Hoppa till innehållet

Niklas Långström

Lägg till länkar
Från Wikipedia
Niklas Långström

Niklas Svante Långström, född 24 september 1964 i Bjurholms församling, Ångermanland, är en svensk läkare, specialist i barn- och ungdomspsykiatri och forskare.

Niklas Långström disputerade 1999 vid Karolinska institutet (KI) på en avhandling om unga förövare av sexualbrott. Han arbetade inom rättspsykiatrisk utredningsverksamhet och som konsultläkare vid ungdomshem under Statens institutionsstyrelse och var 2006-2013 chef för Centrum för våldsprevention vid KI. Långström verkade 2010-2016 som professor i psykiatrisk epidemiologi, särskilt utvecklingspsykiatri och våld, vid KI och är fortsatt knuten dit. 2016-2018 var han professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Uppsala universitet och är sedan 2019 medicinskt sakkunnig vid Socialstyrelsen.[1]

Niklas Långström bedriver forskning om riskfaktorer för kriminalitetsutveckling och förebyggande behandling, våldsbrottslighet och psykisk sjukdom, samt om sexuella avvikelser och sexualbrott. [1][2][3]

Tillsammans med kollegor, bl.a. vid Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik på Karolinska institutet [1][2][3], har han visat att faktorer som tidigare tolkats som starka orsaksfaktorer för våld (till exempel moderns rökning under graviditeten, schizofreni och bipolär sjukdom), inte är så starka som tidigare hävdats [1][2]. Det visar sig istället att det i många fall handlar om betydande familjär confounding. Detta innebär att de tidigare observerade sambanden främst varit skensamband. Sådana uppkommer då genetiska och tidiga miljöfaktorer (till exempel känslomässig labilitet, dålig konflikthantering samt familjeattityder som stöder våld) varit kopplade till de misstänkta riskfaktorerna - moderns rökning under graviditeten, schizofreni och bipolär sjukdom och dessutom ökat risken också för våld och sexualbrott.

Kunskaperna är viktiga för att brottsförebyggande insatser och behandling av lagöverträdare ska riktas mot verkliga riskfaktorer, inte mot sådant som har tveksam eller ingen orsakseffekt på våldsbrottslighet. Eller sådant som bara ”känns” rätt.

Långström arbetade 2008-2016 som forskargruppsledare och nationell vetenskaplig rådgivare inom Kriminalvården, bl.a. med utvärdering av de behandlingsprogram som genomförs med brottsdömda för att minska deras återfallsrisk i brott [4]. Han var 2008-2013 medlem i expertgruppen för Sexual and Gender Identity Disorders inom ramen för arbetet med den femte versionen av den amerikanska psykiatriska diagnosmanualen Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders (DSM-5)[5]. Han har ansvarat för kunskapsöversikter angående riskbedömning och behandling av våld- och sexualbrottsförövare för både SBU och vetenskapsrådet FORTE [6].

Långströms kunskaper om förekomst, orsaker till och förebyggande av vålds- och sexualbrott gör att han ofta anlitas av media som expertkommentator i samband med uppmärksammade brottsfall. I programserien Glömda brott om historiska rättsfall och teman (tio avsnitt först sända i SVT 2011, därefter upprepade repriser samt återutsändningar också i finsk, norsk och dansk TV) diskuterar Niklas Långström vilka slutsatser som kan dras utifrån brottslighetens förändring och stabilitet över tid. Under 2019 var han återkommande expert i SVT:s kriminalmagasin Veckans Brott.

