Nathan George Evans
| Nathan George Evans | |
 | |
| Född | 3 februari 1824[1][2] Marion, USA |
|---|---|
| Död | 23 november 1868[1][2] (44 år) Midway, USA |
| Medborgare i | USA |
| Utbildad vid | United States Military Academy  |
| Barn | John Gary Evans (f. 1863) |
| Redigera Wikidata | |
Nathan George Evans, född 3 februari 1824 i Marion, South Carolina, död 23 november 1868, var en amerikansk militär och general i Amerikas konfedererade stater.
US Army
[redigera | redigera wikitext]ans examinerades från militärakademin i West Point på 36:e plats av 38 kadetter i sin kurs år 1848, där han till följd av sina smala ben fick smeknamnet "Shanks". Han tjänstgjorde som dragonofficer i de västra gränsområdena under åren 1849–1861. Han begärde avsked som kapten i februari 1861.
Inbördeskriget
[redigera | redigera wikitext]Han blev överste i sydstatsarmén och under första slaget vid Bull Run i juli 1861 var han brigadchef. Han agerade snabbt när han upptäckte att unionsarmén tänkte anfalla, vilket starkt bidrog till sydstatsarméns seger. På motsvarande sätt agerade han snabbt vid Balls Bluff i oktober samma år och drev tillbaka motståndarna över Potomacfloden. Han belönades med guldmedalj och befordrades till brigadgeneral. Han deltog med sin brigad i andra slaget vid Bull Run i augusti 1862, slagen vid South Mountain och Antietam i september och slaget vid Kingston, North Carolina, i december samma år. Evans kom under P.G.T. Beauregards befäl i North Carolina och kom där att anklagas för att inte ha följt en order om anfall, men ställdes inte inför krigsrätt. Han kom senare att ställas inför krigsrätt för fylleri – han var känd för att vara en riktig suput – men frikändes. Han blev senare fråntagen befälet av Beauregard, som bad president Davis omplacera Evans. När arméns generalinspektör framförde att Evans tjänsteduglighet borde granskas, var hans karriär över.
Efter kriget
[redigera | redigera wikitext]Evans blev efter kriget rektor för en skola i Midway i Alabama.
Källor
[redigera | redigera wikitext]- Katcher, Philip R. N. (2011). Amerikanska inbördeskriget. D. 3, General Lee och rebellernas triumf (Svensk utg.). Stockholm: Svenskt militärhistoriskt biblioteks förlag. Libris 12300288. ISBN 978-91-85789-91-7, s.116-118
Noter
[redigera | redigera wikitext]- ^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6v70t4q, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
- ^ [a b] Find a Grave, Find A Grave-ID: 9066, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]