Hoppa till innehållet

Mupirocin

Från Wikipedia
Mupirocin
Strukturformel för mupirocin3D-modell
Systematiskt namn9-[(E)-4-[(2S,3R,4R,5S)-3,4-dihydroxi-5-[[(2S,3S)-3-[(2S,3S)-3-hydroxibutan-2-yl]oxiran-2-yl]metyl]oxan-2-yl]-3-metylbut-2-enoyl]oxynonansyra
Kemisk formelC26H44O9
Molmassa500,629 g/mol
CAS-nummer12650-69-0
SMILESO=C(O)CCCCCCCCOC(=O)\C=C(/C)C[C@@H]2OC[C@H](C[C@@H]1O[C@H]1[C@@H](C)[C@@H](O)C)[C@@H](O)[C@H]2O
Egenskaper
Smältpunkt77 - 78 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Mupirocin, som bland annat säljs under varumärket Bactroban, är ett antibiotikum med bred verkan som hämmar syntesen av bakterieproteiner och används mot ytliga hudinfektioner som impetigo eller follikulit.[1][2][3] Det kan också användas för att bli av med meticillinresistenta S. aureus (MRSA) när det finns i näsan utan symtom.[2] På grund av farhågor om att utveckla resistens rekommenderas inte användning i mer än tio dagar.[3] Det används som en kräm eller salva som appliceras på huden.[2]

Biverkningar

[redigera | redigera wikitext]

Vanliga biverkningar är klåda och utslag på appliceringsstället, huvudvärk och illamående.[2] Långtidsanvändning kan resultera i ökad tillväxt av svamp.[2] Användning under graviditet och amning verkar vara säker.[2] Mupirocin är kemiskt en karboxylsyra.[4] Det fungerar genom att blockera bakteriers förmåga att framställa protein, vilket vanligtvis resulterar i bakteriedöd.[2]

Historik

[redigera | redigera wikitext]

Mupirocin isolerades initialt 1971 från Pseudomonas fluorescens.[5] Det finns på Världshälsoorganisationens lista över essentiella läkemedel.[6] År 2022 var det den 162:a vanligaste medicinen i USA, med mer än 3  miljoner recept.[7][8] Det är tillgängligt som ett generiskt läkemedel.[9]

Medicinsk användning

[redigera | redigera wikitext]

Mupirocin används som en topisk behandling för bakteriella hudinfektioner (till exempel bölder, impetigo eller öppna sår), som vanligtvis beror på infektion av Staphylococcus aureus eller Streptococcus pyogenes. Det är också användbart vid behandling av ytliga meticillinresistenta Staphylococcus aureus (MRSA)-infektioner.[10] Mupirocin är inaktivt för de flesta anaeroba bakterier, mykobakterier, mykoplasma, klamydia, jäst och svamp.[11]

Intranasal mupirocin före operation är effektivt för att förebygga postoperativ sårinfektion med Staphylcoccus aureus och förebyggande intranasal eller kateterbehandling är effektivt för att minska risken för kateterinfektion hos personer som behandlas med kronisk peritonealdialys.[12]

Verkningsmekanism

[redigera | redigera wikitext]

Pseudomonsyra (mupirocin) hämmar isoleucin-tRNA-ligas i bakterier,[10] vilket leder till utarmning av isoleucyl-tRNA och ackumulering av motsvarande oladdade tRNA. Utarmning av isoleucyl-tRNA resulterar i hämning av proteinsyntesen. Den oladdade formen av tRNA binder till aminoacyl-tRNA-bindningsstället i ribosomer, vilket utlöser bildningen av (p)ppGpp, vilket i sin tur hämmar RNA-syntes.[13] Den kombinerade hämningen av proteinsyntes och RNA-syntes resulterar i bakteriostas. Denna verkningsmekanism delas med furanomycin, en analog av isoleucin.[14]

Hämning av tRNA-ligas/syntas orsakas av den strukturella likheten mellan molekylens monsyra-"huvud"-del och isoleucyladenylat (Ile-AMS). Den unika "svansen" av 9-hydroxynonansyra omsluter enzymet och stabiliserar komplexet ytterligare och håller fast den katalytiska delen.[15] Mupirocin kan binda till bakteriella och arkeala versioner av enzymet, men inte eukaryota versioner.[16]

Referenser

[redigera | redigera wikitext]
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Mupirocin, 27 oktober 2024.

