Neoromicia zuluensis
| Neoromicia zuluensis Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Läderlappar Vespertilionidae |
| Släkte | Neoromicia |
| Art | Neoromicia zuluensis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Neoromicia zuluensis | |
| Auktor | (Roberts, 1924) |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Neoromicia zuluensis är en fladdermus i familjen läderlappar som förekommer i Afrika. Den listades tidigare i släktet Pipistrellus.[1]
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Arten blir med svans 72 till 80 mm lång och själva svansen är 27 till 40 mm lång. Denna fladdermus har 27 till 33 mm långa underarmar, 5 till 8 mm långa bakfötter, 7 till 11 mm stora öron och en vikt av 3 till 6 g.[2] Svansen är nästan helt inbäddad i svansflyghuden. Håren som bildar ovansidans päls är svartbruna nära roten, ibland ljusa i mitten och bruna eller ljusbruna vid spetsen vad som ger ett enhetligt brunt utseende, ibland med inslag av orange. På undersidan förekommer ljusare och mer gråaktig päls. Neoromicia zuluensis har ungefär trekantiga öron och vingarna samt svansflyghuden är mörkbruna. Hos några exemplar kan flyghuden vara genomskinlig. Allmänt saknas en vit kant vid vingarna men sällsynt förekommer en smal kant.[2]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Neoromicia zuluensis har två större från varandra skilda utbredningsområden. Det första från södra Sydsudan och Etiopien till Uganda och Kenya samt det andra från sydöstra Kongo-Kinshasa och centrala Angola till östra Sydafrika. Denna fladdermus lever i savanner med buskar eller med trädansamlingar. I torra områden söker den öppna vattenansamlingar.[1]
Ekologi
[redigera | redigera wikitext]Minst till 2013 var oklart var Neoromicia zuluensis har sina viloplatser. Ett av de engelska trivialnamnen är översatt till svenska "aloefladdermus" men arten hittades aldrig i växter av aloesläktet, det var istället Neoromicia capensis. Denna fladdermus behöver enligt uppskattningar dricka med 3 till 9 dagars mellanrum. Födan utgörs av nattfjärilar, skalbaggar och troligen andra insekter. Bytena hittas med hjälp av ekolokalisering. Neoromicia zuluensis behöver ingen upphöjd plats för att starta flyget.[2]
Antagligen sker parningen så att ungarna föds vid början av regntiden. En hona var dräktig med två ungar.[2]
Status
[redigera | redigera wikitext]Inga hota för beståndet är kända. Neoromicia zuluensis listas av IUCN som livskraftig (LC).[1]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] 2017 Neoromicia zuluensis . Från: IUCN 2017. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 3 september 2019.
- ^ [a b c d] Kingdon, Jonathan (2013). ”Neoromicia zuluensis” (på engelska). Mammals of Africa. "4". A & C Black. sid. 657-659. ISBN 9781408122549
|