. Porter Storbritannien
1973 Karl von Frisch Västtyskland För upptäckter rörande organisationen och utförandet av individuella och sociala beteendemönster.
Konrad Lorenz Österrike
Nikolaas Tinbergen Storbritannien
1974 Christian de Duve Belgien För upptäckter rörande den strukturella och funktionella organisationen av cellen.
Albert Claude
George E. Palade USA
1975 David Baltimore USA För upptäckten rörande interaktioner mellan tumörvirus och genetiskt material.
Renato Dulbecco
Howard M. Temin
1976 Baruch S. Blumberg USA För upptäckter rörande ursprunget och spridningen av infektionssjukdomar.
D. Carleton Gajdusek
1977 Andrew V. Schally USA För upptäckt rörande hjärnans produktion av peptidhormon.
Roger Guillemin
Rosalyn Yalow
1978 Werner Arber Schweiz För upptäckten rörande genetiskt bestämda strukturer på cellytan som reglerar immunreaktioner.
Daniel Nathans USA
Hamilton O Smith
1979 Allan M. Cormack Sydafrika och USA För utvecklandet av assisterad datortomografi.
Godfrey N. Hounsfield Storbritannien
1980 Jean Dausset Frankrike För deras upptäckter rörande hur strukturer på cellytan påverkar vårt immunförsvar
Baruj Benacerraf Venezuela
George D. Snell USA
1981 Roger W. Sperry USA För upptäckter rörande synsystemet
David H. Hubel
Torsten N. Wiesel Sverige
1982 Sune Bergström Sverige För deras upptäckter rörande prostaglandiner och liknande biologiska ämnen.
Bengt Samuelsson
John R. Vane Storbritannien
1983 Barbara McClintock USA För hennes upptäckt av mobila genetiska element
1984 Niels K. Jerne Danmark För teorier rörande specificiteten vid utvecklingen av och styrningen av immunsystemet och för upptäckten av principen för produktionen av monoklonal antikroppar.
Georges J F Köhler Västtyskland
César Milstein Argentina och Storbritannien
1985 Michael S. Brown USA För upptäckter rörande kolesterolmetabolismen
Joseph L. Goldstein
1986 Rita Levi-Montalcini Italien och USA För upptäckter av tillväxtfaktorer
Stanley Cohen USA
1987 Susumu Tonegawa Japan För att ha upptäckt de genetiska mekanismerna bakom antikropparnas stora diversivitet.
1988 Sir James W. Black Storbritannien För uppäckter av viktiga principer vid läkemedelsbehandling.
Gertrude B. Elion USA
George H. Hitchings
1989 J. Michael Bishop USA För upptäckten av det cellulära ursprunget till retrovirala onkogener.
Harold E. Varmus
1990 Joseph E. Murray USA För upptäckter rörande organ- och celltransplantation i botandet av mänsklig sjukdom.
Edward Donnall Thomas
1991 Erwin Neher Tyskland För upptäckter rörande funktionen av joner av enjonstyp i cellen.
Bert Sakmann
1992 Edmond H. Fischer Schweiz och USA För upptäckten att reversibel fosforylering är en viktig biologisk reglermekanism.
Edwin G. Krebs USA
1993 Richard J. Roberts Storbritannien För upptäckten att vissa gener innehåller introner som spjälkas bort ur mRNA innan translation.
Phillip A. Sharp USA
1994 Alfred G. Gilman USA För deras upptäckter av G-kopplade proteiner och deras roll för signaltransduktion i celler.
Martin Rodbell
1995 Edward B. Lewis USA För deras upptäckter rörande den genetiska kontrollen av den embryonala utvecklingen
Eric F. Wieschaus
Christiane Nüsslein-Volhard Tyskland
1996 Rolf M. Zinkernagel Schweiz För deras upptäckter rörande specificiteten i det cell-medierade immunförsvaret.
Peter C. Doherty Australien
1997 Stanley B. Prusiner USA Prioner och dess roll vid sjukdom (till exempel Galna kosjukan).
1998 Robert F. Furchgott USA För att ha upptäckt kväveoxid (NO) som en signalsubstans i det kardiovaskulära systemet.
Louis J. Ignarro
Ferid Murad
1999 Günter Blobel USA För att ha upptäckt att proteiner har inbyggda signaler som styr deras transport och plats i cellen.
