Nikolaj Repnin
| Nikolaj Repnin | |
 | |
| Född | 22 mars 1734 (g.s.) (ospecifierad kalender)[1] Sankt Petersburg |
|---|---|
| Död | 24 maj 1801 (g.s.) (ospecifierad kalender)[1] (67 år) Riga |
| Begravd | Donskoj kloster och Donskoj klosters kyrkogård |
| Medborgare i | Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Diplomat, officer[2], politiker, ämbetsman[2] |
| Befattning | |
| Kejsardömet Rysslands ambassadör | |
| Maka | Natalja Kurakina |
| Barn | Alexandra Volkonskaja (f. 1757 och 1757)[3] Stepan Lesovskij (f. 1781 och 1782) |
| Föräldrar | Vasilij Repnin[4] Maria Ivanovna Golovina[3] |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Sankt Alexander Nevskij-orden Polska Sankt Stanislaus orden Georgsorden, andra klass Sankt Alexander Nevskij-orden Andreasorden Svarta örns orden Sankt Vladimirs orden, första klassen Vita örnens orden Sankt Annas orden | |
| Redigera Wikidata | |
Nikolaj Vasiljevitj Repnin (ryska: Николай Васильевич Репнин), född 11 mars 1734, död 12 maj 1801, var rysk furste, krigare och diplomat. Han var son till generalfältmarskalken furst Vasilij Nikititj Repnin.
Repnin utmärkte sig i sjuåriga kriget och betroddes 1762 med en diplomatisk mission till Berlin. Samma år blev han rysk minister i Warszawa, först som Herman Karl von Keyserlings medhjälpare, men efter dennes död (1764) som Rysslands högste representant. Han gynnades av sin släkting Nikita Panin, men var aldrig i egentlig mening en av tsarinnan Katarinas gunstlingar.
I Polen uppträdde Repnin med stor hänsynslöshet och återkallades 1768 för att i stället överta ett militärt befäl (med generallöjtnants grad) i det nyss utbrutna rysk-turkiska kriget. Han vann flera framgångar, men slitningar med överbefälhavaren Pjotr Rumjantsev medförde hans temporära entledigande 1771. Återkommen till armén 1774, deltog han verksamt i fredsförhandlingarna och belönades med utnämning till general en chef och generaladjutant; 1775 sändes han på beskickning till Konstantinopel.
Repnin användes därefter i den civila administrationen, blev generalguvernör i Smolensk 1777 och ståthållare i Orjol 1778. Samma år sändes han till Berlin och förmedlade 1779 freden i Teschen mellan Preussen och Österrike, hans största diplomatiska triumf. År 1781 blev han ståthållare i Pskov.
Repnin deltog från början i det 1787 utbrytande rysk-turkiska kriget, fick 1790 överbefälet och vann bland annat segern vid Matjin; han deltog också i fredsförhandlingarna 1792. Hans utnämning till generalguvernör över Livland och Estland 1792 innebar intet egentligt gunstbevis, och hans överbefäl i striden mot de upproriska i Polen 1794 blev rent nominellt.
Som administratör av Rysslands nya polska erövringar bedrev Repnin en kraftig russificeringspolitik. Tsar Pauls trontillträde medförde för honom ny hovgunst och utnämningen till generalfältmarskalk 1796; samma år bidrog han verksamt till bondeoroligheternas kuvande. År 1798 sändes han till Berlin för att söka framkalla Preussens brytning med Frankrike, men misslyckades och föll ohjälpligt i onåd.
Repnin, som var gift med furstinnan Natalia Alexandrovna Kurakin, efterlämnade ej någon manlig avkomma.
Repnin hade under flera år ett öppet kärleksförhållande med den gifta polska adelsdamen Izabela Czartoryska.
Se även
[redigera | redigera wikitext]Källor
[redigera | redigera wikitext]- Repnin, Nikolaj Vasiljevitj i Nordisk familjebok (andra upplagan, 1915)
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] unknown value, Репнин, Николай Васильевич, Russkij biografitjeskij slovar'.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Tjeckiska nationalbibliotekets databas, NKC-ID: js2017946420, läst: 18 december 2022.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Leo van de Pas, Genealogics, 2003, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
- ^ Vasilij Rudakov, Репнины, Entsiklopeditjeskij slovar'.[källa från Wikidata]