Nikolaj Gamaleja
Utseende
Nikolaj Gamaleja | |
Född | 5 februari 1859 (g.s.) eller 1859[1] Odessa[2] |
---|---|
Död | 29 mars 1949 Moskva |
Begravd | Novodevitjekyrkogården |
Medborgare i | Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen |
Utbildad vid | Kejserliga medicinsk-kirurgiska akademin Universitetet i Odessa[2] Kejserliga Novorossijskuniversitetet Kirovs militärmedicinska akademi[2] |
Sysselsättning | Läkare[3], virolog, biolog, epidemiolog[3] |
Arbetsgivare | Kejserliga Novorossijskuniversitetet[4] Kirovs militärmedicinska akademi[4] Tartu universitet (1911–1913)[2] |
Föräldrar | Fedor Gamaleja |
Utmärkelser | |
Statliga Stalinpriset Leninorden Arbetets Röda Fanas orden | |
Redigera Wikidata |
Nikolaj Gamaleja, född 1859 Odessa, Kejsardömet Ryssland, (numera i Ukraina), död 1949, var en rysk mikrobiolog.
Gamaleja har bedrivit forskning om förebyggande av sjukdomar. Han var pionjär inom bakteriologin i Kejsardömet Ryssland och Sovjetunionen.
Han föddes i Odessa i Kejsardömet Ryssland. Han var en ukrainsk ursprung. Under en tid arbetade han i Pasteurinstitutet i Paris. Efter återkomsten till Ryssland, använde han sina kunskaper. Han grundade (tillsammans med Ilja Metjnikov) en bakteriologisk station i Kejsardömet Ryssland.
Gamaleja-institutet för epidemiologi och mikrobiologi, som grundades 1891, är uppkallat efter Gamaleja emedan han var chef för institutet 1930–1938.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Encyklopedia PWN, Tom 1, Warszawa 1991.
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 117672513, läst: 31 maj 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b c d] Кременцов Николай Леонидович, International Eugenics and the Russian Medical Community, 1900–1917, vol. 7, 1, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2015, s. 7-40.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Katalog der Deutschen Nationalbibliothek, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 117672513, läst: 10 juni 2020.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Racial Hygiene in Russia: Evgenij A. Šepilevskij (1857–1920) and his Role in Transferring Eugenics to Russia, vol. 4, 2, Istoriko-biologitjeskie issledovanija, 2012, s. 39-60.[källa från Wikidata]
|