Nationalkonservatism
| Del av en serie om Konservatism |
|
| |
| Varianter | |
|
Frihetlig · Grön · Kultur · Liberal | |
| Principer | |
|
Auktoritet · Disciplin · Elitism (Aristokrati |
|
| Filosofer | |
|
Bonald · Burke · Carlyle · Chateaubriand |
|
| Statsmän | |
|
Adams · Adenauer · Bismarck · Churchill | |
Nationalkonservatism betecknar politiska och sociala rörelser inom konservatism som förespråkar en självständig nationalstat. Nationalkonservatismen avvisar europeisk integration och förespråkar bevarandet av nationalstaten och dess kulturella identitet.[1]
Nationalkonservativa partier favoriserar vanligen social stabilitet, och traditionella sociala, etiska och religiösa värden.[1] Dess anhängare i Europa är ofta socialkonservativa som förespråkar en restriktiv invandring samt är skeptiska till EU.[1][2]
Ideologi
[redigera | redigera wikitext]Nationalkonservativa partier tenderar att vara socialkonservativa[3] i den mening att de stödjer den traditionella kärnfamiljen och social stabilitet.[1][4] Många nationalkonservativa förespråkar en mycket begränsad invandring.[3]
Enligt U. C. Mandal kan nationalkonservatismen förutom de gemensamma ståndpunkterna i sociala frågorna anta en stor vidd av politiska ställningstaganden inom den ekonomiska sfären. Skillnaderna mellan länder kan skifta från att förespråka planekonomi, blandekonomi till laissez-faire.[3] Nationalkonservativa kan skiljas från ekonomiskt konservativa i synen på ekonomin. I det senare fallet är marknadsekonomi, avregleringar och konservativ finanspolitik det centrala. De flesta högerpartier har de ekonomiskt konservativas politik som centrala, vilket inneburit att socialkonservativa, kulturkonservativa och nationalkonservativa strömningar marginaliserats.[5]
Nationalistisk konservatism
[redigera | redigera wikitext]Termen kan också syfta på den idérörelse under 1800-talet som förespråkade en nationalistisk konservatism i kontrast till exempelvis Klemens von Metternich mera kosmopolitiska konservatism. Nationalkonservatismen hade sin storhetstid under mellankrigstiden. Det fanns ett starkt stöd för nationalkonservatismen även före första världskriget men denna hölls bland annat tillbaka av konservativa i det mångetniska Österrike-Ungern. Bland ledande nationalkonservativa filosofer återfinns G.W.F. Hegel, Charles Maurras och Yoram Hazony.
Nationalkonservativa partier
[redigera | redigera wikitext]
Armenien — Armeniens republikanska parti[6][7]
Danmark — Dansk Folkeparti[8], Nya Borgerliga
Estland — Isamaa[9]
Finland — Sannfinländarna[10][11]
Frankrike — Mouvement pour la France[12][13]
Grekland — Oberoende greker,[14] Folklig ortodox samling[15]
Lettland — Nationella alliansen[16][17]
Litauen — Ordning och rättvisa[18][19]
Panama — Panamas parti (Partido Panameñista)
Polen — Lag och rättvisa[20][21]
Serbien — Serbiens demokratiska parti,[22] Nya Serbien[23][24], Serbiens progressiva parti
Schweiz — Schweiziska folkpartiet[25][26][27]
Slovakien — Folkpartiet – Rörelsen för ett demokratiskt Slovakien[28][29]
Storbritannien — Democratic Unionist Party,[30] Traditional Unionist Voice,[30] United Kingdom Independence Party
Sverige — Sverigedemokraterna[31], Alternativ för Sverige
Tyskland — Alternative für Deutschland[32]
Ungern — Fidesz - Ungerska medborgarunionen[33][34]
Österrike — Freiheitliche Partei Österreichs[35]
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b c d] ”Parties and Elections in Europe”. www.parties-and-elections.eu. http://www.parties-and-elections.eu/content.html. Läst 22 mars 2023.