Bibliografi

[redigera | redigera wikitext]
  • Fazel S., Långström N., Grann M., Hjern A, & Lichtenstein P. (2009). Schizophrenia, substance abuse and violent crime. Journal of the American Medical Association (JAMA), 301, 2016-2023.
  • Frisell T., Lichtenstein P., & Långström N. (2011). Violent crime runs in families: Total population study of 12.5 million individuals in Sweden. Psychological Medicine, 41, 97-105.
  • Fazel S., Lichtenstein P., Grann M., & Långström N. (2011). Risk of violent crime in individuals with epilepsy and traumatic brain injury: A 35-year Swedish population study. PloS Medicine, 8, e1001150.
  • Lichtenstein P., Halldner L., Zetterqvist J., Sjölander A., Serlachius E., Fazel S., Långström N., & Larsson H. (2012). Medication for Attention Deficit–Hyperactivity Disorder and criminality. New England Journal of Medicine, 367, 2006-2014.
  • Lysell H., Runeson B., Lichtenstein P., & Långström N. (2014). Risk factors for filicide and homicide: 36-year matched cohort study. Journal of Clinical Psychiatry, 75, 127-132.
  • Haggård U., Freij I., Danielsson M., Wenander D., & Långström N. (2015). Effectiveness of the IDAP treatment program for male perpetrators of intimate partner violence: A controlled study of criminal recidivism. Journal of Interpersonal Violence, 2015, May 22 [Epub].
  • Lundholm L., Frisell T., Lichtenstein P., Långström N. (2015). Anabolic androgenic steroids and violent offending: Confounding by polysubstance abuse among 10,365 general population men. Addiction, 2015, 110, 100-108.
  • Långström N., Babchishin K., Fazel S., Lichtenstein P., & Frisell T. (2015). Sexual offending runs in families: A 37-year nationwide study. International Journal of Epidemiology, 2015, 44, 713-720.
  • Baur E., Forsman M., Santtila P., Johansson A., Sandnabba K., & Långström N. (2016). Paraphilic sexual interests and sexually coercive behavior: A population-based twin study. Archives of Sexual Behavior, 2016, 45, 1163-1172.
  • Babchishin K. M., Seto M. C., Sariaslan A., Lichtenstein P., Fazel S., & Långström N. (2017). Parental and perinatal risk factors for sexual offending in men: A nationwide case-control study. Psychological Medicine, 2017, 47, 305-315.
  • Lardén M., Nordén E., Forsman, M. & Långström N. (2018). Effectiveness of Aggression Replacement Training (ART) in reducing criminal recidivism among convicted adult offenders. Criminal Behaviour & Mental Health, 2018, 1-19.
  • Beaudry G., Rongqin Y., Långström N., & Fazel S. (2021). Mental disorders among adolescents in juvenile detention and correctional facilities: An updated systematic review and metaregression analysis. Journal of the American Academy of Child and Adolescent Psychiatry, 2021, 60, 46-60.
  • Abé C., Adebahr R., Liberg B., Mannfolk C., Lebedev A., Eriksson J, Långström N., & Rahm C. (2021). Brain structure and clinical profile point to neurodevelopmental factors in Pedophilic Disorder. Acta Psychiatrica Scandinavica, 2021, 143, 363-374.
  • Lardén M., Högström J., & Långström N. (2021). Effectiveness of an individualized cognitive-behavioral intervention for serious, young male violent offenders: Randomized controlled study with twenty-four-month follow-up. Frontiers in Psychiatry, 2021.
  • Olsson T. M., Långström N., Skoog T., Andrée Löfholm C., Brolund A., Nykänen P., Ringborg A., Sundell K., Syversson A., & Leander L. (2021). Preventing recidivism: Systematic review and meta-analysis of non-institutional psychosocial interventions for juvenile offenders aged 12–17. Journal of Consulting and Clinical Psychology, 2021, 89, 514–527.

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ [a b c d] KI: Personlig hemsida
  2. ^ [a b c] KI: Institutionen för medicinsk epidemiologi och biostatistik
  3. ^ [a b] Nationalencyklopedins text om Niklas Långström
  4. ^ ”Kriminalvårdens startsida”. Arkiverad från originalet den 13 september 2008. https://web.archive.org/web/20080913134545/http://www.kriminalvarden.se/. Läst 28 februari 2010. 
  5. ^ Amerikanska psykiatriföreningens hemsida med information om DSM-5
  6. ^ FORTE
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Niklas_Långström&oldid=51679942”