Nico

	Nico
	Nico under ett framträdande 1985.
Födelsenamn	Christa Päffgen
Född	16 oktober 1938; Köln, Tyskland
Död	18 juli 1988 (49 år) ; Ibiza, Spanien
Genrer	Konstrock, folkrock, alternativ rock
Roll	Musiker, sångare, låtskrivare, fotomodell, skådespelare
Instrument	Sång, keyboards
År som aktiv	1954–1988
Skivbolag	Verve Records, Elektra Records, Reprise Records, Island Records, Beggars Banquet Records
Relaterade artister	The Velvet Underground, John Cale, Lou Reed, Brian Jones, Kevin Ayers, John Cooper Clarke, The Invisible Girls, Blue Orchids, Bob Dylan, Brian Eno

Christa Päffgen, mer känd under pseudonymen Nico, född 16 oktober 1938 i Köln, Tyskland, död 18 juli 1988 på Ibiza, Spanien, var en tysk singer-songwriter, modell och skådespelerska.

Biografi

Tidiga år och modellkarriär

Päffgen föddes i Köln, men flyttade med modern till Berlin 1946. Där fick hon arbete som sömmerska, och inledde vid 16 års ålder en karriär som fotomodell efter att ha upptäckts av fotografen Herbert Tobias. Han var den som gav henne smeknamnet Nico efter filmskaparen Nikos Papatakis, som varit hans pojkvän. Nico flyttade därefter till Paris och arbetade för tidningarna Vogue, Tempo, Vie Nuove, Mascotte Spettacolo, Camera, Elle och andra modemagasin under det sena 1950-talet.

Musikkarriär

Nico är kanske främst ihågkommen för att varit kvinnlig huvudvokalist (tillsammans med den manliga huvudvokalisten Lou Reed) på The Velvet Undergrounds album The Velvet Underground and Nico från 1967. Efter sin tid med The Velvet Underground gjorde hon ett antal album som soloartist. Hennes särpräglade musik byggde till stor del på samspelet mellan hennes mörka altröst och en tramporgel, och har haft ett stort inflytande på gothen. Av hennes soloalbum kan Chelsea Girl från 1967 betraktas som det mest lättlyssnade, medan The Marble Index från 1969, Desertshore från 1970 och The End från 1974 (samtliga producerade av John Cale) brukar räknas som mer kompromisslösa.

Död

Den 18 juli 1988 skadades Nico i en cykelolycka under en semestertur på Ibiza. Hon slog i huvudet och blev tagen till sjukhus, där hon avled samma dag. Dödsorsaken fastställdes senare till en kraftig hjärnblödning.

Nico ligger begravd på skogskyrkogården Friedhof Grunewald-Forst i skogen Grunewald i Berlin, på samma plats som modern.

Diskografi

1967 – The Velvet Underground and Nico
1968 – Chelsea Girl
1969 – The Marble Index
1970 – Desertshore
1973 – The End
1974 – June 1, 1974
1981 – Drama of Exile
1982 – Do or Die: Nico in Europe (tour diary)
1985 – Nico Live in Pécs
1985 – Camera Obscura
1986 – Live Heroes
1986 – Behind the Iron Curtai
1987 – Nico in Tokyo
1988 – Fata Morgana (Nico's Last Concert)
1989 – Hanging Gardens
1994 – Heroine
2002 – Innocent & Vain

Externa länkar

Nico-sajt
Hennes gravplats i Berlin, Friedhof Grunewald-Forst, grav 81
IVU; vegetarian Nico var vegetarian sedan 1960-talet.