Hoppa till innehållet

Nina Persson

Från Wikipedia
Den här artikeln handlar om sångerskan. För längdhopparen, se Nina Persson (friidrottare).
Nina Persson
Nina Persson, 2014
FödelsenamnNina Elisabet Persson
Födelsedatum6 september 1974 (50 år)
Örebro, Sverige
BakgrundSverige Småland, Sverige
GenrerRock, pop
RollSångare, musiker, låtskrivare
År som aktiv1992–
SkivbolagUniversal
Relaterade artisterThe Cardigans, A Camp, Medborgarbandet
Utmärkelser
Årets smålänning (1996)[1]
Grammis för årets album (2002)[2]
Grammis för årets kompositör (2002)[2]
Grammis för årets artist (2002)[2]
Grammis för årets textförfattare (2002)[2]
Skåne Music Award (2015)[3]
Grammis för årets barnmusik (2016)[4]
Malmö stads kulturpris (2020)[5]
Nina Persson under en spelning med A Camp på Stockholm Pride-festivalen, juli 2009.
Nina Persson på Stockholm Pride 2009.

Nina Elisabet Persson (fil), född 6 september 1974 i Örebro[6], är en svensk sångerska, musiker, låtskrivare och skådespelare, främst känd som medlem i rockgruppen The Cardigans.

Biografi

[redigera | redigera wikitext]

Persson är uppvuxen i Bankeryd i Småland.[7] Utöver rockbandet The Cardigans startade Persson sidoprojektet A Camp, i samarbete med Nathan Larson och Niclas Frisk. 2001 släppte gruppen sitt första album A Camp. [8]

Persson sjöng 1998 med Freddie Wadling och Fläskkvartetten i låten Som Glas som fanns med på albumet Jag ger vad som helst för lite solsken. Persson sjöng också i låten Flyg Min Väg som fanns på Wadlings soloalbum Jag är monstret som släpptes 2005.[9] [10] Hon medverkade även som gästsångerska på Manic Street Preachers album Send Away the Tigers (2007), på låten "Your Love Alone Is Not Enough",[11] samt på Jill Johnsons coveralbum Music Row samma år på låten "Why'd You Come in Here Looking Like That".[12]

Persson hade också en av huvudrollerna i filmen Om Gud vill från 2006, regisserad av Amir Chamdin, som hade den andra huvudrollen i filmen.[13] Chamdin har regisserat många av The Cardigans videor, och är också vän med Persson. Hon medverkar även i dokumentärfilmen Jag är min egen Dolly Parton.[14]

Den 29 januari 2014 gav Persson ut sitt första soloalbum i eget namn, Animal Heart.[15] Från albumet gick låten "Animal Heart" in på Svensktoppen 26 januari[16] och "Dreaming of Houses" in på samma topplista 23 mars.[17]

Hon är gift med musikern Nathan Larson sedan 2001 och tillsammans har de en son. Paret har länge varit bosatt i såväl Malmö som New York.[18] Efter att hon varit sjuk i livmoderhalscancer och makarna 2012 fått barn flyttade de sin fasta hemort från New York till Malmö.[19][20]

2015 gav hon ut barnskivan What If..., som belönades med en Grammis för "Årets barnskiva" 2016.[21]

I New York var hon även medlem i The Citizens' Band, med aktivt medborgarengagemang och delaktighet i den demokratiska valkampanjen inför amerikanska presidentvalet 2008. Hon var bland annat aktiv som volontär i valkampanjen för Barack Obama och var med sin man även aktiv i proteströrelsen Occupy Wall Street.[22][23] Efter återflytten till Sverige startade hon tillsammans med Gudrun Hauksdottir 2016 det liknande projektet Medborgarbandet i Malmö för att engagera inte minst unga väljare att delta i den demokratiska processen för vidare samhällsutveckling.[24] Den 9 mars 2018 hade Medborgarbandet, med ett stort antal musiker, sångare och nycirkusartister från Sverige och utlandet, premiär på kabaréföreställningen Vinnaren tar allt på Malmö stadsteaters scen Hipp med fortsättning på Göteborgs stadsteater senare samma vår.[25] Projektet dokumenteras i filmen Medborgarlandet för Sveriges Television.

Vid sidan av musiken har Nina Persson också ägnat sig en del åt kreativt keramiskt skapande och startade våren 2017 tillsammans med keramikern och filmaren Karolina Brobeck keramikstudion Marsipanfabriken i Malmö.[26]

Diskografi

[redigera | redigera wikitext]
Album
Singlar
Övrigt
  • 2006 – Om Gud Vill / God Willing [Original Soundtrack] (Nathan Larson / Nina Persson)[28]

Se även diskografi för The Cardigans och A Camp.

Priser och utmärkelser

[redigera | redigera wikitext]