2000 Paul Greengard USA Upptäckter rörande signaltransduktionen i nervsystemet
Eric R. Kandel
Arvid Carlsson Sverige
2001 Tim Hunt Storbritannien Nyckelregulatorerna i cellcykeln
Sir Paul Nurse
Leland H. Hartwell USA
2002 Sydney Brenner Storbritannien Apoptos och programmerad celldöd
John E. Sulston
H. Robert Horvitz USA
2003 Paul C. Lauterbur USA Medicinska användningen av Magnetisk resonanstomografi
Sir Peter Mansfield Storbritannien
2004 Richard Axel USA Luktreceptorer och organisationen av det olfaktoriska systemet
Linda B Buck
2005 Barry Marshall Australien För att ha kartlagt sambandet mellan helicobacter pylori och peptisk ulcussjukdom
Robin Warren
2006 Andrew Z. Fire USA För upptäckten av RNA-interferens
Craig C. Mello
2007 Mario R. Capecchi USA För att kunna stänga av och på specifika gener genom att använda embryonala stamceller och skapa knockoutmöss
Oliver Smithies
Sir Martin J. Evans Storbritannien
2008 Harald zur Hausen Tyskland För upptäckten av de virus som orsakar livmoderhalscancer respektive HIV.
Françoise Barré-Sinoussi Frankrike
Luc Montagnier
2009 Elizabeth Blackburn USA För upptäckten av hur kromosomerna skyddas av telomerer och enzymet telomeras.
Carol Greider
Jack Szostak
2010 Robert Edwards Storbritannien För utvecklandet av in vitro-fertilisering.
2011 Bruce Beutler USA För deras upptäckter rörande aktivering av medfödd immunitet.
Jules Hoffmann Frankrike
Ralph Steinman Kanada För hans upptäckt av dendritcellen och dess roll vid förvärvad immunitet.
2012 John B. Gurdon
Storbritannien För upptäckten att mogna celler kan omprogrammeras till pluripotens (rörande stamceller).
Shinya Yamanaka Japan
2013 James Rothman USA För deras upptäckter rörande maskineriet som reglerar vesikeltrafik, ett viktigt transportsystem i våra celler
Randy Schekman
Thomas Südhof Tyskland
2014 John O'Keefe USA För deras upptäckter av celler som utgör ett positioneringssystem i hjärnan.
Edvard Moser Norge
May-Britt Moser
2015 William C. Campbell USA För deras upptäckter rörande en ny terapi mot infektioner orsakade av parasitmaskar.
Satoshi Ōmura Japan
Tu Youyou Kina För hennes upptäckter rörande en ny terapi mot malaria.
2016 Yoshinori Ohsumi Japan För hans upptäckter av mekanismer för autofagi.
2017 Jeffrey C. Hall USA För deras upptäckter av molekylära mekanismer som styr cirkadisk rytm.[3]
Michael Rosbash
Michael W. Young
2018 James P. Allison USA För deras upptäckt av cancerbehandling genom hämning av immunförsvarets bromsmekanismer.
Tasuku Honjo Japan
2019 William G. Kaelin Jr. USA För deras upptäckter av hur celler känner av och anpassar sig efter syretillgång.[4]
Peter J. Ratcliffe Storbritannien
Gregg L. Semenza USA
2020 Harvey J. Alter USA För upptäckten av hepatit C-virus.[5]
Michael Houghton Storbritannien
Charles M. Rice USA
2021 David Julius USA För upptäckten av receptorer för temperatur och beröring.[6]
Ardem Patapoutian Libanon och USA
2022 Svante Pääbo Sverige För hans upptäckter rörande utdöda homininers arvsmassa och människans evolution.[7]
2023 Katalin Karikó Ungern För deras upptäckter rörande nukleosidbasmodifieringar som möjliggjorde utveckling av effektiva mRNA-vacciner mot covid-19.[8]
Drew Weissman USA
2024 Victor Ambros USA För upptäckten av mikroRNA och dess roll i posttranskriptionell genreglering.[9]
Gary Ruvkun

Fotnoter: (a) Prissumman fonderades i sin helhet till medicinprisfonden. (b) Prissumman fonderades med 1/3 till huvudfonden och 2/3 till medicinprisfonden

  1. ^ ”Facts on the Nobel Prize in Physiology or Medicine”. Nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/facts/facts-on-the-nobel-prize-in-physiology-or-medicine/. Läst 7 oktober 2024. 
  2. ^ sista raden i stycket "Tertiary syphilis" http://medical-dictionary.thefreedictionary.com/syfilis
  3. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2017 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2017/press-release/. Läst 2 oktober 2017. 
  4. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin år 2019 - pressmeddelande”. www.nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2019/60410-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2019. 
  5. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2020” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2020/161147-press-release-swedish/. Läst 5 oktober 2020. 
  6. ^ ”The Nobel Prize in Physiology or Medicine 2021” (på amerikansk engelska). NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2021/172737-press-release-swedish/. Läst 4 oktober 2021. 
  7. ^ Odelfors/TT, Hanna (3 oktober 2022). ”Svensk forskare tilldelas Nobelpriset”. Svenska Dagbladet. ISSN 1101-2412. https://www.svd.se/a/O8rEvb/dags-for-arets-forsta-nobelpris. Läst 3 oktober 2022. 
  8. ^ ”Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2023”. Pressmeddelande. nobelprize.org. 2 oktober 2023. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2023/213174-press-release-swedish/. Läst 2 oktober 2023. 
  9. ^ ”Pressmeddelande: Nobelpriset i fysiologi eller medicin 2024”. NobelPrize.org. https://www.nobelprize.org/prizes/medicine/2024/221986-press-release-swedish/. Läst 7 oktober 2024. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]