NGC 2024
| NGC 2024 | |
 Foto av NGC 2024 taget med VISTA-teleskopet | |
| Observationsdata | |
|---|---|
| Typ | Emissionsnebulosa |
| Stjärnbild | Orion |
| Rektascension | 05t 41m 54s |
| Deklination | -01° 51′ 00″ |
| Avstånd | 900-1500 ljusår |
| Skenbar storlek | 30 × 30 bågminuter |
| Upptäckt | |
| Upptäcktsår | 1786 |
| Upptäckare | Wilhelm Herschel |
| Andra beteckningar | |
| Sharpless 2-277 | |
| Se även: Nebulosor, Lista över nebulosor | |
NGC 2024, eller Sh2-277, är en emissionsnebulosa som upptäcktes av Wilhelm Herschel 1786. Den är på 900 – 1500 ljusårs avstånd från jorden i stjärnbilden Orion.[1] Den ljusstarka stjärnan Alnitak (ζ Orionis), ingår i Orions bälte och är den stjärna som är längst till öster i bältet. Altinak är 100 000 gånger ljusstarkare än solen[2] och lyser upp nebulosan med en starkt ultraviolett ljus, vilket gett NGC 2024 namnet ”Flame Nebula” på engelska. Mörka gasmoln och stoft skymmer delar av nebulosan vilket orsakar det mörka nätverk som kan ses i centrum av nebulosan. NGC 2024 är en del i ett större stjärnbildningsområde i Orion, kallat Orion-komplexet, där också den berömda Hästhuvudnebulosan ingår.
Galleri
[redigera | redigera wikitext]-
-
-
Delar av Orions bälte och NGC 2024.
Referenser
[redigera | redigera wikitext]- ^ ”NGC 2024”. SIMBAD Astronomical Database. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-id?Ident=NGC+2024. Läst 7 augusti 2013.
- ^ Kaler, Jim. ”Altinak”. Stars by Professor Emeritus of Astronomy, University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alnitak.html. Läst 7 augusti 2013.