Källor

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Sveriges Radio P4 Jönköping, läs online, läst: 15 juni 2011.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b c d] Grammisvinnare 1969-2014, IFPI Sverige, läs online, läst: 23 januari 2016.[källa från Wikidata]
  3. ^ Skåne Music Award till Nina Persson, Sveriges Radio, 26 juni 2015, läs online, läst: 22 januari 2016.[källa från Wikidata]
  4. ^ Grammis, "Grammisnominerade 2016", läs online, läst: 15 april 2018.[källa från Wikidata]
  5. ^ Jonas Gillberg, Nina Persson får kulturpris, Sydsvenskan, 29 april 2020.[källa från Wikidata]
  6. ^ Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Version 1.00, Riksarkivet (2011)
  7. ^ ”Nina Persson: ”På lekplatserna var det bara nannys och hemmafruar””. www.aftonbladet.se. 14 augusti 2018. https://www.aftonbladet.se/a/P3GLeJ. Läst 16 februari 2023. 
  8. ^ ”interview-nina-persson-camp/”. https://www.identitytheory.com/interview-nina-persson-camp/. Läst 26 april 2024. 
  9. ^ ”jag-har-komplex-for-mina-skrattgropar”. https://www.aftonbladet.se/nojesbladet/a/6nkQGQ/jag-har-komplex-for-mina-skrattgropar. Läst 26 maj 2024. 
  10. ^ ”freddie-wadling-jag-ar-monstret”. https://www.expressen.se/noje/recensioner/musik/freddie-wadling-jag-ar-monstret/?gaa_at=eafs&gaa_n=ARTJ-U8zwhXvExpBy5DjqAst4_A4k1EaHigL3JOD87eNp0V2AtTjSDozqZYW&gaa_ts=6653bc9d&gaa_sig=7ABDnkWnTejVrY3uAHJyp7oyx9SDETuVD48MSgHqIelfrunUDTxNU2N_Ne18EJGG8hzOuMpbYlhezuQ7hPB64w%3D%3D. Läst 27 maj 2024. 
  11. ^ ”Manic Street Preachers – Send Away The Tigers” (på engelaka). Discogs. http://www.discogs.com/Manic-Street-Preachers-Send-Away-The-Tigers/release/979401. Läst 22 januari 2016. 
  12. ^ ”Jill Johnson – Music Row” (på engelaka). Discogs. http://www.discogs.com/Jill-Johnson-Music-Row/release/2811519. Läst 22 januari 2016. 
  13. ^ ”Cardigans-Nina blir filmstjärna”. Expressen. 5 augusti 2005. http://www.expressen.se/noje/musik/cardigans-nina-blir-filmstjarna/. Läst 22 januari 2016. 
  14. ^ ””Jag är min egen Dolly Parton””. Dagens Nyheter. 11 mars 2011. http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/jag-ar-min-egen-dolly-parton/. Läst 22 januari 2016. 
  15. ^ ”Nina Persson Animal Heart”. kritiker.se. http://kritiker.se/skivor/nina-persson/animal-heart/. Läst 22 januari 2016. 
  16. ^ ”Svensktoppen Söndag 26 januari 2014”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/topplista.aspx?programid=2023&date=2014-01-26. Läst 22 januari 2016. 
  17. ^ ”Svensktoppen Söndag 23 mars 2014”. Sveriges Radio. http://sverigesradio.se/sida/topplista.aspx?programid=2023&date=2014-03-23. Läst 22 januari 2016. 
  18. ^ ”Nina Persson nybliven mamma”. Sydsvenskan. Arkiverad från originalet den 16 mars 2014. https://web.archive.org/web/20140316004648/http://www.sydsvenskan.se/familj/nina-persson-nybliven-mamma/. Läst 25 september 2012. 
  19. ^ ”Hänt 2 mars 2016, "Nina Persson är tillbaka i Malmö: Skönt att bo i Sverige"”. Arkiverad från originalet den 15 april 2018. https://web.archive.org/web/20180415190413/https://www.hant.se/nina-persson-ar-tillbaka-i-malmo-skont-att-bo-i-sverige/. Läst 15 april 2018. 
  20. ^ Tidningen Vi januari 2014, "Nina höjer rösten"
  21. ^ ”Grammis, "Grammisnominerade 2016"”. Arkiverad från originalet den 24 februari 2020. https://web.archive.org/web/20200224041737/https://grammis.se/nominated_year/2016/. Läst 15 april 2018. 
  22. ^ Sydsvenskan 17 januari 2014, "Personliga Persson"
  23. ^ Aftonbladet 5 februari 2008, "Nina Persson sjöng för Obama"
  24. ^ Medborgarbandet
  25. ^ Medborgarbandet, "Vinnaren tar allt"
  26. ^ Sydsvenskan 2 april 2020, "Keramiken har blivit Nina Perssons kreativa hem"
  27. ^ Nina Persson sjunger Ett nytt år, Spotify
  28. ^ ”Nathan Larson & Nina Persson – God Willing” (på engelska). Discogs. http://www.discogs.com/Nathan-Larson-Nina-Persson-God-Willing/release/1837781. Läst 22 januari 2016. 
  29. ^ ”Sveriges Radio P4 Jönköping”. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2267&artikel=4391720. Läst 15 juni 2011. 
  30. ^ ”ELLE-galan: Alla vinnare genom åren”. Elle. http://www.elle.se/elle-galan-alla-vinnare-genom-aren/. Läst 22 januari 2016. 
  31. ^ [a b c d] ”Grammisvinnare 1969-2014” (pdf). Ifpi. Arkiverad från originalet den 24 september 2015. https://web.archive.org/web/20150924033221/http://www.ifpi.se/wp-content/uploads/Vinnare-1969-2014.pdf. Läst 23 januari 2016. 
  32. ^ SKAP 12 juni 2012, "Nina Persson får SKAP:s pris till Kai Gullmars minne"
  33. ^ ”Skåne Music Award till Nina Persson”. Sveriges Radio. 26 juni 2015. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=96&artikel=6199683. Läst 22 januari 2016. 
  34. ^ Gillberg, Jonas (29 april 2020). ”Nina Persson får kulturpris”. Sydsvenska Dagbladet. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
v • r
The Cardigans
Lars-Olof Johansson • Bengt Lagerberg • Nina Persson • Magnus Sveningsson • Peter Svensson
Studioalbum
Samlingsalbum
Singlar
Relaterade grupper
Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nina_Persson&oldid=56445503”