Hoppa till innehållet

Nicoloso da Recco (jagare)

Från Wikipedia
Nicoloso da Recco
Allmänt
Typklass/KonstruktionFlottiljledare/Spaningskryssare (ursprungligen)
Jagare (efter 1938)
FartygsklassNavigatori-klass
Operatör Italiens flotta
NamneNicoloso da Recco
Historik
Kölsträckt14 december 1927
Sjösatt5 januari 1930
Levererad20 maj 1930
ÖdeStruken från flottans register den 15 juli 1954, senare skrotad samma år
Tekniska data
Längd107,3 meter
Bredd10,2 meter
Djupgående3,5 meter
Deplacement1 930-2 621 ton
Maskin2 x växlade ångturbiner
50 000 hp (41 000 kW)
Kraftkälla4 x Yarrowpannor
Maximal hastighet32 knop (59,3 km/h)
Räckvidd3 800 nautiska mil (7 000 km) vid 18 knop
Besättning222-225 (krigstid)
Bestyckning3 x dubbelmonterade 12 cm kanoner
2 x enkelmonterade 40 mm luftvärnskanoner
4 x dubbelmonterade 13,2 mm kulsprutor
2 x trippelmonterade 53,3 cm torpedtuber

Nicoloso da Recco var en av tolv jagare i Navigatori-klassen som byggdes för Regia Marina (Kungliga italienska flottan) 1930. Hon döptes efter den italienska sjömannen Nicoloso da Recco och tjänstgjorde under andra världskriget där hon var den enda överlevande i sin klass. Hon sköt ned tre Beaufort-bombflygplan när hon eskorterade en konvoj med två fraktfartyg den 21 juni 1942 utanför Tunisien.[1] Den 2 december 1942 deltog Nicoloso Da Recco i slaget vid Skerki Bank, där en italiensk-tysk konvoj med trupper och förnödenheter till Libyen utplånades av allierade flottstyrkor. Nicoloso Da Recco var det enda fartyget i sin klass som överlevde kriget och skrotades slutligen i juli 1954.

Design och beskrivning

[redigera | redigera wikitext]

Navigatori-klassen konstruerades som ett svar på de stora franska jagarna av Jaguar- och Guépard-klasserna.[2] De hade en längd på 107,3 meter, en bredd på 10,2 meter och ett medeldjupgående på 3,5 meter.[3] Deras deplacement var 1 900 ton vid standardlast och 2 580 ton vid fullast. Under krigstid bestod besättningen av 222-225 officerare och sjömän.[4]

Nicoloso da Recco drevs av två växlade ångturbiner från Tosi, som var och en drev en propelleraxel med ånga från fyra Odero-vattenrörspannor. Turbinerna var konstruerade för att producera 55 000 axelhästkrafter (41 000 kW)[4] och en hastighet på 32 knop (59 km/h) i drift, även om Navigatori-klassen nådde hastigheter på 38-41 knop (70-76 km/h) under sina sjötester med lätt last.[5] De rymde tillräckligt med brännolja för att ge dem en räckvidd på 3 800 nautiska mil (7 000 km) vid en hastighet på 18 knop (33 km/h).[4]

Deras huvudbatteri bestod av sex 12-centimeterskanoner i tre dubbelkanontorn, ett vardera för och akter om överbyggnaden och det tredje midskepps.[6] Luftvärnet bestod av ett par 40-millimeterskanoner i enkelfästen akter om den främre skorstenen och ett par dubbelkanonfästen för 13,2-millimeterskulsprutor. De var utrustade med sex 53,3-centimeters torpedtuber i två trippelfästen midskepps. Till skillnad från sina systerfartyg kunde inte Nicoloso da Recco medföra några sjöminor.[5]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ Shores, Cull & Malizia, p. 364
  2. ^ Ando, p. 15
  3. ^ Whitley, p. 162
  4. ^ [a b c] Ando, p. 16
  5. ^ [a b] Roberts, p. 299
  6. ^ Fraccaroli, p. 49

Tryckta källor

[redigera | redigera wikitext]
  • Ando, Elio (1978). ”The Italian Navigatori Class, 1928”. i Preston, Antony. Super Destroyers. Warship Special. "2". London: Conway Maritime Press. ISBN 0-85177-131-9 
  • Brescia, Maurizio (2012). Mussolini's Navy: A Reference Guide to the Regina Marina 1930–45. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 978-1-59114-544-8 
  • Fraccaroli, Aldo (1968). Italian Warships of World War II. Shepperton, UK: Ian Allan. ISBN 0-7110-0002-6 
  • Roberts, John (1980). ”Italy”. Conway's All the World's Fighting Ships 1922–1946. New York: Mayflower Books. ISBN 0-8317-0303-2 
  • Rohwer, Jürgen (2005). Chronology of the War at Sea 1939–1945: The Naval History of World War Two. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-59114-119-2 
  • Shores, Christopher F. (1991). Malta: The Spitfire Year. London: Grub Street. ISBN 978-0-948817-16-8 
  • Whitley, M. J. (1988). Destroyers of World War 2: An International Encyclopedia. Annapolis, Maryland: Naval Institute Press. ISBN 1-85409-521-8 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Nicoloso_da_Recco_(jagare)&oldid=53666545”