Hoppa till innehållet

Muntiacus crinifrons

Från Wikipedia
Muntiacus crinifrons
Status i världen: Sårbar[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningPartåiga hovdjur
Artiodactyla
FamiljHjortdjur
Cervidae
SläkteMuntiacus
ArtMuntiacus crinifrons
Vetenskapligt namn
§ Muntiacus crinifrons
Auktor(Sclater, 1885)
Hitta fler artiklar om djur med

Muntiacus crinifrons[2][3] är en däggdjursart som först beskrevs av Sclater 1885. Muntiacus crinifrons ingår i släktet Muntiacus och familjen hjortdjur.[4][5] IUCN kategoriserar arten globalt som sårbar.[1] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Det svenska trivialnamnet svart muntjak förekommer för arten.[6]

Individerna når en kroppslängd (huvud och bål) av 98 till 132 cm, en mankhöjd av 62 till 78 cm samt en vikt av 21 till 28,5 kg. Pälsen på ovansidan har en svartbrun grundfärg. Oftast förekommer orange mönster vid öronen, nosen och vid andra delar av huvudet. Flera exemplar har en gulaktig skugga på halsen. Typisk för arten är även svansens vita undersida.[7] Horn finns bara hos hannarna och hornens längd är 20 till 60 cm. Mellan hornen förekommer en kanelbrun till rödbrun tofs. Hos honorna finns tofsen mellan ögonen. Djurets vinterpäls är allmänt mörkare och tjockare. I motsats till flera andra hjortdjur har ungar bara ett fåtal vita punkter på ovansidans päls. Liksom hos andra muntjaker förekommer hos hannar förlängda övre hörntänder.[8]

Detta hovdjur förekommer i östra Kina i provinserna Anhui, Fujian, Jiangxi och Zhejiang. En liten avskild population finns vid staden Ningbo. Arten lever i kulliga områden och i bergstrakter mellan 200 och 1000 meter över havet. Habitatet utgörs av skogar med tät undervegetation samt av buskskogar.[1]

Muntiacus crinifrons äter olika växtdelar som blad, gräs, örter, kvistar och frukter. Honor kan para sig hela året och vissa honor är dräktiga när de fortfarande har diande ungar. Vanligen föds en unge efter 120 dagar dräktighet. Ungen blir könsmogen ett år efter födelsen.[1]

När honan inte är brunstig lever individerna ensam eller i mindre grupper.[7] Exemplar som hölls i fångenskap levde upp till 11 år. En individ som känner sig hotad höjer svansen och lyfter håren av huvudets tofs. Troligtvis meddelas fienden eller konkurrenten på så sätt att den blev upptäckt.[8]

Individerna markerar reviret med körtelvätska och troligtvis har några läten samma syfte. Muntiacus crinifrons jagas av asiatisk vildhund och den faller antagligen ibland offer för leoparden.[8]

  1. ^ [a b c d] Timmins, R. & Chan, B. 2015 Muntiacus crinifrons . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 12 februari 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., Muntiacus crinifrons
  3. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 november 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/muntiacus+crinifrons/match/1. Läst 24 september 2012. 
  5. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ^ Kommissionens förordning (EU) 2017/160 om skyddet av vilda djur (PDF), Europeiska unionen, sid.11, läst 2018-09-01.
  7. ^ [a b] R. Edwards (2010). ”Black muntjac”. ARKive. Arkiverad från originalet den 7 januari 2018. https://web.archive.org/web/20180107175648/http://www.arkive.org/black-muntjac/muntiacus-crinifrons/. Läst 7 januari 2018. 
  8. ^ [a b c] Aaron Wood (2006). ”Black muntjac” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. http://animaldiversity.org/accounts/Muntiacus_crinifrons/. Läst 7 januari 2018. 

Externa länkar

[redigera | redigera wikitext]