"My Immortal" är en låt av det amerikanska rockbandet Evanescence, utgiven som den tredje singeln från albumet Fallen den 8 december2003. Låten, som ursprungligen enbart skrevs av gitarristen Ben Moody, är en pianorockballad som istället för tung elgitarr domineras av piano och strängarrangemang. Låten blev en fortsatt framgång för bandet och lyckades överlag uppnå aningen högre placeringar på singeltopplistorna i Europa än den tidigare singeln "Going Under". Den hyllades av fansen och ingår nästan alltid bland låtarna som spelas live.
Låten skrevs från början endast av dåvarande gitarristen Ben Moody. Den spelades först in 1997 som en outtake från Evanescence EP som innehöll sångerskan Amy Lees akustiska sång och piano samt en något annorlunda text. Den spelades in på nytt inför bandets första demoskiva, Origin, som den här gången bestod av en något nyarrangerad piano och text med en stickdel skriven av Lee. Den spelades återigen in på nytt inför debutstudioalbumet Fallen samt EP-skivan Mystary EP. Denna färdiga version är väldigt lik Band Version. Dock föredrog deras skivbolag Wind-Up Records versionen från Origin, som istället användes efter att ha lagt till stränginstrument. Den spelades in igen och gavs ut på singel andra halvan av 2003 och refereras ofta som Band Version på grund av det kompletterande bandet framför stickdelen och sista refrängen av låten. De senare utgåvorna av Fallen innehåller singelversionen av "My Immortal" som en gömd låt.
En musikvideo till låten regisserades av David Mould och filmades helt i svartvitt. Amy Lee kommenterade videons koncept i en intervju med tidningen Rock Sound: "You know what? When you see the video it's really amazing. Obviously we filmed it before this [Ben Moody's departure] happened and it's amazing irony, how much it makes sense. We're all separated and wandering the streets looking like it's the day after a funeral, with Ben in a suit and bare feet, and I'm never touching the ground. I'm sitting on a phone booth or lying on a car, to hint that I'm dead, that I'm singing from the dead. It's all about separation. It's almost like the director knew what was going to happen, but he can't have known. It's just one of those fate things."[1]