- ^ Traynor, Ian, The EU's weary travellers Arkiverad 7 april 2006 hämtat från the Wayback Machine. The Guardian, April 4, 2006
- ^ [a b c] Mandal, V.C. (2007). Dictionary Of Public Administration. Sarup & Sons. sid. 306. ISBN 978-81-7625-784-8. http://books.google.com/books?id=Hs0xJORVIHwC&pg=PA306&dq=%22National+conservatism%22+-inpublisher:icon&as_brr=0&cd=8#v=onepage&q=%22National%20conservatism%22%20-inpublisher%3Aicon&f=false
- ^ Rosenberger, Sieglinde, Europe is swinging towards the right - What are the effects on women? Arkiverad 28 september 2011 hämtat från the Wayback Machine., University of Vienna, 2002. Retrieved 6 December 2010.
- ^ National Questions, National Review, Vol. 49, Issue 12, June 30, 1997, pp. 16-17
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113907/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1806. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/armenia.html[död länk]
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/denmark.html
- ^ Ramet, Sabrina P. (2010), Central and Southeast European Politics Since 1989, Cambridge University Press, s. 79, http://books.google.de/books?id=oFXdiS25N78C&pg=PA79&dq=pro+patria+and+res+publica+national+conservative&hl=de&ei=wT3FTubRNo3jtQboqu3OCA&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CC0Q6AEwAA#v=onepage&q=pro%20patria%20and%20res%20publica%20national%20conservative&f=false, läst 17 november 2011
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113907/http://www.politik.ch/eu-kritiker-gewinnen-wahlen-in-finnland.html. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/finland.html
- ^ http://books.google.de/books?id=xtQL_KpebPgC&pg=PA320&lpg=PA320&dq=nationalkonservativ+mpf+Philippe+de+Villiers&source=bl&ots=GPA14uO6Nx&sig=JJYlmg44fMFLDQuYVsjfPOcWpsQ&hl=de&ei=VWraTZymFsiUswbJ-Mj3Ag&sa=X&oi=book_result&ct=result&resnum=1&ved=0CBgQ6AEwADgK#v=onepage&q&f=false
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/france.html
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/greece.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 14 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120614085318/http://www.e-grammes.gr/article.php?id=4971. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.lettische-presseschau.de/index.php?option=com_content&task=view&id=299&Itemid=2
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/latvia.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113933/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1915. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/lithuania.html
- ^ ”Get a move on”. The Economist. 6 januari 2011. http://www.economist.com/node/17862276?story_id=17862276.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/poland.html
- ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,552772,00.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 24 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120324113942/http://www.pecob.eu/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/EN/IDPagina/1946. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/serbia.html
- ^ ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 23 mars 2012. https://web.archive.org/web/20120323233413/http://www.polittrends.ch/polittrends/natkons.html. Läst 24 augusti 2012.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/switzerland.html
- ^ http://www.hls-dhs-dss.ch/textes/d/D17458-1-5.php[död länk]
- ^ ”Neue Regierung will alte Amnestien aufheben” (på tyska). Wiener Zeitung. Arkiverad från originalet den 8 december 2012. http://archive.is/2012.12.08-123050/http://www.wienerzeitung.at/nachrichten/europa/europaarchiv/39337_Neue-Regierung-will-alte-Amnestien-aufheben.html.
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/slovakia.html
- ^ [a b] ”Arkiverade kopian”. Arkiverad från originalet den 7 november 2016. https://web.archive.org/web/20161107064030/http://www.parties-and-elections.eu/nireland.html. Läst 24 augusti 2012.
- ^ ”Sverigedemokraterna (SD) | Expo.se”. expo.se. https://expo.se/fakta/wiki/sverigedemokraterna-sd. Läst 23 juli 2023.
- ^ http://parties-and-elections.eu/germany.html
- ^ http://www.princeton.edu/~jmueller/DISSENT-Hungary-JWMueller.pdf
- ^ http://www.spiegel.de/international/europe/0,1518,759586,00.html
- ^ http://www.parties-and-elections.eu/austria.html
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