Noter

[redigera | redigera wikitext]
  1. ^ ”Effects of sub-lethal concentrations of mupirocin on global transcription in Staphylococcus aureus 8325-4 and a model for the escape from inhibition”. Journal of Medical Microbiology 65 (8): sid. 858–866. August 2016. doi:10.1099/jmm.0.000270. PMID 27184545. 
  2. ^ [a b c d e f g] ”Mupirocin”. Mupirocin. The American Society of Health-System Pharmacists. https://www.drugs.com/monograph/mupirocin.html. 
  3. ^ [a b] WHO Model Formulary 2008. 2009. ISBN 9789241547659. .
  4. ^ (på engelska) Nolph and Gokal's Textbook of Peritoneal Dialysis (3rd). Springer Science & Business Media. 2009. Sid. 421. ISBN 9780387789408. https://books.google.com/books?id=hSkN5rbg6o0C&pg=PA421. 
  5. ^ (på engelska) Quantitative Bacteriology: Its Role in the Armamentarium of the Surgeon. CRC Press. 1990. Sid. 118. ISBN 9780849351297. https://books.google.com/books?id=kfL2NCLE7SsC&pg=PA118. 
  6. ^ World Health Organization model list of essential medicines: 21st list 2019. Geneva: World Health Organization. 2019. WHO/MVP/EMP/IAU/2019.06. License: CC BY-NC-SA 3.0 IGO. 
  7. ^ ”The Top 300 of 2022”. ClinCalc. https://clincalc.com/DrugStats/Top300Drugs.aspx. 
  8. ^ ”Mupirocin Drug Usage Statistics, United States, 2013 - 2022”. ClinCalc. https://clincalc.com/DrugStats/Drugs/Mupirocin. 
  9. ^ ”Competitive Generic Therapy Approvals”. U.S. Food and Drug Administration (FDA). 29 June 2023. https://www.fda.gov/drugs/generic-drugs/competitive-generic-therapy-approvals. 
  10. ^ [a b] ”Inhibition of isoleucyl-transfer ribonucleic acid synthetase in Escherichia coli by pseudomonic acid”. The Biochemical Journal 176 (1): sid. 305–318. October 1978. doi:10.1042/bj1760305. PMID 365175. 
  11. ^ ”Product Monograph Bactroban”. Product Monograph Bactroban. http://www.skintherapyletter.com/download/BactOintPM.pdf. 
  12. ^ ”Antimicrobial approaches in the prevention of Staphylococcus aureus infections: a review”. The Journal of Antimicrobial Chemotherapy 74 (2): sid. 281–294. February 2019. doi:10.1093/jac/dky421. PMID 30376041. 
  13. ^ ”Synthesis of guanosine tetra- and pentaphosphate requires the presence of a codon-specific, uncharged transfer ribonucleic acid in the acceptor site of ribosomes”. Proceedings of the National Academy of Sciences of the United States of America 70 (5): sid. 1564–1568. May 1973. doi:10.1073/pnas.70.5.1564. PMID 4576025. Bibcode: 1973PNAS...70.1564H. 
  14. ^ ”Effect of furanomycin on the synthesis of isoleucyl-tRNA”. Biochimica et Biophysica Acta (BBA) - Nucleic Acids and Protein Synthesis 195 (1): sid. 244–245. November 1969. doi:10.1016/0005-2787(69)90621-2. PMID 4982424. 
  15. ^ ”Structural basis for the recognition of isoleucyl-adenylate and an antibiotic, mupirocin, by isoleucyl-tRNA synthetase”. The Journal of Biological Chemistry 276 (50): sid. 47387–47393. December 2001. doi:10.1074/jbc.M109089200. PMID 11584022. 
  16. ^ ”Structural Basis for the Antibiotic Resistance of Eukaryotic Isoleucyl-tRNA Synthetase”. Molecules and Cells 43 (4): sid. 350–359. April 2020. doi:10.14348/molcells.2020.2287. PMID 32088946. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Mupirocin&oldid=56313005”